Folk som filmar på olyckplatser väcker diskussion: polisen efterlyser sunt förnuft

ONÖDIG RISK. Att sakta in och försöka filma en olycksplats ökar risken för ytterligare olyckor. Bild: Skärmdump från Ilta-Sanomat

På tisdagseftermiddagen inträffade en allvarlig trafikolycka på Borgåleden i närheten av avtaget till Ring III. Olyckan belyste igen ett återkommande problem vid olycksplatser: människor stannar eller saktar in för att fotografera eller filma, inte för att hjälpa.

Det är ingen ovanlig syn: en olycka har skett och en folkskara samlas för att se vad som hänt – inte för att det är något nytt heller. Men sociala medier har skapat ett fenomen där folk har en tendens att prioritera ett Instagram-inlägg framför att hjälpa, eller att inte störa räddningsmanskapet.

Ungefär samma noterade en del debattörer på Facebook efter olyckan på Borgåleden i Helsingfors. Det förekom en del kritik kring hur förbipasserande hade saktat in för att kunna filma olycksplatsen vilket i sin tur ökade på risken för nya olyckor.

Viktigast att hjälpa

Såväl räddningsverket som polisen har noterat samma beteende, och ibland dyker det upp inlägg på sociala medier där myndigheterna ber allmänheten att inte filma – något som inte är unikt för Finland. Överkommissarie Jussi Huhtela har ett tydligt budskap från polisens håll.

– Det finns några viktiga punkter jag vill ta upp om det här fenomenet. Nummer ett, det absolut viktigaste, är att om man träffar på någon som råkat ut för en olycka ska man genast ringa 112 och sedan hjälpa olycksoffret så mycket man kan utan att försätta sig själv i fara.

Att filma och fotografera på en allmän plats är förvisso inte problematiskt rent tekniskt, det har man fullständig rätt att göra. Men när det gäller olyckshändelser är det inte alls lika klart att det är acceptabelt att fotografera och lägga ut bilderna på sociala medier.

– Den andra punkten som är värd att ta upp är att det inte alls är självklart att man får lägga upp bilder från olyckor på sociala medier. Om det syns olycksoffer i bilderna så kränker man deras integritetsskydd. Det kan ha rättsliga följder som till exempel ärekränkning som är straffbart med böter, säger Huhtela.

Den tredje och sista punkten som Huhtela vill ta upp kommer i formen av en fråga man kan ställa sig själv.

– Stanna upp och ställ dig själv en enkel fråga: Om jag själv råkar ut för en olycka, vill jag att den första personen som hittar mig tar fram sin kamera och börjar filma eller att de hjälper mig?

Samma sak har till exempel polisen i Tyskland tagit upp i en video på Youtube. Där stannar de bilister som filmar, för att föra dem närmare bland annat dödsoffer så att de verkligen ser – och för att ge dem en utskällning.

Sociala medier som katalysator

Från Huhtelas synpunkt är det ingen tvekan om att sociala medier är den största orsaken till att det blivit vanligare att folk filmar på olycksplatser.

– Världen har förändrats snabbt men spelreglerna har inte riktigt hunnit med. Sociala medier har absolut också positiva sidor: information överförs med otrolig snabbhet och räckvidd. Men det gäller att använda det sunda förnuftet och fundera hur man använder dem.

Det kan också förekomma att till exempel kvällstidningar uppmanar folk att ta bilder från olycksplatser. Huhtela vill inte kommentera mediernas roll i fenomenet.

– Medierna är självreglerande och man får lita på att det fungerar som det ska, säger Huhtela.

"Jakten" vinner över sunt förnuft

Vad beror det egentligen på att människor glömmer bort det sunda förnuftet och filmar i stället för att hjälpa till? Att ovanliga händelser lockar till sig folk är inte överraskande i sig: nyfikenhet är mänskligt.

Enligt Eemeli Hakoköngäs, postdoktoral forskare inom socialpsykologi vid Helsingfors universitet, handlar filmandet av olyckor om människans behov att berätta: att bevisa att "jag var där".

– Ett extremt exempel som jag kommer att tänka på är videor från naturkatastrofer där man ser folk stå och filma till exempel en inkommande tsunami medan de själva står farmför svallvågen, säger Hakoköngäs.

Överkommissarie Jari Huhtela pekar också ut att sociala medier förstärker viljan att filma och fotografera.

– Sociala medier bidrar till beteendet genom att erbjuda belöning i form av klick och följare, säger Huhtela.

Att filma en bilolycka på Borgåleden kanske inte är lika dramatiskt som att stå framför en tsunami, men psykologin bakom beteendet är densamma: behovet att berätta om händelsen, att jaga beviset på att man var där har vunnit över det sunda förnuftet.