Från Fellows till Runeberg på en timme

Det musikaliska storprojektet Toner från Vessö får en fortsättning i filmform. Mikael Aaltonen och Harald Antskog håller just nu på att lägga sista handen vid den timslånga dokumentären.

Hundra år på en timme, från Fellows till Runeberg, det är ramarna för den nya dokumentärfilmen som under det senaste året spelats in på Vessö. Bakom filmen ligger filmarna Mikael Aaltonen och Harald Antskog, som på uppdrag av Wessölandets UF med eldsjälen Olof "Oa" Blomqvist i spetsen, fått som uppdrag att dokumentera Vessölandets tonskatt med filmiska medel.

– Filmen är "Oas" idé men han behövde någon att förverkliga den och kontaktade oss, säger Mikael Aaltonen.

Dokumentärfilmen är en fortsättning på storsatsningen Toner från Vessö, det digra häftet med närmare femtio låtar med Vessökoppling som publicerades för två år sedan i samband med att öns ungdomsförening firade hundra verksamma år.

Nu har Mikael Aaltonen och Harald Antskog arbetat vidare utifrån de insamlade texterna och melodierna. De har åkt runt på Vessö bland annat för att träffa släktingar och andra öbor med koppling till tonsättare som Runar Lindén och Gunnar Loman.

Intervjuer och musik

– I filmen varvar vi intervjuer med musikaliska exempel, det är kungsidén, säger Harald Antskog. Vi började inspelningarna i augusti och då träffade vi bland annat Kråköbon Rolf Loman som är ättling till Gunnar Loman. Vi har också intervjuat Runar Lindéns yngsta dotter Gun-Maj Wahlstedt.

I november ordnade ungdomsföreningen en Toner från Vessö-konsert på föreningshuset Svenskborg, och filmarna fanns på plats för att spela in musiken. Inspelningen fungerar samtidigt som filmens ljudspår.

– Vessö börjar bli bekant för oss, det har varit en intressant värld att dyka in i, säger Mikael Aaltonen. Det är fint att man upprätthåller öns musiktraditioner.

En central roll i dokumentärfilmen har Lovisadirigenten Arno Kantola som inför publiceringen av Toner från Vessö arrangerade musiken på nytt – och i vissa fall till och med skrev till och tonsatte några saknade bitar. Kantolas insikter i materialet kommer fram i intervjuer där han till exempel funderar på vilka element som bygger upp en viss Vessölåt.

Intervjuerna för samtidigt handlingen framåt.

Person och epok

– Via intervjuerna träder personerna bakom styckena fram och samma gäller epoken de levde i. Musiken får däremot tala för sig själv. Det blir små anekdoter som varvas med musik, säger Harald Antskog.

Alldeles enkelt har det inte varit för Aaltonen och Antskog att få fram filmiskt material för en hel timme. Bland annat därför kontaktade de Östnyland i hopp om att det i tidningens bildarkiv skulle finnas fotografier från 1930-talet och tidigare.

Tyvärr gav det spåret inget resultat eftersom tidningarna på den tiden knappt innehöll något fotomaterial över huvud taget. I stället har filmmakarna fått förlita sig på fotografier av äldre datum som Vessöborna hittat i sina gömmor.

Stort tonarv

Riktigt alla kompositörer ur häftet Toner från Vessö hinner man inte avhandla i dokumentärfilmen, och tillsammans med Olof Blomqvist har Aaltonen och Antskog därför valt ut en rad tonsättare från en period som spänner över hundra år.

Upplägget är kronologiskt och starten går vid nutida Fellows för att avrundas i högtidliga tongångar med J. L. Runebergs Vårt land, framförd i nationalskalden egen tonsättning. Platsen är också väl vald: utanför Runebergs sommarviste i Kroksnäs.

– Vessö är en liten plats med ett stort tonarv, sammanfattar Harald Antskog.

Dokumentärfilmen om Vessös musikskatt ligger nu hos Olof Blomqvist och resten av filmivrarna på Wessölandets UF i väntan på godkännande. Blir det tummen upp för helheten så återstår en del ljudarbete innan filmversionen av Toner från Vessö är klar. Därefter planerar Vessögänget en premiärvisning inför publik.