Fartfyllt på två hjul i terräng som terräng

VÄRLDSCUP. I tjeckiska Nove Mesto knep Sasu Halme en fjärdeplats i åldersklassen U23.Bild: Lynn Sigel

Mountainbike, landsväg, cykelcross. Sibbokillen Sasu Halme, 21, är skicklig på det mesta när det gäller att trampa framåt, uppåt eller neråt med cykel. I framtiden hoppas han nå stortävlingsmedaljer och i drömmarna svävar också OS i Tokyo.

Sasu Halme har idrottat mångsidigt sedan barnsben och prövat på det mesta från skidåkning, brottning och friidrott till simning och cykling. Femton år efter sin första knattecyklingstävling reser han runt världen och tävlar i terrängcyklingsdisciplinen mountainbike. 21-åriga Halme trivs med vilken cykel som helst under sig: terrängcykel eller landsvägscykel, det kvittar.

– Jag började satsa på allvar på cykling för fem år sedan. Jag var bra på alla olika cykelsporter men sedan två år tillbaka valde jag att satsa större på terrängcykling och OS-grenen mountainbike, berättar Halme.

Han har jobbat målmedvetet och i år kom genombrottet på internationell nivå. I paradgrenen mountainbike är en fjärdeplats i U23-klassens världscupdeltävling hans bästa resultat och utöver det har Halme samlat en handfull prispallsplaceringar i nationella tävlingar. Hans första landsvägslopp i sommar var Borgåloppet, som liksom övriga landsvägstävlingar fungerar som bra omväxling till terrängtävlingarna.

– I år har jag kunnat träna ordentligt till skillnad från i fjol då jag gick i armén i idrottsskolan i Sandhamn. Skogslägren påverkade återhämtningen och man hade över huvud taget mindre tid att träna, säger Halme som ändå menar att träningsmöjligheterna var goda under militärtjänsten.

– Men i år har jag gått framåt och fått utdelning för allt hårt arbete. Den bästa stunden var fjärdeplatsen i världscuppremiären i Nove Mesto. Jag åkte omkull i början och ramlade ner till kanske en trettionde plats men resten av loppet var jag snabbast och kunde komma som fyra i mål. Det var en väckning och jag fattade att jag faktiskt kan klara mig bra.

På grund av några otursamma sjukdomar nådde Halme ingen ordentlig formtopp trots att kroppen vid flera tillfällen kändes bra. Nivån var god hela säsongen igenom men framgångarna i EM- och VM-tävlingarna blev inte av.

– Det var ändå ett bra år även om jag drabbades av motgångar. Nästa år ska jag hållas frisk, säger Halme som totalt har över hundra resedagar i år.

Roligt, krävande, flott

Mountainbike har funnits med i OS sedan Atlanta 1996 men aldrig med en finländare med i startfältet. Det är en orsak varför sporten i Finland har rätt få utövare på toppnivå och varför sporten inte får så mycket synlighet. Halme gillade genast den stentuffa terrängcyklingsgrenen där man hela tiden pressar sin kropp för fullt då man tar sig upp och ner för svåra, slingriga backar.

– Det är roligt, krävande och ser präktigt ut. Loppen är jättefysiska: en tävling kan ta omkring en och en halv timme och pulsen är hela tiden nära maxnivån. Medelhastigheten brukar vara över 20 km/h medan maxfarten i nedförsbackarna är omkring 50 km/h. Tävlingen börjar med en masstart där det kan finnas 150 deltagare, som det fanns i världscupen. Grenen är väldigt populär och till exempel i Schweiz är det en av de mest populära sporterna i hela landet, berättar Halme som tränas av sin äldre bror Samuel.

Sista året i U23-klassen

De kommande månaderna är det lite tystare på tävlingsfronten för Halmes del men det dröjer inte länge innan blickarna vänds mot 2018. Det blir Halmes sista år i U23-klassen och målsättningen är hög.

– Den största delen av världscupens deltävlingar körs i Europa så det blir en hel del av dem. Min målsättning är att nå en VM-medalj i U23-klassen för det är mitt sista år i den. Jag ser det som ett realistiskt, men absolut inget lätt mål. Konkurrensen är hård och det finns lätt ett femtontal toppkillar som är på samma nivå.

2018 börjar också insamlingen av OS-poäng. De bästa länderna med flera toppcyklister får upp till tre nationsplatser till OS i Tokyo 2020, blåbärsnationen Finlands hopp är maximalt en plats. Systemet är rått: de individuella prestationerna väger inte mycket i vågskålen om inte landslagskompisarna är hyfsade då tre åkares rankningspoäng räknas ihop då OS-platserna delas ut.

– Att det enbart delas ut nationsplatser är en delorsak varför Finland aldrig haft en representant i mountainbike i OS. Målet är att knipa en plats, men jag tar ingen stress då det inte bara hänger på mig och mina prestationer.