Fastighetsstrategin och församlingarnas framtid

"Kyrkofullmäktiges ordförande får tyvärr i sin insändare det att se ut som om vi i Borgå svenska domkyrkoförsamling främst skulle bry oss om kulturhistoriska värden framom verksamheten då vi försvarar vårt församlingshem."

Gemensamma kyrkofullmäktiges ordförande Anna Talvitie tar, helt förståeligt, ställning till den pågående uppdateringen av Borgå samfällighets fastighetsstrategi i en insändare i tidningen Östnyland den 29.9.2017. Insändaren är rätt sakligt uppgjord och betydligt hovsammare än det utspel gemensamma kyrkorådets vice ordförande Jukka Hanni stod för i tidningen Uusimaa för en tid sedan, i samma fråga. Men båda två framhåller att både finska och svenska församlingens verksamhetsförutsättningar på sikt kan tryggas enbart genom att svenska församlingen ger upp sitt församlingshem vid Runebergsgatan 24.

Oss veterligen bestrider ingen representant för Borgå svenska domkyrkoförsamlingen behovet att skära i samfällighetens fastighetsmassa till förmån för prioritering av resurser till församlingarnas verksamhet. Alla torde inse detta faktum. Men problemet är uppenbart, det är det konkreta förverkligandet som är det verkligt svåra. I samfällighetens strategi ingick tidigare att koncentrera lägerverksamheten till ett område, Pellinge kursgård och sälja Karijärvi. Stora satsningar gjordes på Pellinge som kunde utnyttjas i ännu större grad än vad som nu sker. Men Karijärvi är fortfarande osålt, även om man nu föreslår rivning av huvudbyggnaden, vars kostnader man inte beaktat, samt försäljning av ett område för företagsverksamhet.

Varför denna tveksamhet med Karijärvi ? Ja, säger vissa beslutsfattare, "området är för oss i finska församlingen så kärt och dyrbart". Detta kan man väl förstå. Men andra försäljningsobjekt än Runebergsgatan 24 finns alltså att tillgå och som även föreslagits av svenska gruppen vid gemensamma kyrkorådets möte den 24 augusti. Renoveringskostnaderna för svenska församlingshemmet är även omstridda bland sakkunniga. Då man ytterligare beaktar kostnaderna som en flyttning av den svenska verksamheten medför (kanske en miljon enligt konsulten) blir kostnaderna för en saklig renovering av Runebergsgatan 24 inte alls så dramatiska. Mariagården, som Talvitie omnämner, byggdes år 1999, i huvudsak för den finska verksamhetens behov till kostnader som rörde sig mellan 2-3 miljoner euro. Finska församlingshemmet renoverades åren 2003-2004 till kostnader för 7-8 miljoner euro. Efter olika diskussionsomgångar har Finska församlingshemmet vid Lundagatan 5 nu fått ett enhälligt stöd att bevaras i kyrkliga samfällighetens ägo. Ett bevis på realism och god vilja som förhoppningsvis kunde omfatta även svenska församlingshemmet.

Kyrkofullmäktiges ordförande får tyvärr i sin insändare det att se ut som om vi i Borgå svenska domkyrkoförsamling främst skulle bry oss om kulturhistoriska värden framom verksamheten då vi försvarar vårt församlingshem. Men så är det ju inte. Vi vill framför allt värna om vårt församlingshem som inhyser en verksamhet som nu hotas att delas upp på flera ställen i staden. Vi som minoritet i samfälligheten ser ett stort värde i att ha ett hem, ett ställe där vi koncentrerat viktiga verksamhetsformer och uppehåller värdefulla kontakter med samarbetspartner.

Kulturhistoriska värden förnekar vi naturligtvis inte i kulturstaden Borgå.

Namninsamlingen, som insändaren hänvisar till, är en möjlighet efter initiativ av våra yngre förtroendevalda att ge församlingsmedlemmarna och stadsborna tillfälle att i någon mån, om än inofficiellt, kunna delta i den beredningsprocess som pågår gällande Svenska församlingshemmets slutliga öde. Talvitie framhåller helt rätt att de ekonomiska realiteterna ställer beslutsfattarna " inför hårda beslut" Hur hårt är beslutet att frånta Borgå svenska domkyrkoförsamling dess församlingshem, eller förvägra medel för uppehållande renoveringsarbeten (160 000 euro) som fanns i budgeten? Att lägga upp en strategi som utesluter andra möjligheter än försäljningen av Runebergsgatan 24 är helt uppenbart ett medvetet val och prioritering där talet om tvåspråkighetens betydelse kommer i rätt dager.

Det positiva som hänt sedan gemensamma kyrkorådet behandlade fastighetsstrategin den 24 augusti och beslöt föreslå försäljning av svenska församlingshemmet är att gemensamma kyrkorådet den 28 september beslöt att begära församlingarnas utlåtande i frågan som enligt kyrkoordningens kap 10: 14,7 § är ofrånkomligt nödvändigt i ärendet, samt att till handlingarna som beslutsunderlag till kyrkofullmäktiges avgörande möte den 7 december, bifoga en lokalitetsutredning över hur alla samfällighetens utrymmen används i dag och en plan som visar hur och i vilka utrymmen verksamheten förverkligas efter eventuella fusionsåtgärder. Detta hade begärts av svenska gruppen redan tidigare.

Avgörandet den 7 december fattas av närvarande beslutsfattare, inte på distans. Avgörande under beslutsprocessen är även vilka personliga andliga värderingar och intellektuell förmåga vi beslutsfattare besitter. Betydelse har även grupptillhörighet samt, som kyrkofullmäktiges ordförande riktigt påpekar, förmåga att just se helheter och framtidens utmaningar. Må Herren vara oss nådig och leda oss på rätta vägar för sitt namns skull.

Stig Bäcklund Medlem i gemensamma kyrkorådet Ingolf Linden gemensamma kyrkofullmäktiges vice ordförande