Foto är ett riktigt jobb

Men jag bli fotograf, jag fotograf.

När jag var liten älskade jag att låna mina föräldrars kameror och jag gjorde det ofta och alltid utan lov. Jag knäppte bilder och när filmen sedan skulle framkallas var föräldrarna så lagom nöjda med alla bilder jag tagit. Sedan fick vi en digital kamera som var hela familjens, men det var jag som använde den mest, nästan dagligen till och med.

När jag var 15 gick jag ut högstadiet och sökte till medielinjen och det var där och då jag äntligen förstod att det var fotograf jag ville bli. Jag studerade media i tre år, tog ett mellanår och sökte mig sedan vidare till den enda svenskspråkiga fotolinjen i Finland på yrkeshögskolenivå, i Jakobstad.

Att fota har alltid varit en självklarhet för mig, jag är en kreativ människa och jag känner att jag får bäst utlopp för min kreativitet genom fotografering. Tyvärr har jag under de senaste åren märkt hur många fördomar detta yrke har.

Jag studerar fotografering för tredje året nu, har ett år kvar, jag driver ett eget fotoföretag vid sidan om studierna och marknadsför mig på så många ställen som möjligt för att fler människor ska få veta om mitt företag. Trots detta får jag ofta frågor som: "Men vad är det du ska jobba med när du har studerat färdigt?" och "Inte kan man ju leva som fotograf, du måste börja fundera på vad du egentligen vill göra."

Men jag vill bli fotograf, jag är fotograf. Dessutom har alla människor som frågar mig dessa frågor fel, problemet är inte att detta inte skulle vara ett riktigt jobb utan problemet är att det finns för många fotografer. Det är en bransch där det är svårt att slå igenom och få tillräckligt många kunder eftersom det finns så många fotografer. Som om inte det vore nog har nästan alla i dag en hyfsat bra kamera på sin telefon och tar hellre själva bilderna till studenten, bröllopet och så vidare. Dock är det ju så att man inte får en bra bild bara för att kameran är bra, utan för att få en bra bild bör personen bakom kameran ha ett visuellt öga och ett genuint intresse för fotografi.

Jag säger inte att det är fel att man själv tar bilder med sin telefon, tvärtom tycker jag att det är helt fantastiskt att alla kan ta bilder när de vill. Men tyvärr har det även ett pris, ett pris som vi fotografer tyvärr får betala. Priset är att människor inte förstår varför de ska betala en utomstående som ska ta bilder åt dem när de själva lätt kan göra det, att människor inte tror att man kan leva på att fota och att man inte blir tagen på allvar inom sitt yrke.

Sanningen är att alla inte är fotografer trots att de äger en kamera, lika lite är man frisör bara för att man äger en sax. För mig är fotografering inte en hobby, det är något som ger mig glädje och det speglas även i mina bilder. Jag vet att jag kanske inte kommer kunna leva enbart som fotograf i framtiden, men det är inte för att det inte är ett "riktigt" jobb utan för att det är svårt att bli tagen på allvar. Men det är okej, jag älskar mitt jobb och kommer aldrig försöka bli någonting annat.

Chanette Härus studerande och fotograf