Genomtänkta sparkrav?

En mig närstående ungdom hade otur med ett utlovat arbete och blev utan jobb. Med en färsk examen på fickan gick hon till arbetsförmedlingen, arbets- och näringsbyrån, för att få hjälp. Hon anmälde sig arbetslös i slutet av juni och fick besked att arbetslöshetsunderstödet skulle ordnas digitalt och att hon personligen skulle återkomma i augusti. Facebook visade sig ändå fungera bättre som arbetsförmedlare och hon hittade ett arbete och kunde börja genast.

Arbets- och näringsbyrån i Borgå har stängt för personliga besök på fredagar och dirigerar också för övrigt så mycket service som möjligt till nätet. Bekvämt för den som är självständig, men också för den som egentligen inte är så intresserad av att hitta ett jobb. Hur går det med den osäkra, den som skulle behöva den personliga uppbackningen för att hitta rätt? Det gäller många, i alla åldrar.

Personalen vid byrån gör så gott den kan, men ramarna den har getts är fel. Sparkraven på offentlig service på alla håll i Finland är rigorösa i dag, men då de leder till att servicen blir så mycket sämre att kostnaderna för samhället därigenom de facto blir högre på sikt frågar man sig hur genomtänkt det är. Digitalisering är bra, men är inte en lösning som på alla sätt kan ersätta den, som det påstås, dyrare personliga kontakten. Det gäller särskilt unga.

Vi ska inte tro att den som är digitalt infödd skulle ha mindre behov av personlig kontakt och hjälp. Ofta är det precis tvärtom.

Catharina von Schoultz Borgå