Finska viken får egen film

Första helgen i mars går Jouni Hiltunens film En resa till havet upp på bioduken. Huvudpersonen heter Finska viken och via filmen vill regissören lyfta fram både havsområdets sköra diversitet och individerna som lever här.

Morgonens snöfall har lagt sig som ett dunmjukt täcke över isarna på Vedabergsfjärde. Från fiskaren Mikael Lindholms hemställe i Söderby skymtar den före detta lotsön Boistö och bortom breder Finska viken ut sig. Orsaken till att vi är här är enkel: Lovisafiskaren hör till de skärgårdsrelaterade personer som figurerar i Jouni Hiltunens bioaktuella film En resa till havet.

– Det finns havsörnar här utanför, säger Lindholm som i olika omgångar skjutsat ut Hiltunen till örnarnas tillhåll i Pernåviken.

Fiskenäringen finns med på ett hörn, men i filmen är det havsörnar som kommer till fiskarens vak för att kalasa som står i fokus. Tack vare Lindholms kännedom om örnarnas vanor slapp Jouni Hiltunen sitta i timmar och vänta på att få spela in kraftiga örnnäbbar och grandiosa vingpennor, i stället kunde duon åka ut på ett visst klockslag.

– Oftast brukar man få göra flera turer till samma plats. Först efter första gången till exempel ute på ett skär, märker man vad man borde ha filmat, säger Hiltunen.

Finska vikens tur

Regissörens senaste dokmentär handlade om Bottenhavet och att han fastnade för Finska viken var egentligen en slump. För tre år sedan firades Finska vikens år och Hiltunen insåg att det inte tidigare gjorts en brett upplagd film om Östersjöns östligaste vattenområde.

Oftast brukar man få göra flera turer till samma plats.

– Jag kontaktade Finlands miljöcentral för att höra mig för och de blev väldigt ivriga. De tyckte som jag, att det absolut finns ett behov av en film om Finska viken. Jag tror att man tidigare tänkt att vattenområdet är för litet, men så är det inte alls. Finska viken står för mångfald och är ett väldigt mångfacetterat vattenområde med både rik fauna och rikt fågelliv.

När också Yle visade tummen upp för en filmsatsning var det bekräftelse nog för Jouni Hiltunen: han satte direkt i gång med sitt filmprojekt också om finansieringen fortfarande var öppen.

Fyra år av film

– Det är komplicerat att finansiera filmer, jag arbetade i tre år med En resa till havet innan det stod klart att jag får ekonomiskt stöd för den. Nu har det gått fyra år och filmen är klar för biografen, säger Jouni Hiltunen.

Budgeten för filmen går lös på 229 000 euro, en spottstyver i jämförelse med utländska produktioner inom naturfilmens nisch som görs för miljonbelopp. Där har filmteamen specialiserat sig på att filma vissa arter, men Hiltunen själv uppskattar att filma de mesta själv: det gör det hela intressant. Totalt filmade han omkring 300 timmarna material som sedan klipptes ner till 78 minuter.

– Jag känner att min personliga upplevelse är viktig, och jag vill att den ska komma fram i filmen.

Inledningsvis hade han planer på att göra en regelrätt naturfilm men under arbetets gång började han också "samla på människor" med stark anknytning till Finska viken. Och inte bara människor. En viktig roll i En resa till havet spelas också av tankern Stena Arctica.

Jag känner att min personliga upplevelse är viktig, och jag vill att den ska komma fram i filmen.

Hiltunens mål var att hitta en annorlunda synvinkel till den traditionella naturfilmens storslagna landskap och göra någonting mer än ett typiskt avsnitt av Ute i naturen.

Naturen och människan

– Det här är ingen Sagan om sjön, säger han med hänvisning till fjolårets inhemska naturfilmssuccé. Det kändes som om att det inte räcker att bara filma natur för att få biopubliken på fötter. Jag vill få med lokala människor som har en naturlig koppling till Finska viken.

Överraskande nog, måste man väl säga då det handlar om en film om havet, tillbringade Jouni Hiltunen under filminspelningarna mera tid bakom ratten i sin bil än i båt. Inte minst resorna till Estland var bilbetonade, men däremellan var det segelbåt, gummibåt och liten påtbåt som gällde. Eller skjuts med skäribor med lokalkännedom då, som i Mikael Lindholms fall.

En resa till havet har stark östnyländsk prägel, inte enbart via fiskar-Mikael och hans hemmaskärgård utanför Lovisa. Med är också fågelforskaren Martti Hario från Lovisa, specialiserad på Finska vikens sjöfåglar. Hario bland annat brukar delta i ringmärkningen av fåglar och i filmen får man bland annat se hur tordmular ringmärks och släpps fria, "den finaste stunden i arbetet" som Hario beskriver det.

Storleken har betydelse

– Det är intressant att se hur fågelpopulationerna i skärgården förändrats. Storleken har betydelse, det stora arterna ökar i antal eftersom de inte längre hamnar i skärgårdsbornas munnar. Och inte deras ägg heller, konstaterar han

Storleken har betydelse, det stora arterna ökar i antal eftersom de inte längre hamnar i skärgårdsbornas munnar.

Fågelgänget fungerade också som Jouni Hiltunens ingång till unika delar av Finska vikens skärgård. Fåglarna i sig var inget problem att finna; tack vare noggranna observationer vet man nästan på individnivå hur många fågelarter som häckar på skären utanför Lovisa. Problemet hette däremot Östra Finska vikens nationalpark.

– De flesta fågelplatserna är belägna på naturskyddsområden och att du spelar in en naturfilm räcker inte för att få lov att röra sig där. Via fågelbongarna fick jag en passage till strategiska kobbar utanför Lovisa och Villmanstrand och kunde följa med ringmärkningen.

Filmen omfattar hela Finska viken utan att specifikt peka ut några exakta platser längs med kusten – de som är bekanta med skärgården känner igen sig menar Hiltunen. Också de estniska och ryska kusterna kom att bli viktiga för filmen. Jouni Hiltunen fick bland annat kontakt med Alekseev Vyacheslav, som förestår ett sälräddningscenter i anslutning till vattenverket i S:t Petersburg. Där föder han upp sälkutar som hittats på stränderna.

– Jag hade en rätt stram lista på vad jag ville filma, på vilka verksamheter i skärgården jag ville lyfta fram i filmen och ganska fort hittade jag rätt personer, säger Jouni Hiltunen.

Via fågelbongarna fick jag en passage till strategiska kobbar utanför Lovisa och Villmanstrand.

Forskning kring Finska vikens tillstånd har också en central roll i filmen och här lyfter Jouni Hiltunen fram Helsingfors miljöcentral som över en längre tid forskat i vattenområdets tillstånd. I filmen ses också Borgåbördiga Emil Vahtera i rollen som marinforskare. Vahtera har forskat Östersjöns tillstånd bland annat med fokus på övergödning.

Blåskiftande "huvudperson"

– En startpunkt för min film var just det här: jag kom ihåg min barndoms klara havsvatten och ville tillsammans med tioåriga son ta reda på hur Finska viken mår i dag.

Det leder oss till ytterligare en central individ i En resa till havet, öronmedusan. Finlands enda manet är liten i storlek, mellan 5 och 15 centimeter i diameter, men i Hiltunens film är den lätt blåaktiga eller skära individen kittet som binder filmberättelsens trådar samman.

– Medusan gjorde att jag slapp göra dramaturgiska hopp i manuset. Nu löper medusans story från vårvintern till senhösten och det är också en praktisk lösning: det är besvärligt att röra sig i skärgården vintertid. Dessutom är medusan visuellt väldigt vacker i ett hav som annars är grumligt med dålig sikt och inte så filmvänligt.

Nu löper medusans story från vårvintern till senhösten.

Mestadels är det Jouni Hiltunen själv som hållit i filmkameran men för undervattensekvenserna har han anlitat Borgåfilmaren Teemu Liakka. Pekka Tuuri å sin sida står bakom bilderna från en av Mikael Lindholm ryssjor – inte den som tidigare valsat omkring i tidningsspalterna.

Det har slutat snöa, hela världen ligger tyst och stilla. Snart är det den tid på året då Jouni Hiltunens resa till havet börjar. Vill du följa med ut på Finska viken kan du göra det från och med den 3 mars då En resa till havet har biopremiär, det också på biograferna i Borgå och Lovisa. Vid årsskiftet blir det tevepremiär i TV1.

FAKTA

En resa till havet

En naturfilm om Finska viken med manus och regi av Jouni Hiltunen.

Musik av Simo Helkala och Markku Kopisto.

På finska, textad till svenska.

Är en del av programmet för Finland 100 år.