Gamla stan får inte bli bara skal

Restauratören och företagaren Airi Kallio säger att Gamla stan räddades av en slump och att det goda turismryktet tillkommit Borgå gratis. Nu iakttar hon med viss oro hur det går med bland annat Näse gård. Hon hör till dem som för länge sedan erbjöd sig att köpa huset för att kunna investera i det.

Vi sitter i Te- och kafferummet Helmis trädgård vid Mellangatan. Denna fastighet var den första Kallio renoverade efter att hon flyttat till platsen 1981.

– Då var Gamla stan lika med Evy Söderlund och Liisa Voima, småler hon. Söderlund hade en antikaffär och Voima en designbutik.

Kallios kafé i gammal stil blev som bekant en framgångshistoria och ett begrepp för både ortsbor och turister.

Hon säger att det är en lycklig slump att den gamla stadsdelen över huvud taget är kvar.

– Om Borgå då det begav sig hade haft pengar skulle allt detta inte längre finnas, hävdar hon och tillägger att det är Gamla stans företagare och invånare som gjort området till den värdefulla plats turisterna nu vallfärdar till.

Klippböcker

Airi Kallio har pippi på klippböcker och förklarar att som restauratör vill hon dokumentera allt. Bland de 15 böckerna finns också en om Näse gård och för tillfället är ju detta material högaktuellt eftersom staden funderar på vad som ska göras med huset.

Nu har lokalitetscentralen målat och fixat lite för att få in det tillfälliga sommargalleriet, men renoverad är gården inte.

– Det som gjorts är bara plåster, säger Kallio.

En titt i klippboken visar att hon hade en vision om att förvandla Näse gård till ett mångsidigt kulturcenter redan i början av 2000-talet. År 2003 lovade TE-centralen finansiera halva renoveringen. Hon vände sig också till staden och erbjöd sig köpa byggnaden. Hon presenterade preliminära planer på verksamhet året om.

– Planerna fick blygsamma applåder men ingenting gick framåt och redan då hänvisades det till att en stadsplan fattas. I själva verket handlade det om politik.

Hon hade för avsikt att renovera gården för att avspegla början av 1800-talet och konstaterar att också flygelbyggnaden skulle utnyttjas. Konsten utgjorde en stor del av helheten som ändå var betydligt bredare.

Kompetens finns

Huset finns i dag på stadens säljlista men en plan saknas fortfarande. Då Airi Kallio får frågan om hon ännu kan tänka sig att engagera sig i Näseprojektet svarar hon skrattande att varför inte, så galen är hon. Hon tror ändå att tåget har gått för hennes del.

– Kapellet i Lovisa kom i stället.

Hon kan ändå inte låta bli att påpeka att det ju är lite lustigt att Borgå nu anlitat en arkitektbyrå från annan ort för att komma med förslag om vad Näse gård kunde användas till.

– Varför inte utnyttja den kompetens och erfarenhet som finns i Borgå?

Kallio önskar det galleri som nu inhysts tillfälligt i Näse gård all lycka.

– Det är modigt att öppna enbart ett galleri utan annan service och låta besökarna komma in gratis.

Kunnig men omstridd

Ingen ifrågasätter Kallios yrkesskicklighet, hon om någon vet hur gamla byggnader ska saneras på rätt sätt och hon är känd i vida kretsar. Profet i egen stad säger hon sig ändå aldrig ha blivit.

Ända sedan hon flyttade till Borgå på 1980-talet har hon arbetat för att bevara kulturhistoriska hus och miljöer och inte varit rädd för att till och med skarpt kritisera stadens beslutsfattare för deras oförmåga att komma till skott i olika frågor.

Hon har själv räddat många kulturpärlor i Östnyland, senast Kapellet i Lovisa, som av allt att döma hade förfallit helt om inte hon hade ryckt in. Nu är huset öppet för allmänheten femte sommaren i rad.

– Det är inte viktigt för mig att äga hus själv, men ingen kan väntas investera i hyreslokaler, säger hon och förklarar alla ingen får med sig hus i graven.

– Allt materiellt är alltid till salu.

För henne är det viktigt att allmänheten kommer in i husen för att uppleva historiens vingslag.

– Alla gamla hus har kvar sin energi, andan försvinner ingenstans. Men det är viktigt att i renoveringsskedet gå varsamt fram och lämna kvar bitar av olika historiska skikt.

Stor risk

Hon bekymrar sig över att många i dag slänger ut allt det gamla och ersätter med nytt.

– Det finns en risk för att kulturhistoriska, fina områden i framtiden består av enbart skal. Det ursprungliga försvinner.

Dessutom påminner hon om de enorma krav som ställs på exempelvis matserveringar, även om de existerar i gamla hus. Brand-, hälso- och byggmyndigheter har långa listor på vad som måste göras.

Hon bekymrar sig för att Gamla stan bit för bit byggs om till restauranger. På grund av bestämmelserna måste mycket av det gamla offras.

– Visst är det bra med utbud men hur går det sedan när krogarna stänger? Ingenting är för evigt. Att igen bygga om den här sortens lokaler är oerhört svårt och skadan är redan skedd.

Då fastighetsägare utnyttjar byggnadsrätten och exempelvis ersätter fina, gamla trädgårdar med nybyggen förstörs igen miljön.

Att få Airi Kallio att hetsa upp sig kring temat gamla hus är inte svårt eftersom det ligger hennes hjärtas oerhört nära. Hon anser bland annat att det borde vara till exempel fondernas sak att rädda gammalt.

– Inte lönar det sig för kommuner att syssla med sånt, men det ska finnas politisk vilja att se till att någon annan tar hand om saken.

Hon har personligen gjort vad hon kunnat och byggt upp egen business i sina hus för att ha råd att renovera och vårda. Lätt är det inte.

– I Finland förstår allmänheten inte alls hur dyrt det är med kulturhistoriska byggnader. Om exempelvis Kapellet ska ha en framtid måste verksamheten i huset bära sig. Kommer folk in bara för att titta eller högst ta sig en kopp kaffe bådar det inte gott.

I sommar har platsen varit välbesökt och ägaren gläder sig bland annat över den speciella konsert som ordnades för några veckor sedan.

Jean Sibelius dotterdotter Satu Jalas-Risito spelade på samma värdefulla violin som hon fick av sin morfar om tolvåring och som Sibelius själv spelat på i Lovisa.

Unik stämning

Jean Sibelius brukade kalla Lovisa för sin sol och glädje. Sommaren 1888 komponerade han bland annat Lovisatrion för piano, cello och violin och uppförde sin komposition på restaurang Kapellet som fungerade i anslutning till badinrättningen. Kompositören själv trakterade den värdefulla konsertviolinen, som alltså nu igen, efter en lång paus klingade på samma ställe.

– Sådana här upplevelser går sällan att få, säger Airi Kallio rörd.

Utan entusiastiska, aktiva invånare, föreningar och organisationer samt kloka beslutsfattare finns det enligt Kallio ingen chans att bevara det gamla och värdefulla som finns kvar i vårt land. Hon talar för samarbete mellan de olika aktörerna.

– Se nu på exempelvis Raumo där turistbyrån och företagarna jobbar tillsammans för stadens bästa. Och kolla Lovisa, där invånarna driver Lovisa Historiska Hus. Den här sortens satsningar tror jag inte skulle lyckas i Borgå.

Diskussionen återgår till Näse gård och hon konstaterar att ska man få lönsamhet i något slags konstcenter där räcker det inte med enbart en utställningssal.

– Dagens konsumenter vill ha en mångsidig upplevelse, konsten ska kombineras med exempelvis god traktering och kanske shopping, lite som i Gumbostrand där man lyckats skapa ett högklassigt och populärt konstcentrum. Andra exempel finns också på olika håll i landet, till exempel i Mänttä.

Hon nämner också Fotografiska museet i Stockholm som något alla borde se.

– Det har skapats enbart med privata pengar.

Hon säger att det alltid är riskfyllt med kulturprojekt men risker måste man ta för att få något till stånd.

Arv för eftervärlden

Enligt Airi Kallio har bland annat kommuner och stiftelser en skyldighet att värna om gammalt så att kommande generationer inte går miste om det arv som ännu finns kvar.

– Man måste ha förmåga att tänka på den tid som kommer efter oss.

Hon hoppas innerligt att någonting också görs med det gamla trähus som finns bakom Stadshuset vid Biskopsgatan 15. Det har länge stått tomt.

– Man kan inte bara vänta och se i all evighet utan beslut krävs.

Hon påpekar att då en gammal byggnad renoverats på rätt sätt håller den i minst 100 år till och är till glädje för omvärlden.

– Den kulturhistoriska aspekten är viktigast.

FAKTA

Airi Kallio

Restauratör och företagare.

Född i Forssa.

Brukar skämta att hon kommer från Niskavuori.

Flyttade till Gamla stan 1981.

Familjen består av tre vuxna söner och ett barnbarn.

Har själv restaurerat fem gamla hus.

Motto: Våga sätta din person på spel.