För mycket av matkassens innehåll hamnar i soporna

Bild: Arkivbild

Torrt bröd, en halvrutten tomat, två skrumpna äpplen och innehållet från en burk sylt, som hunnit bli möglig. Det hamnade i min kompostpåse den här veckan.

Varje vecka bär jag ner en påse med bioavfall, mest skal och rens men också livsmedel som jag inte hunnit använda i tid.

Ett av FN:s globala hållbarhetsmål är att halvera matsvinnet till 2030. Det finns en hel del att göra. En tredjedel av alla livsmedel som produceras som livsmedel globalt går förlorade eller slösas bort, totalt 1,3 miljarder ton per år.

I Finland är det hushållen som står för det största svinnet, över 100 miljoner kilo mat slängs årligen, men även skolor och daghem står för ett betydande matsvinn.

Den här veckan firas matsvinnsveckan. Med kampanjen sprids information om hur man kan minska på mängden mat som går till spillo.

Dagens unga är morgondagens hopp, och skolbarn i dag är fiffiga. När vi som var barn på 60- och 70-talen fick höra att skolmaten måste ätas upp till varje smula i solidaritet med de svältande barnen i Biafra, vet dagens barn att världens tillgångar är begränsade och att det är en oekologisk handling att slänga mat. Hungersnöd är en av följderna av klimatkrisen.

Sedan skolmaten infördes i slutet av 1940-talet har historierna om den äckligaste skolmaten avlöst varandra under årtiondena. Under makaronivällingens stortid var det emellertid en omöjlig tanke att klaga på maten, ännu mindre att slänga den.

När lokalradion pratade med skolbarn i Vårberga skola, konstaterade tolvåriga Verner Nyman att "i skolan tar man sin egen mat, så när några slänger bort en del av den är det ganska dumt. Om man serverar sig själv så borde man äta upp allt."

Det har varit ganska tyst om skolmaten de senaste åren. Förändringen då skolorna hade ett eget kök till att det nya centralköket stod klart väckte debatt. Nu är centralköksprincipen införd i de flesta kommuner, och samtidigt väcks tanken ifall småskaligt, lokalt producerat, närmare konsumenten trots allt är ett mer hållbart alternativ.

Så det är kanske inte skoleleverna som är de största busarna när det gäller skolmatssvinn. Undersökningar från svenska skolkök visar att det inte är barnen som kastar mest mat, det är vid serveringen det största svinnet sker. Det kan vara svårare att ta hand om maten om den serveras i karotter eller transporteras till ett mottagningskök, eller så kan det vara krångligt att ta hand om överbliven mat på ett säkert sätt.

Tystnaden kring skolmaten kanske beror på coronaårets distansundervisning. I många familjer upplevdes vardagen som stressig när en mångsidig och näringsrik lunch plötsligt skulle lagas, och matportionerna som våra kommuner delade ut togs av många tacksamt emot. Man uppskattade plötsligt skolmaten.

I västvärlden är vi bortskämda med ett enormt utbud av livsmedel. I affärens brödhylla finns inte som förr rågbröd, sötsur limpa, polakka och vetelängd, nej hylla efter hylla är fyllda med olika brödsorter.

Just bröd har blivit något av en symbol för matsvinn. Butikerna vill givetvis tillfredställa alla kunders önskemål, men det innebär att gammalt bröd reas ut, skänks eller slängs bort. Köp det gamla brödet först, tycker någon, men många skulle uppskatta ett smalare sortiment som är garanterat färskt. Överbliven mat som säljs till bland andra barnfamiljer eller pensionärer, och butikernas svinnpåsar med bröd och frukt är dagens sätt att slippa slänga livsmedel.

Miljöbelastningen skulle minska mest om den tredjedel av livsmedlen som produceras för konsumtion men som slösas bort, inte alls producerades.

Helén Kurri Nyhetschef och chefredaktör för Östnyland