Fiktivdokumentärt 100-årsminne

Jörn Donner är i 85-årsåldern fortfarande en aktiv författare som i februari utkommit med en roman kallad Blod är tunnare än vatten, utspelad vid gränsen mot Ryssland i slutet av finska inbördeskriget 1918.

I den här romanen är det skäl att varken bläddra förbi Företalet, Efterskriften eller Sista ordet, för det är här Jörn Donner kommer med avgörande information om det han kallar en roman och kärleksberättelse. Boken baserar sig nämligen på dokument av hans far Kai Donner, som han lämnade kvar på en släktvilla på Karelska näset samt annat arkivmaterial från händelserna från år 1918.

Kai Donner utsågs i maj 1918 av Mannerheim till kommendör över gränslandet mellan Finland och Ryssland vid Systerbäck (på finska Rajajoki) i Terijoki. Enligt Jörn Donner hade en gränskommendant praktiskt taget obegränsade fullmakter att låta avliva folk utan dom och rannsakning, något som avspelas i romanen.

De av Donner redigerade och bearbetade dokumenten har otvivelaktigt fått den fiktiva romanens form men som läsare blir man ibland villrådig var gränsen går mellan sanning respektive fiktion. En egen utmaning ger dessutom det faktum att dialogen saknar citattecken eller tankestreck. Den kan därför förväxlas med textavsnitt som behandlar romanpersonernas egna funderingar.

Tre centralfigurer

Om konstruktionen har sina egenheter är handlingen rätlinjigt förlagd till gränstrakterna i Karelen 1918 med tre centrala personer i fokus. En av huvudpersonerna är den ryske juden Alexander, han som i början av boken flyr över Systerbäck från ryska sidan till Finland och med nöd och näppe undgår att bli skjuten av patrullerande finsk militär. Han är på flykt från tumultet, våldet och den bolsjevistiska revolutionens Petrograd till sin datja i Terijoki.

Villan visar sig vara bebodd av den finska Anna, som motvilligt tar emot Alexander. Småningom förvandlas en ömsesidig misstänksamhet till en kärlekshistoria. Romanens tredje part är ortens gränskommendör, benämnd Kaptenen. Anna får arbete som hans assistent men när Kaptenen får nys om att hon inhyser en flykting uppstår en för Alexander hotfull situation.

Småningom övergår det hela i ett säreget trepartsförhållande med någonting som börjar likna en vänskap mellan männen, som båda attraheras sexuellt av Anna men också delvis utnyttjar henne.

Den som är bekant med den av Jörn Donner 2007 producerade filmen Gränsen 1918 känner delvis igen sig i den föreliggande romanen, som kan uppfattas som en slags utvidgning av vad fadern Kai kunde ha upplevt och hur han i sin tur påverkat i sin näromgivning.

Tidsdokument

Trots ett ständigt närvarade och påtagligt våld, präglat av de stridande parterna i ett pågående inbördeskrig, beskriver Donner händelserna mera som en yttre betraktare, utan större känslosvall medan de sexuella intrigerna får en större tyngd.

Också element av thriller smyger sig in i handlingen eftersom vi aldrig får veta vem denna Anna egentligen är, eventuellt en spion, smugglare eller flykting? Donner verkar avsiktligt lämna vissa saker hängande i luften medan han förlitar sig på ramberättelsens egen tyngd och den erotiska passionens attraktion.

Direkt fängslande känns boken bara sporadiskt. Det är i egenskap av ett tidsdokument från en historiskt dramatisk era, en period som fortfarande upprör sinnena, romanen har sina största förtjänster.

FAKTA

Blod är tunnare än vatten

Författare: Jörn Donner.

Utgiven på Förlaget, 296 sidor.