Framtiden oviss för byn i byn

Vad händer med gamla åldringshemskomplexet i Ebbo? Den frågan får inget exakt svar. Redan år 1887 köpte Borgå landskommun halva Hommas Nygård rusthåll för att kunna grunda ett fattighus. Området bebyggdes och utvecklades. Nu finns hot om rivning av de tomma husen.

– Jag flyttade hit för tio år sedan och redan då talades det om att de här bostäderna ska bort, säger Tuula Tamminen, en av dem som bor i den långa radhuslänga som då det begav sig byggdes för ålderdomshemmets personal.

I dag bebos de 26 bostäderna från 1968 av främst andra än före detta arbetstagare och då någon flyttar ut hyrs bostaden inte längre ut på nytt. Några lägenheter står därför redan tomma. Staden har inte på länge gjort underhåll på huset.

Flyttar inte!

– Jag trivs utmärkt, här bor vi nära naturen och skogen och djuren kommer alldeles fram till trappan, förklarar Tamminen och förklarar att hon minsann vägrar flytta.

Det enda hon är missnöjd med är avsaknaden av service.

– Det går inga bussar på veckoslutet och turerna till vardags är också obefintliga. Här finns ingen butik, inte ens en livsmedelskiosk.

Ulf Sundström är granne med Tuula Tamminen och hör till dem som tidigare jobbade vid ålderdomshemmet.

– Jag var där i 33 år.

Också han trivs med att bo i radhuset och tycker att det är synd att staden planerar rivning.

Magnus Sandell för ordet i Ebbo FBK och påpekar genast att han inte är äkta bybo.

– Jag flyttade hit från kyrkbyn 1985.

Kyrkbyn, det är Borgå stad, dit han senare "återvände" på grund av kommunfusionen.

– Min hustru är från Ebbo, men nu bor vi i Pirlax, fortsätter han och plockar fram Pirlaxboken, som byaföreningen gav ut 2011.

Den visar att man inte kan skriva om Pirlax historia utan att också gå in på exempelvis Ebbo och Ylike. Allt hör ihop.

Sandell agerar guide för ÖN denna varma solskensdag och tar oss med på en vandring i den lilla byn i byn, som i så många år var hemvist för äldre ortsbor men som i dag ligger öde.

Han förklarar att ålderdomshemmet givetvis varit av avgörande betydelse för Ebbo med omnejd, men en verksamhet som också tidigare präglat byn är Ebbo Mejeri. Ebbo mejerianslutning grundades av allt att döma 1916, även om det finns olika uppgifter om datumet. År 1950 grundades ett andelslag.

På 1940-talet var produktionen som störst. I Pirlaxboken berättas det att 160 gårdar levererade mjölk till mejeriet. År 1968 införlivades det i Jordbrukarnas Mjölkcentral och verksamheten avslutades 1972, sist av alla bymejerier i landskommunen.

En av de utvalda

Ebbo är en av de byar Borgå valt att satsa på och utveckla. Det är lite svårt att tro eftersom byn knappast har någon service kvar. Magnus Sandell berättar att då han flyttade hit gick det grusväg ända fram och den var ännu krokigare än den nuvarande.

– Men då fanns här butik (förr flera), finsk- och svenskspråkig skola, daghem, ålderdomshem, goda bussförbindelser och liv i luckan.

Kvar är finska skolan och daghemmet men också den här skolan hotas. Hur det går med daghemmet återstår att se.

– Nu går det en buss till centrum tidigt på vardagsmorgnarna och en tillbaka vid 16-snåret. Så har vi skolbussarna. På veckosluten ingenting.

Att Ebbovägen snart får ny asfalt gläder invånarna.

– Kanske vi får tacka Jukolakavlen för den saken. Orienteringstävlingen ordnas i Borgå 2022 och centret byggs upp i Ebbo.

Ålderdomshemsområdet ligger egentligen inte i centrum av byn men ett nytt centrum skapades på grund av denna verksamhet.

– Det enda som fortfarande finns kvar i köket, i det görs mat för skolorna och hemvården. Men snart stängs också det.

Byns frivilliga brandkår har ryckt ut till Ebboköket med jämna mellanrum när problem uppkommit med fläktar och spisar.

– Vi är den enda kår som kunnat fylla säkerhetskraven och klarat av att vara på plats i tid. Räddningsverket befinner sig ju på fel sida om ån.

De FBK-aktiva i Ebbo är omkring tjugo till antalet, depån byggdes på 1980 – talet. Man rycker ut i medeltal en gång per månad.

– Det är minimum för att hålla intresset uppe.

Ny användning?

Sandell hoppas att staden hittar något slags användning för de gamla åldringshemsbyggnaderna. Får området nytt liv gagnar det givetvis hela byn och dessa hus är en del av historien.

Lite mera service skulle inte heller vara fy skam, om det nu är så att staden faktiskt vill utveckla Ebbo.

Markku Partanen har jobbat som stadsarkitekt i fem år och hela den här tiden har man inom staden funderat på vad som ska göras med ålderdomshemmets hus.

– Vissa har redan rivits. Någon bra, ny användning av dem som finns kvar har åtminstone inte hittills gått att hitta.

– Huvudbyggnaden omfattar cirka 5 000 kvadratmeter och gamla delen, som är från början av 1900-talet är på 200 kvadrat.

Man prövade i ett skede med lägergårdsverksamhet men konceptet lyckades inte.

– Problemet är att exempelvis tegelhuset från 1980-talet byggdes just med tanke på ålderdomshemmet och då var konceptet annorlunda än i dag. Vi har funderat på att exempelvis bygga om rummen så att tre blir två, men det blir så förfärligt dyrt eftersom man måste gå åt bärande mellanväggar i stål och betong, förklarar han.

Alla hus är i behov av renovering om de ska få ny användning.

– Att sälja byggnaderna är inte heller lätt eftersom den nya ägaren också är tvungen att renovera.

Detta betyder att rivning ligger nära till hands, precis som för de gamla radhusbostäderna.

Visserligen säger Markku Partanen att inga beslut om rivning hittills fattats så invånarna får nog bo kvar tillsvidare.

– Jag antar att bostäderna töms på normalt vis då människor flyttar ut.

Han konstaterar också diskussioner med stadsplaneringen ska föras för att kolla vilka planer det finns för Ebbo.

Vilt och fritt

Stadsplaneringschef Eero Löytönen säger att Stengård i Ebbo har en ny plan och finns det intresse för platsen växer här småningom upp ett lite annorlunda bostadsområde.

– Här får man bygga så att säga vilt och fritt, detaljerade bestämmelser om hur husen ska se ut finns inte. Staden tar en risk och det är intressant att se hur platsen utformas.

En utmaning är enligt Löytönen att trots att staden fattat beslut om servicebyar finns inga beslut om själva servicen. Dessa beslut tas separat exempelvis i samband med skolnäts – och daghemsplaneringen.

Det har också visat sig att tomter på glesbygden numera kan vara svåra att sälja, detta har noterats i till exempel Kerko och Finnby.

– Är det så att de som vill bo på landet inte vill slå sig ned på planlagda områden?

Trenden är också att allt fler numera vill bo centralt nära servicen. Många enpersonshushåll lagar inte ens sin mat själv.

Eero Löytönen påpekar ändå att för att en by som Ebbo ska kunna leva och må bra behövs också nya invånare. Med invånarna kommer förhoppningsvis servicen.

– I Borgå består hushållen av i medeltal två personer, det finns alltså otroligt många hushåll även på bara en person. Man kan fråga sig om de här människorna vill bo på landsbygden?

För att Borgå som helhet ska kunna utvecklas är byarna ändå viktiga och han hoppas att också glesbygden lockar. Likaså önskar han att åtminstone en del av de gamla husen i exempelvis Ebbo ska kunna användas på nytt sätt.

Magnus Sandell instämmer men framhåller att om servicen flyttas från en by så försvinner också en del invånare. Och vem vågar slå sig ned i ett servicelöst område och bara lita på att det i något skede blir bättre?