Få tvåspråkiga kommuner satsar på svensk integration

Verksamhetschef Henrika Nordin på Bildningsalliansen är förvånad över de tvåspråkiga kommunernas bristande intresse för att integrera invandrare på svenska. Bild: Mikael Sjövall/SPT

Allt färre tvåspråkiga kommuner satsar på svensk integration av kommunens invandrare och flyktingar. Svenskan backar i synnerhet i Nyland och Åboland medan de flesta österbottniska kommuner erbjuder svensk integration. Det visar en enkät som SPT har gjort.

Av landets 33 tvåspråkiga kommuner är det endast 6 kommuner i Österbotten där man i huvudsak erbjuder integration på svenska medan 7 kommuner uppger att de erbjuder fullgoda integrationsalternativ på finska eller svenska och att bägge språken är likvärdiga alternativ. Resten av de tvåspråkiga kommunerna meddelar att så gott som alla invandrare, med några få undantag integreras på finska.

På Bildningsalliansen är man förvånad över de tvåspråkiga kommunernas bristande intresse för att integrera invandrare på svenska.

– Om de här kommunerna vill värna om tvåspråkigheten också i framtiden så skulle det löna sig att mer aktivt erbjuda integration på bägge språken, säger verksamhetschef Henrika Nordin på Bildningsalliansen.

Av de tillfrågade kommunerna är det endast Malax, Korsnäs, Närpes, Pedersöre, Korsholm och Larsmo som säger sig integrera kommunens invandrare och flyktingar i huvudsak på svenska.

– Det här beror säkert på att Österbotten har en starkare levande svenskspråkighet och en längre erfarenhet av att ta emot flyktingar och invandrare, säger Nordin.

Finsk integration i södra Finland

I södra Finland är situationen omvänd. Alla tvåspråkiga kommuner i Nyland och Åboland går in för att integrera kommunens flyktingar och invandrare i huvudsak på finska. Så även i kommuner som har svenska som majoritetsspråk. I Pargas, där 55,2 procent av invånarna är svenskspråkiga, integreras invandrarna i huvudsak på finska även om kommunen gör nya försök att alternera mellan finska och svenska i integrationsutbildningen.

– Vi har för tillfället en språkkurs på Yrkesinstitutet Axxell i Pargas där invandrarna läser både finska och svenska. Vi hoppas på nya kvotflyktingar nästa år och kommer att erbjuda dem båda möjligheterna. I synnerhet de familjer som bor i Nagu skulle ha stor nytta av att integreras på svenska som första språk, säger flyktingkoordinator Gudrun Degerth i Pargas.

I Raseborg blir det allt oftare finskan som får företräde i integrationen av invandrare. Enligt kommunens integrationsplan ska invandrarna och flyktingarna i första hand integreras på finska, trots att 64,6 procent av invånarna i kommunen talar svenska som modersmål.

– I teorin finns det möjlighet att erbjuda integrationsundervisning på svenska. I praktiken är det svårare. Det finns helt enkelt inte tillräckligt stor efterfrågan, säger kommunens invandrarkoordinator Karin Ljung-Hägert.

Dubbel exkludering

Henrika Nordin på Bildningsalliansen anser att det är förvånande att kommuner med svenskspråkig majoritet väljer den finskspråkiga integrationsstigen för flyktingar och invandrare.

Enligt integrationskoordinator Annika Hendersson i Korsholm går Migrationsverket ofta ut med fel information om språkförhållandena i Finland, vilket indirekt bromsar flyktingars integration på svenska. Bild: Maahanmuuttovirasto/Lehtikuva

– När det gäller kvotflyktingar så har ju kommunerna stora möjligheter att påverka hur de ankommande flyktingarna ska integreras. Om kommunen har fattat ett beslut att ta emot kvotflyktingar så vill man säkert att de ska stanna kvar i kommunen. Då kan det vara en fördel för de berörda att de behärskar kommunens majoritetsspråk.

Enligt Nordin kan finskspråkig integration i värsta fall leda till dubbel exkludering där invandrarna känner ett utanförskap både på grund av sin härkomst och på grund av att de inte bemästrar det språk som talas i näromgivningen.

– Integration handlar ju om så mycket mer än jobb och boende. Det är klart att man har lättare att slå rot socialt om man behärskar det förhärskande språket på orten.

Migri glömmer bort svenskan

Trots att lagen föreskriver att invandrarna och flyktingarna har rätt att välja mellan integration på finska eller svenska så är det flera myndigheter som indirekt avråder flyktingar att integreras på svenska i det finska samhället.

– När vi har tagit emot kvotflyktingar så har Migrationsverket gett fel information om språkförhållandena i Österbotten, vilket leder till en lojalitetskonflikt när flyktingarna ska välja integrationsspråk, säger integrationskoordinator Annika Hendersson i Korsholms kommun.

I Åbo sker integrationen av stadens flyktingar och invandrare nästan uteslutande på finska.

– Vi integrerar en handfull personer på svenska varje år. Svensk integration erbjuds endast i sådana fall då familjerna har ett förflutet i Sverige eller Österbotten. Närings-, trafik- och miljöcentralen har sagt att det inte finns något behov av att integrera någon på svenska i Åbo, säger Åbo stads invandringskoordinator Satu Kanervo.

På NTM-centralen vidkänns man inte det uttalandet.

– Citatet har tagits ur sitt sammanhang. Jag har ingenting emot svenskan, men det är svårt att ordna kurser på svenska om det saknas lokal efterfrågan på svensk integrationsutbildning, säger invandringschef Kalle Myllymäki på NTM-centralen i Egentliga Finland.

Enligt Myllymäki har NTM-centralen förhandlat med Åbo Akademi och Yrkesinstitutet Axxell för att hitta en aktör som kunde trygga den svenska integrationsutbildningen i regionen.

– Försöket rann ut i sanden, men vi gör ett nytt försök efter årsskiftet, säger han.

Lättare med finska

Ibland saknas viljan helt och hållet att balansera mellan nationalspråken. I Hangö har man gått in för att satsa fullt ut på finskspråkig integration, trots att 42,7 procent av stadens befolkning är svenskspråkig.

– Jag tror att det är lättare för flyktingarna att lära sig finska, säger socialarbetaren Päivi Andersson som svarar för integrationsfrågor i Hangö.

Hur är det lättare?

– De kommer mest i kontakt med finskan när de rör sig här i Hangö och så har de lättare att få jobb på finska, speciellt om de flyttar till annan ort, säger Andersson.

I Karleby är man inne på samma spår, trots att 12,6 procent av befolkningen är svenskspråkig.

– Vi har för närvarande ingen integration på svenska. Det finns inga resurser för det, säger ansvarsområdeschef Pirkko Kivistö på Utlänningsbyrån i Karleby.

Enligt lagen har man rätt att välja integration på finska eller svenska. Varför följer ni inte lagen?

– Det måste du fråga politikerna här i Karleby.

Integration i huvudsak på svenska: Malax, Korsnäs, Närpes, Larsmo, Nykarleby, Pedersöre, Korsholm.

Integration i huvudsak på finska: Kristinestad, Lovisa, Esbo, Vanda, Grankulla, Kyrkslätt, Sibbo, Ingå, Sjundeå, Lojo, Vasa, Helsingfors, Hangö, Åbo, Karleby.

Frågan är inte aktuell: Kaskö, Lappträsk, Mörskom, Pyttis

Erbjuder tvåspråkiga kurser eller integration både på finska och påsvenska: Pargas, Jakobstad, Raseborg, Kronoby, Vörå, Kimitoön, Borgå.

Många tvåspråkiga kommuner hävdar att det egentligen är de lokala arbets- och näringsbyråerna som avgör på vilket språk som integrationen ska ske oavsett vad kommunens tjänstemän anser. Upphandlingen av svenska integrationskurser hanteras av NTM-centralerna och de individuella integrationsplanerna godkänns av arbets- och näringsbyråerna, påminner Henrika Nordin. I Borgå är det den fria bildningen som ansvarar för de svenska integrationskurserna.

– Här i Borgå är det ungefär 20 invandrare och flyktingar som väljer att integreras på svenska varje år. Integrationsutbildningen ordnas av Borgå folkakademi, säger Sirkka Valta som är chef för Borgå stads invandrartjänster.

Samarbetet med den lokala arbets- och näringsbyrån har inte förlöpt friktionsfritt.

– Arbets- och näringsbyrån nämner oftast inte möjligheten att integreras på svenska över huvud taget. Inte ens om det handlar om en invandrare som är gift med en finlandssvensk, säger linjeledare Katinka von Kraemer på Borgå folkademi.

Mer läsning