Frivilliga brandkåren får inte slockna

ELDSJÄL. Magnus Sandell på Ebbo FBK är oroad över föreningens framtid. Högre säkerhetskrav från räddningsverket med många utbildningar och övningar gör det svårt att locka medlemmar. Bild: Alexandra Karlsson

Det har blivit svårare för frivilliga brandkårer att locka nya medlemmar. Såväl stora som små brandkårsföreningar försöker nu hitta nya sätt att utveckla sin verksamhet och efterlyser mera samarbete med räddningsverket.

Tolkis frivilliga brandkår består av drygt 100 medlemmar. Med en aktiv ungdomsavdelning tror ordförande Robert Hacksell att verksamheten är tryggad. Men flera brandkårsföreningar har i dag svårt att rekrytera medlemmar som vill ge av sin fritid.

– Synen på den frivilliga brandkåren har ändrats. Förr tyckte man att det var viktigt med en egen kår i den egna byn. Så är det inte längre, säger Robert Hacksell.

Räddningsverket har ofta en svart-vit syn på vår verksamhet. De beställer tjänster, manskap och viss utryckningstid, men de tänker inte på hur föreningen ska uppfylla kraven.

Det är i synnerhet svårt att locka nya medlemmar till larmverksamheten, eftersom det kräver tid och engagemang.

– Först måste man bekanta sig med verksamhetens grunder under ett år. Alla måste också gå en släckningskurs på 60 timmar innan de kan börja rycka ut.

Rekryteringen av nya medlemmar till Tolkis FBK sker för det mesta genom djungeltrumman. I dag har föreningen en medelålder på över 40 år. Robert Hacksell anser att frivilliga brandkåren och räddningsverket skulle kunna samarbeta mera för att rekrytera nya medlemmar.

– Räddningsverket har ofta en svart-vit syn på vår verksamhet. De beställer tjänster, manskap och viss utryckningstid, men de tänker inte på hur föreningen ska uppfylla kraven.

Blåsa nytt liv i brandkårsföreningarna

Räddningsbranschens Centralorganisationen i Finland skriver i ett pressmeddelande (6.7) att den frivilliga brandkåren måste fortsätta vara grunden i brandkårsarbetet och således säkra kontinuitet i larmverksamheten. Brandkårschef Petri Jaatinen poängterar att frivilliga brandkåren behövs för både släckningsarbetet och föreningsverksamheten.

– Förutom att delta i utryckningar har vår förening upplysningsverksamhet. Vi besöker skolor och informerar om förstahandssläckning och säkerhet i hemmet, säger Hacksell.

Tolkis FBK har ett avtal med räddningsväsendet och får en ersättning för utryckningarna, men det räcker inte för införskaffning av bland annat ny släckningsutrustning.

– Vi ordnar danser på Dansholmen under sommaren och hyr ut stället till fester och bröllop för att täcka kostnaderna.

UTMANINGAR. Både små och stora frivilliga brandkårsföreningar står inför utmaningar med att hitta nya medlemmar till verksamheten. Bild: Alexandra Karlsson

Frivilligt betyder frivilligt

Ebbo FBK, som med sina tjugo medlemmar är betydligt mindre än Tolkis, kan inte arrangera lika många evenemang och har därför färre ekonomiska resurser. Föreningens brandbil är ett lån från räddningsverket, men borde egentligen inte användas eftersom den är äldre än tjugo år.

– Räddningsverket och den frivilliga brandkåren lever i olika världar. Det blir svårare för oss att ingå avtal med räddningsverket när vi har en gammal brandbil. Samtidigt har vi inte råd med en ny, säger föreningsordförande Magnus Sandell.

Det är synd att vissa kårer har slocknat. Jag ser inte ett mer kostnadseffektivt sätt för räddningsverket att utföra släckningsarbete.

Enligt Sandell är det också viktigt att en frivillig brandkår är frivillig. Men det är svårt för föreningens medlemmar att få tiden att räcka till. De har jobb, familj och andra hobbyer som går före, trots att de anser att verksamheten är viktig.

– Det inte lätt för medlemmarna att delta i sjutton övningar per år och krävande utbildningar. Flexibla övningssystem och mera rådgivning från räddningsverket skulle underlätta mycket.

Sandell säger att räddningsverket saknar resurser; det finns ingen som håller kontakt med de enskilda kårerna och räddningsverket hör endast av sig när det kommit nya regler. Flera kårer är därför missnöjda och en del har varit tvungna att lägga ner sin verksamhet när kraven på utbildning och utrustning höjts.

– Det är synd att vissa kårer har slocknat. Jag ser inte ett mer kostnadseffektivt sätt för räddningsverket att utföra släckningsarbete, säger Sandell.