Från Stora Byvägen till Stora Byvägen

Stéphane Rosse är fransmannen som ritade den populära serien Naisen kanssa. I december fick han kulturpriset i Sibbo, och nu visas alster från tre årtionden på biblioteket i Söderkulla.

Det var i början av 1990-talet som Stéphane Rosses öde förseglades. Eller kanske det var redan tidigare – med tanke på att han kommer från en lite likadan by som Nickby, och dessutom från en gata som heter Stora Byvägen (fast på franska, då).

Oavsett var det som det brukar när stora livsval blir aktuella: kärleken steg in i bilden. Således fann han sig boende i Nickby år 1993 – och finns där till denna dag, på Stora Byvägen.

Nu är han aktuell med en utställning på biblioteket i Söderkulla.

Svåra val

På måndagsförmiddagen håller Rosse på att gå igenom materialet för utställningen – tecknade bilder från 1990-talet fram till i dag. Han har redan hunnit samla en hel del i en brun portfölj, men vad exakt som hamnar på väggen är ännu lite oklart. Det verkar ändå inte bekymra honom nämnvärt trots att vernissagen är några timmar borta.

Han passar på att minnas kulturpriset med värme

– Jag fick det i december för mina serieteckningar. Nu ställer jag ut dem. I normala fall brukar jag tycka att priser är lite... meh. Men i det här fallet var det jättefint, i samband med Finland 100 år och allt det.

Nu kämpar han med att välja vad som skulle platsa på väggen. Så här långt har han kommit: det blir både nyare och lite äldre material, och förstås Naisen kanssa. Kanske lite skisser också, för att visa arbetsprocessen.

– Det är otroligt svårt att välja. Och lite pinsamt. Man tittar ju på över 20 år gamla bilder. Man ser ju bara vad man gjort fel. I går var en tung dag när jag gick igenom allt. Oh god.

TECKNINGAR. Denna är från mitten av 1990-talet och ritades för hand för tidningen Koululainen. Numera jobbar Rosse digitalt. Bild: Max Nyberg

Med kvinnan

I Finland är Rosse mest känd för serien Naisen kanssa som publicerades i Helsingin Sanomat mellan 1995 och 2003. Serien om att leva med en kvinna fick genast stort genomslag, där den surrealistiskt och vackert missanpassade kombinationen av text och bild fick genklang hos finländarna.

Han tog sig an serien när han som illustratör på HS fick frågan om han kunde göra en tecknad serie. Rosse svarade att ja, men bara om någon annan kunde skriva den – som ny finländare hade han nämligen lite svårt att förstå den lokala humorn. Uuno Turhapuro öppnade sig inte riktigt för fransmannen som nyligen flyttat hit. Till sist blev det Mikael Gylling och Teppo Sillantaus som fick skriva serien.

Mottagandet var minst sagt ljummet när det första utkastet låg på chefredaktörens bord. Det som i dag uppfattas som seriens starka sida tänkte bli dess fall innan den ens kom i gång.

– Chefredaktören förstod inte alls, och kommenterade att bilden och texten inte stämmer överens. Jag sade att vi väl bara får försöka.

Försöket ledde till att serien levde ett hälsosamt liv i åtta år.

– Chefredaktören kommenterade sedan aldrig diskussionen vi hade om det första utkastet.

Under åren har Rosse funderat mycket på varför serien blev så populär; ännu i dag är de åtta böckerna populära bröllopsgåvor. Slutsatsen är att den kom vid rätt tidpunkt, vid början på slutet av en seg lågkonjunktur.

– Det fanns väl en efterfrågan. Jag vet inte hur den skulle tas emot i dag. Kanske den skulle hitta sin publik, också om den numera kanske skulle uppfattas som mera kontroversiell.

En självbiografi

För tillfället jobbar Stéphane Rosse inte så mycket i Finland. Det mesta sker via nätet, i praktiken i Frankrike. Bland annat jobbar han på en tecknad självbiografi tillsammans med en fransk förläggare.

– De läste mina inlägg på Facebook och undrade om jag ville publicera något. Det blir nya teckningar med text. Processen är helt i början.

Utöver det jobbar Rosse med ett litet amerikanskt förlag för att ge ut en seriebok med lite "gammalmodigt" material. Det återkopplar lite till vad han sysslat med tidigare, och vad han gillar.

– Det blir lite av stilen populärlitteratur, brott och sådant. Pulp fiction, som det heter. Text under bilden, på det gamla goda sättet.

I Frankrike lever traditionen med politiska karikatyrer och politisk satir starkt vidare, och är klart mera elakt än vi någonsin producerat här. Rosse är också bekant med flera av tecknarna på Charlie Hebdo. Han förlorade en vän i terrorattentatet för ett par år sedan.

Nu tittar han på egna politiska karikatyrer från slutet på 1990-talet.

– Jag har funderat på att börja göra sådant. Ingen gör karikatyrer i Finland, så jag skulle vara mer eller mindre ensam om det.

Stéphane Rosse

Fransman, född 1962. Grafiker och serietecknare.

Flyttade till Finland och Nickby 1993. Har fru och en vuxen son.

Aktuell med en utställning på biblioteket i Söderkulla.

Vernissagen var den 12 mars. Utställningen pågår tillsvidare.