Fem val på två år

Söndagen den 28 oktober 2018 övergår vi från sommartid till vintertid. Vi går också till val då.

Valet till landskapsfullmäktige är nämligen inprickat till just den höstsöndagen. Men många tror och hoppas att valet inte alls blir av, eller i alla fall uppskjutet.

Det finns som bekant gott om frågetecken kring vård- och landskapsreformen, och även många brister. Trots det kör regeringen med tjurskallig envishet på med reformen. Lagarna som hör till vård- och landskapsreformen ska träda i kraft den första juli.

Sedan börjar kampanjerna inför valet, där 99 platser i landskapsfullmäktige ska fördelas. Det framstår väl främst som ett val för riksdagsledamöter, och lyskraftiga politiker och mediepersoner.

Finlands Kommuntidning har kartlagt intresset bland riksdagsledamöterna för att kandidera i valet. Intresset är givetvis störst bland Centerns ledamöter, vilket inte är någon överraskning eftersom det är de som allra mest vill få igenom idén med 18 landskap.

Bland övriga partier är tveksamheten stor, och landskapsvalet beskrivs i termer som "råddig" och "fiasko".

I början av veckan gick en majoritet av de nyländska kommundirektörerna och knappt hälften av riksdagsledamöterna från den nyländska valkretsen ut med ett upprop om att landskapsvalet, om det förverkligas enligt regeringens nuvarande förslag, kommer att leda till ett demokratiunderskott.

De östnyländska kommundirektörerna ställer sig enhälligt bakom uppropet, likaså Mikaela Nylander, SFP:s riksdagsledamot från Borgå.

Regeringens idé är att de 18 landskapen också utgör valkretsarna. Det innebär att Helsingfors och Nylands två valkretsar slås ihop till en valkrets, med sammanlagt över 1,5 miljoner invånare.

Enligt en uträkning som Helsingin Sanomat gjorde för knappt ett år sedan skulle Östnyland ha endast en representant i det nya landskapsfullmäktige. Andra beräkningar pekar på samma resultat. Östnylands röst skulle med andra ord knappt höras i det nya landskapsfullmäktige.

I dagens nyländska landskapsfullmäktige har Borgå tre platser, medan Lovisa, Sibbo, Lappträsk och Mörskom har varsin plats.

Frågan är hur intresset ska väckas för ett val, där få kandidater har en reell chans att bli vald. Lägg till att hela reformen som ska förnya vården och landskapsindelningen känns svårgreppad och byråkratisk för de flesta.

En annan fråga är hur många som är intresserade av att kandidera om det kanske krävs minst 5000 röster för att bli vald. Som jämförelse kan man nämna att Mikaela Nylander fick 5 500 röster i riksdagsvalet 2015.

Med tanke på svårigheterna att bli vald till landskapsfullmäktige krävs det pengar till en stor och synlig kampanj. Störst chanser att få tillräckligt många röster har kända kandidater, i praktiken närmast riksdagsledamöter och mediekändisar.

Bland andra SFP:s Anna-Maja Henriksson tycker att en principiell diskussion borde föras nu om riksdagsledamöter över huvud taget ska tillåtas ställa upp i landskapsvalet. Kan vi ha politiker som beslutsfattare på kommunal-, landskaps- och riksdagsnivå?

Om alla de här frågorna får vettiga svar, återstår ännu frågan om väljarna orkar engagera sig i ett val som för många inte känns särskilt angeläget. Under en period på två år kommer finländarna gå till valurnan fem gånger: kommunalval 2017, presidentval 2018, landskapsval 2018, riksdagsval 2019 och EU-val 2019.

Och eftersom tidtabellen är stram att ordna ett val redan i höst framstår det som klokast att arrangera landskapsvalet samtidigt som riksdagsvalet nästa vår.

Helén Kurri Nyhetschef och chefredaktör för Östnyland