Från vaggan till graven

Bild:

En satsning på närdemokrati i alla dess former är ett steg i rätt riktning.

När vårsolen börjar värma, tittar hugade spekulanter till politiska uppdrag ut från skrymslen och vrår för att denna gång ta upp kampen om platserna i granitborgen och i EU-parlamentet.

För den samhälleligt intresserade är våren 2019 en enda fest för vi har både riksdagsval den 14 april och EU-val den 26 maj på kommande.

Kandidatnomineringen är i full gång och skall vara klar 5 mars för riksdagsvalets del. Så här är inte många dagar kvar tills det gäller. Nomineringen av kandidater till EU-valet håller på till 18 april.

Men vad är det som gör att man vill engagera sig i politik, på det lokala-, landskaps- eller riksplanet? Är det makt, pengar, eller ett brinnande samhälleligt intresse som gör att man är villig att satsa hela sin tid att sitta på möten, gå på olika evenemang, eller fördjupa sig i rapporter.

Som nyss färdig politices magister, i början av 1980-talet, med den färskaste forskningen i ryggsäcken, levde jag i tron att alla som jobbade med politik, som förtroendevald eller som anställd i förvaltningen, hade kommunens, samhällets bästa i åtanke. Så var nog inte fallet vare sig då eller nu.

En stor del av de förtroendevalda jobbar hårt för samhällets bästa, men det finns undantag.

En del kör sitt eget race och har egna målsättningar som inte alltid är i samklang med det allmänna bästa. Vilka beslut som än fattades fanns det de som motarbetade själva beslutsfattandet och verkställandet, vilket gjorde att allt drog ut på tiden och blev dyrare.

Kungstanken bakom "byteshandel" eller politisk kohandel är att får jag det här så får du det där. En modell som man sett användas vid beslut när det gäller placering av skolor, idrottsanläggningar eller vid val av högre direktörer. Vad detta får för ekonomiska konsekvenser kan man bara ana. Men vad gör man inte för att få en inteckning i pokalen.

Det här är ju en del av det politiska spelet som vi i tysthet har accepterat.

Förtroendevalda som fattar beslut utifrån behov och ekonomiska realiteter med invånarnas bästa i åtanke får vi faktiskt hoppas är i majoritet.

Men påverka genom att rösta, det borde vara en självklarhet för alla.

Jag ställer mig frågan: kommer de politiska partierna att överleva i sin nuvarande form?

En satsning på närdemokrati i alla dess former är ett steg i rätt riktning. Då tänker jag på samarbete med idrotts-, ungdoms-, föräldra-, pensionärs- och byaföreningar, för att nämna några exempel.

Hur få gräsrötterna att känna sig delaktiga i beslutsfattandet och verkställandet av besluten? För invånarna vill vara med och påverka och inte bara bli matade med uppifrån kommande beslut.

Lyckas vi dessutom med konststycket att engagera ungdomarna, den nya generationen Y, som vill jobba på sitt eget sätt, med sina egna metoder, då är vi långt på väg.

Vi skall kunna tala om beslut gjorda av "oss" och inte av "er".

Jag tycker mig se att vi håller på att gå från "vaggan till graven-partier" mot enfrågerörelser där vi kan engagera oss i den frågan som är aktuell just i det livsskede vi befinner oss i.

Ulf Lindholm,

före detta personaldirektör och utvecklingschef