Fullträff för Johanna Holmström

STOR FÖRFATTARE. Johanna Holmström har skrivit en bok som förför, drabbar och berör och bjuder på "höstens hittills starkaste läsupplevelse" skriver Östnylands recensent Egil Green. Bild: Niklas Sandström

Sibbobördiga författaren Johanna Holmström har visat lejonklon också tidigare men hennes färska roman Själarnas ö, om interner på ett mentalsjukhus på ön Själö i yttre havsbandet i Åbolands skärgård, är hennes absolut bästa.

Vansinne, dårskap sinnessjukdom. Här rör vi oss på ett sluttande plan med begrepp som väcker åtlöje, misstänksamhet, rädsla och olust. När sinnet är sjukt står vi ju vanligtvis handfallna. Inte minst för att sjukdomen kan drabba litet var och en av oss.

Johanna Holmström har i Själarnas ö utgått från Jutta Ahlbeck-Rehns avhandling Diagnostisering och discliplinering: medicinsk diskurs och kvinnligt vansinne på Själö hospital 1889–1944 genom att plocka fram några av kvinnorna och med hjälp av sin flödande fabuleringskonst gett deras livshistorier ny pregnans och resning.

Själö var ett slutet samhälle, en plats dit de obotlig sjuka hamnade, kvinnor som hade noll eller minimal chans att återbördas till det normala livet. Så vem handlade det om?

Johanna Holmström har svaret:

"Och så kom de. De lama, de lytta, de oligofrena, de epilepiska, de blinda, de döva, de monomana, de stumma, de morbida, melankolikerna och neurastenikerna. Imbecillitas. Idioti. Dementis praecox. Diagnoserna var långt fler men lösningen för alla var densamma. Ut skulle de städas. Ut ur kammare, fattighus, kommunalhem, ladugårdar och djurfållor, ner från vindarna, bort från landsvägarna, krogarna och horhusen och in i de nya fina dårhusen i stället".

Så beskriver alltså författaren internerna på öhospitalet i romanens verklighetsbaserade Själö. Inte så konstigt att vårdarna betecknas som "stora, omfångsrika, med armar och ben som trädstammar. Deras uppgift är att stå i vägen när någon kommer rännande".

Tre i fokus

Tre personer med verklighetsbakgrund står som modell för romanens huvudkaraktärer. I bokens första och längsta del möter vi den olyckliga allmogekvinnan Kristina Andersson från Åbo i slutet av 1800-talet. Utarbetad redan i unga år, med sin man på sjön och de små oäkta barnen ständigt i hasorna, har Kristina till sist en endaste tanke i huvudet, att få sova ut ordentligt åtminstone en gång. Därför dränker hon i stundens infall en höstnatt sina två små barn i Aura å, ror hem till torpet vid stranden och hamnar som straff på Själö. Här stannar hon svårt traumatiserad till sin död i hög ålder.

Den andra karaktären, den 17-åriga Elli kommer en vårvinterdag 1934 till ön. Hon har medverkat i en vansinneskarusell med kidnappning och flykt undan rättvisan i kölvattnet. När hon tas till fånga hamnar hon på Själö i sexton månader. Diagnosen upplyser om bland annat grav psykopati, mytomani och nymfomani.

Mellan dem rör sig sjuksyster Sigrid Friman, en rekorderlig, pålitlig, omtyckt och människonära person, som anländer till Själö av egen vilja 1932 och stannar där över sextio år. Förlovad och med färdigt utstakade framtidsplaner äger hennes eget Via Dolorosa rum i samband med vinter- och fortsättningskriget.

Förförande

Om dessa sinnessjuka människor, om deras vänskap och inte så sällan uppblossande bråk med andra interner och skötare har Johanna Holmström skrivit en bok som förför, drabbar och berör.

Om Kristinas historia är den mörkaste inrymmer den också ljusglimtar och värme. Kristina våldtogs i de tidiga tonåren i ett samhälle där mannen tog vad han ville. I välformulerade tillbakablickar nystas hennes livsberättelse upp bit för bit, medan åren på Själö blir en vandring med eftertankens kranka blekhet, ständiga skuldkänslor och till sist ett försvinnande in i sig själv som ingredienser.

Ellis berättelse är mera, vad man kunde kalla underhållande och showartad, men samtidigt också den seriös till sin grundton. Ellis vänskap med internen Karin är viktig medan Ellis förhållande till och sjukbesöken av en mor som under Ellis barn- och ungdomsår helst ville vara i fred visar på moderns betydelse för händelseförloppet fram mot vansinnet.

Samma kan sägas om Kristina, vars mor Hilma aldrig vågade närma sig dottern då hon hade det som svårast i sitt nya hem som ung mamma. Men medan Kristina som de flesta andra sinnessjuka dog på Själö fick Elli möjlighet att återvända efter att föräldrarna insett sitt misstag. Priset hon betalade var sterilisering. Trots nyare tider visar författaren att det fortfarande är kvinnan som hamnar emellan.

Språklig lyster

Johanna Holmström bevisar med Själarnas ö att hon senast nu stiger fram som en av våra stora författare, en ordets bemästrare som använder sig av språkets alla finesser med en självklar otvungenhet som för tankarna till en bok av författaren Ulla-Lena Lundberg. Bildspråket flödar, inte minst i naturbeskrivningarna.

Om vårens ankomst skriver Holmström "Ännu en vinter har gått och våren kommer som alltid lika plötsligt. För varje dag ritar solen en allt högre triumfbåge på den dammigt blekblå himlen". När det blir höst heter det att "himlen lutar sig mot träden och kvällarna blir allt mera lysande. Det som en gång varit grönt och spirande sjunker ihop i klibbig, stinkande sörja innan kölden tar också de sista darrande små blommorna som slutligen lutar huvudet mot den vita kudden och låter sig själva insvepas i de kalla lindorna".

Själarnas ö är en total läsupplevelse och höstens hittills starkaste. Den ska inte felaktigt uppfattas som en roman riktad enbart till en kvinnlig läsekrets. Boken vänder sig nämligen till alla vänner av högklassig litteratur och är – för att säga det mera tillspetsat – vansinnigt bra.

Författare: Johanna Holmström.

Utgiven på: Förlaget, 337 sidor.

Om författaren: Johanna Holmström är född 1981 och uppvuxen i Sibbo. Bor i

Helsingfors.

Bibliografi: Debuterade med samlingen Inlåst och andra noveller 2003. Fick sitt genombrott 2009 med novellsamlingen Camera Obscura, belönad med Svenska Yles litteraturpris samt också prisbelönt i Sverige. Har också skrivit bland annat debutromanen Ur din längtan 2007, Asfaltsänglar 2013 och Nordic-noir romanen Hush Baby 2015.

Läs Pia Vuorios med författaren: nyfikenhet-pa-galna-kvinnor-ledde-till-sjalarnas-o