Frustrerande att automatiskt få stämpeln som potentiell våldtäktsman

Kan Europa med öppna ögon tala om att vilja främja mänskliga rättigheter samtidigt som flyktingarna här inte är särskilt välkomna, utan flyttas runt som om de enbart vore spelbrickor?

Vi flyktingar som lyckats lämna våra länder har gjort så på grund av krig, diktatur eller brist på vatten och mat. Själv valde jag att lämna mitt land därför att jag var trött på att aldrig kunna tänka eller tala fritt om mina åsikter utan rädsla för angivelser eller hot mot mitt eget eller min familjs liv. Jag kom hit till Finland därför att jag ville bygga mig ett nytt liv genom arbete.

I mitt land fungerar systemet så att man antingen arbetar eller så tar familjen hand om en, något egentligt bidragssystem så som i Finland, finns inte. Med tanke på att detta är min bakgrund är det frustrerande att bli mottagen som en parasit som bara är ute efter att leva på bidrag. Det är också frustrerande att automatiskt få stämpeln som kvinnoförtryckare och potentiell våldtäktsman därför att jag är från Mellanöstern som här är känt för att kvinnor där tvingas bära slöja, blir utsatta för syraattacker av sina män och har dålig tillgång till arbete efter att de utbildat sig.

Jag var naturligtvis en del av mitt samhälle och hade säkert många fördelar som man där. Men gör det mig automatiskt till en dålig människa och man? Borde jag ha stannat kvar och försvarat mig, kvinnorna och alla andra orättvist behandlade? Detta med risk för både mitt eget och min familjs liv? Kanske borde jag det, men ibland kommer man helt enkelt till en punkt där man frågar sig själv om det är värt att kämpa under sådana villkor. Därför väljer en del människor att lämna sina hemländer, så som jag gjorde.

Vi som har flytt har därför uttryckligen försökt komma till länder som varit öppna och trygga för flyktingar. Länder som dock inte längre vill ta emot flyktingar.

Före första världskriget, 1914, hörde Nederländerna och Belgien till de neutrala länderna i Europa. Tyskland ville anfalla Frankrike och förnekade Belgien dess neutralitet och anföll i stället landet. En miljon belgiska flyktingar begav sig till Nederländerna som då hade sex miljoner invånare. I flera nederländska städer tredubblades befolkningen. Hundra år senare har Europa 500 miljoner invånare och hör till världens rikaste kontinenter, där utvecklingen gått framåt tusenfaldigt sedan 1914.

År 2015 börjar man i Europa tala om en flyktingkris. Men bara en miljon människor kom till Europa det året. Europa jämför det med en tsunamivåg. Varför talade Nederländerna inte om en tsunami för 100 år sedan? Sju gånger i Europas historia har stora flyttrörelser skett. Fem gånger har Europa öppnat dörrarna och två gånger har de stängt dem. Ena gången var under Hitlers välde och den andra gången i dag.

Kan Europa med öppna ögon tala om att vilja främja mänskliga rättigheter samtidigt som flyktingarna här inte är särskilt välkomna, utan flyttas runt som om de enbart vore spelbrickor? Om människor från krisdrabbade delar av världen inte får lämna sina länder hur ska problemet lösas då?

Vahid Sharifi, Borgå

Mer läsning