Frivilliga försvann från flyktingarbetet vid Poppel

NY BORGÅBO. Loqman Karwan har nyligen fått besked att han får stanna i Borgå. Nu väntar ett nytt skede i livet vet frivilligarbetaren Päivi Waldfogel. Bild: Kristoffer Åberg

Frustration och ilska präglar många frivilligas förhållande till administrationen vid flyktingförläggningen vid Poppel i Borgå. Det gick inte som i Strömsö att stampa upp en organisation mitt i ett kaos.

Röda Korset stod inför en inte tidigare skådad uppgift då de på nolltid förra hösten öppnade flyktingförläggningar runtom i landet. Organisationen skulle på kort tid hitta de rätta personerna för att organisera ett kaos där en mängd frivilliga utan erfarenhet strömmade till.

I Borgå har den lokala Röda Korsavdelningen gått igenom samma omvälvning som på många håll i landet, och många som ville ställa upp är besvikna konstaterar ordförande Veli-Matti Salo.

– Det fanns de som ställde upp med en romantisk bild om att hjälpa. De insåg inte att det handlade om hårt arbete, att städa, bära grejor, laga mat – ofta tolv timmar i dygnet.

En handfull är kärnan

Då ungefär 200 personer anmälde sig som frivilliga, så finns enbart omkring 50-60 nu kvar på avdelningens kontaktlista. Och det är enbart 4-5 som driver den dagliga verksamheten. Något gick alltså snett.

En som hoppade av frivilligverksamheten förra våren är Jari Ikävalko. Då vi kontaktar honom är hans spontana reaktion att han inte vill komma ens nära vissa personer vid Poppel. Men då vi träffas vill han tona ner sin frustration.

– Jag vill inte dramatisera, man kan väl också säga att det var en omöjlig situation. Det förekom konflikter och kommunikationen fungerade inte alltid.

Mycket handlade om att det rådde stor oklarhet i arbetsfördelningen mellan frivilliga och anställda.

– Tidigare frivilligkollegor blev plötsligt anställda och chefer. Och det är förstås alltid svårt om det inte finns en tydlig ansvarsfördelning inom en organisation, konstaterar Ikävalko.

Frustration och diktat

Kritiken från de frivilliga har varit att en mängd idéer rann ut i sanden, beslut var svåra att få och många praktiska problem tornade upp sig på grund av det.

– Läget skulle ha krävt en chef med erfarenhet av att leda. En chef som är diktatorisk och auktoritär och inte kan lyssna ställer till med mycket problem, säger Raimo Ylimys som är en av de som varit med från början och som fortfarande jobbar på.

Ylimys understryker att de frivilliga hela tiden haft ett gott samarbete med de flesta som är anställda vid Poppel.

– Allt har gått smidigt så länge man inte behövt röra sig i chefsvåningen.

Jari Ikävalko konstaterar att det snabbt blev så att de anställda som bar ansvaret var försiktiga och undvek risker, medan de frivilliga gärna skulle ha prövat även lite vildare idéer. Att man samtidigt måste ta säkerhetsaspekterna på allvar lade även det sordin på verksamheten.

– I början fanns det en oro både för de anställdas och flyktingarnas säkerhet. Det hände ju ett och annat på annat håll, så det var nödvändigt att få regler för hur man skulle komma och gå.

Säkerhetsförordningarna vid flyktingförläggningen Poppel är fortfarande sträng. Dygnet runt bevakas området av vaktpersonal och ingen utom de som bor och jobbar här kommer in på området utan förhandsanmälning.

Ingen typ av oroligheter har ändå rapporterats från förläggningen. Trots att här bor över hundra personer med varierande grad av traumatiska händelser bakom sig, och en lång tärande väntan på besked om framtiden, så råder här ett stort lugn.

Frivilliga flyttades ut

Flyktingarna har fått organisera sin vardag så gott det går, de äldre barnen går i dagis eller skola, familjerna får tillreda sin egen mat, här finns möjlighet att besöka egen frisör och det finns en syateljé.

Men till skillnad från den kaotiska öppningen då alla anlände, ser man bara fastanställd personal och vaktpersonal inom området. De frivilliga har blivit placerade i ett hus intill området och får komma in i förläggningen enbart via inbjudan av någon av de boende och de ska registreras i ett internt system som visar när de kommer och avlägsnar sig.

– Beslutet att flytta frivilligverksamheten togs för att här inte finns tillräckligt med lagerutrymme. Det är lättare och mer övergripligt så här, säger Minna McLean som nyligen tog över chefsansvaret vid Poppel.

Förändrat behov

McLean kom till Poppel som frivillig via Röda Korset efter att ha jobbat med projekt vid Helsingfors kyrkliga samfällighet och hon är restonom till yrket. Efter frivilligjobbet sökte hon anställning och har jobbat som personal- och ekonomiansvarig.

– I början gällde det att få vardagen att fungera, nu då allt rullar på har behoven av frivilliga förändrats.

Att det förekommit konflikter mellan de anställda och de frivilliga förnekar McLean inte.

– Men vi har kunnat diskutera och resonera och har bra förhållande.

Nu har verksamheten tunnat ut, kvar finns vänstöd och frivilliga som rycker ut för utflykter och flytthjälp. Men regelbundet är det enbart en handfull frivilliga som rör sig på Poppel.

– Vi har en musikklubb för barn. Och nyligen ordnade vi en matlagningskurs, och en verkstadskväll.

Hjälp behövs fortfarande

Poppel ska enligt planerna stängas i slutet av november och just nu kallas allt fler av flyktingarna till diskussioner som kan avgöra om de erbjuds asyl eller om de måste lämna landet.

– Vi hoppas att de hinner få beslut innan förläggningen stängs. Att flytta vidare till andra förläggningar och orter utan klara besked om framtiden skulle vara tungt.

McLean vet att hösten blir tung väntan och samtidigt sätter språkkurserna för de vuxna i gång. Hon hoppas att de frivilliga skulle ha möjlighet att ordna någon typ av regelbunden aktivitet för de småbarn som finns här så att föräldrarna ostört kan delta i undervisningen.

– Alla vet hur det är med små barn som ska hållas i ett litet rum. Det skulle behövas någon form av aktivitet för att ge mödrarna lite andningspauser. Och vi hoppas förstås på läxläsningshjälp nu då skolorna startar igen.

Mer läsning