Gammalt ska återanvändas och inte slängas

Slit och släng är inget för Ekku Niiranen. Han anser att återanvändning är en ekologiskt god gärning. Det är en orsak till att han köper upp dödsbon. Dessutom bär han på en samlargen.

Ekku Niiranen berättar att det alltid har funnits en samlare inom honom. Men att det egentligen var svärmor som lockade in honom på antikbanan. För ungefär åtta år sedan tog honom med på en auktion och det var då hans samlarintresse fick en mera professionell inriktning.

– Jag köper upp dödsbon, gamla lager, tömmer lägenheter och tar också hand om slutstädningen. Största delen av mina intäkter får jag i dag av att ta hand om dödsbon som saknar arvingar, alltså dödsbon som har tillfallit staten. Jag värderar lösöret, för bort det och städar upp lägenheten.

Han säger att det inte går att undvika att en del av lösöret han köpt upp inte går att återanvända utan måste föras till soptippen.

– Men det mesta tar jag tillvara och vid behov utför jag små reparationer för att få föremålet i sådant skick att det går att sälja vidare.

FAKTA

Ekku Niiranen

Är 34 år gammal.

Bor i Tolkis med hustru och två söner, sex och åtta år.

Arbetar på Neste Engineering Solutions i Sköldvik som säkerhetsövervakare.

Har ett brinnande intresse för antikviteter och begagnat.

Han är inte ensam om sin vurm för gamla saker och han har märkt att nästan vad som helst går att sälja. Det är inte heller så viktigt att föremålet är i prima skick. En del kunder vill visserligen att tidens tand inte ska få märkas, medan andra tycker att det autentiska är det viktigaste. Spåren ska få synas, det är inte så farligt att föremålet är lite kantstött. Det duger trots det bra som en inredningsdetalj.

Fritid

– Slit- och slängkulturen är inget som tilltalar mig. Men fortsättningsvis handlar min verksamhet om en fritidssysselsättning och jag tror inte att jag någonsin kommer att överge min huvudsyssla.

Han säger att riskerna skulle växa om han blev antikhandlare på heltid. Han skulle bli tvungen att öka omsättningen, ta ett betydligt högre pris på varorna och samtidigt hyra sig en lagerlokal.

– En sådan är inte billig, hyran är 600–1 000 euro/månad. Det går inte i mitt fall. Därför har vi kommit överens om att hålla lagret i vårt hem och i en container på gården samt i en lastbil som jag använder för transporterna. Min hustru delar i det stora hela mitt intresse, men ibland konstaterar hon att 20 procent av det jag bär hem skulle vara nog.

När Ekku Niiranen började som uppköpare och återförsäljare handlade det främst om konstglas. I dag har sortimentet vuxit avsevärt. Han säger att egentligen är han allätare, men lyfter ändå fram finsk design, militära föremål, maritima antikviteter och retroföremål, det vill säga sådana som var inne på sjuttiotalet eller något årtionde tidigare.

– Men allra mest värdesätter jag riktigt gamla föremål, alltså sådana från 1700-talet. En annan period som fascinerar mig är slutet av 1800-talet, början av 1900-talet. Då skapade man gedigna föremål av god kvalitet.

Kunskap

En antikhandlare kan inte basera sin verksamhet på intuition utan han måste ha ingående kunskaper i det han handlar med.

– Handeln har ökat mitt intresse för historia och jag tycker om att höra historiens vingslag när jag läser in mig på exempelvis olika stilriktningar. Det går inte en vecka utan jag närmare undersöker ett föremåls bakgrund. Tacka vet jag nätet, men jag har också lärt mig mycket av den litteratur som ingått i dödsbon jag har köpt upp.

Det har talats mycket om bildkonstförfalskningar, men förfalskningar förekommer också i annan handel. Ekku Nikkanen berättar att han då och då har stött på förfalskat konstglas.

– En signering höjer priset mycket och då kan försäljaren få för sig att rista in konstnärens signatur i glaset. Men oftast är signaturen av så dålig kvalitet att jag inte låter mig luras.

Vasen Savoy som Alvar och Aino Aalto designade 1936 blev en tidlös klassiker och finns i någon utformning i nästan varje hem i Finland.

– En gammal Aalto-vas i färgat glas är betydligt dyrare än ofärgat. Men allra dyrast är den handgjorda i träform och som Aalto själv signerade. Den kostar upp till 10 000 euro, en sådan har jag ännu inte stött på.

Han påpekar att utan sakkännedom håller man sig inte länge flytande i branschen. Vet man inte tillräckligt om föremålen eller marknaden, kan man hamna i ett läge att man har köpt upp en sak för 100 euro, men får den såld till ett pris som i värsta fall endast är en tiondedel av inköpspriset.

Logistik

För Ekku som i de flesta fall arbetar ensam, blir det en hel del att lyfta och bära när en bostad ska tömmas.

– Därför är det viktigt att logistiken fungerar optimalt. Jag kånkar inte på tunga möbler och skåp utan börjar en tömning med att fotografera tunga och skrymmande föremål och lägger ut dem nätet och ber intresserade komma med ett bud. Fastän buden kan handla om endast någon tia, slipper jag ändå besväret att jag själv bära det tyngsta. Men trots det omfattar mitt lager för tillfället 60–70 flyttlådor som väger ungefär 30 kilo var.

Ett heltidsarbete och en tidskrävande fritidssyssla äter av den tid familjen har tillsammans. Ekku har löst problemet så att han involverar sönerna i antikhandeln.

– Vi har tillsammans färdigställt över 2 000 prislappar som ska fästas på varor som vi säljer i morgon (12 maj) på Hammars arbetarföreningshus.

Vanmakt

Ekku värdesätter återanvändning, men det finns också en social aspekt på det han gör. När han blir kallad till en lägenhet som ska tömmas, möts han ofta av anhöriga som upplever frustration och vanmakt inför den mängd av föremål som ska avyttras.

– De anhöriga uppskattar att det finns en person som tar hand om allt och lämnar en tömd och städad lägenhet efter sig. Jag försöker inte heller sko mig på lösöret. Upptäcker jag att det i lägenheten finns till exempel en designlampa, talar jag om det och uppger vad lampan är värd.

Professionella antikhandlare har större omkostnader än Ekku som arbetar ensam på hobbybasis.

– Man kan räkna med att yrkesuppköparen betalar ungefär 30 procent av det värde föremålen säljs vidare för. Jag strävar efter att betala 50–60 procent.