Också små barn mobbar varandra

Superkompisen Ole och hans monsterkompisar lär barn att tala om känslor.

ARG, RÄDD, GLAD. Med hjälp av kompismonstren kan barnen lättare berätta om sina känslor.

Mobbning förekommer också bland små barn, men dagispersonalen har inte alltid redskapen för att känna igen mobbning och ingripa i den. Men inte heller föräldrar vet alltid hur de ska agera när ens barn hamnar i kläm på dagis.

För en tid sedan kom Katarina Olins femåriga son hem från dagis med en blåtira, en händelse som väckte hennes oro och ilska. Katarina kommenterade det inträffade på Facebook, vilket ledde till ett rätt häftigt meningsutbyte på sociala medier. Nu, några veckor senare, verkar det som om den tråkiga händelsen trots allt har fått flera positiva följder.

Efter en första känsla av ilska och frustration tycker Katarina att daghemmet agerade mycket bra.

Själv lärde jag mig att det är bättre att först kontakta daghemmets personal när det uppstår konflikter.

Fostran sker hemma och på dagis

Det här fallet handlade inte om mobbning, men diskussionen kring händelsen gav Katarina och daghemmets personal en kick att lyfta upp arbetet för en bättre gruppdynamik.

– Daghemmet kontaktade mig och ville att vi skulle träffas och prata. Ett av resultaten av en bra diskussion blev att min son har ett kontakthäfte nu där han varje dag kryssar för en sur eller glad smilis beroende på hur han har upplevt sin dagisdag. Själv lärde jag mig att det är bättre att först kontakta daghemmets personal när det uppstår konflikter, säger Katarina.

GRÖNT OCH RÖTT KORT. Bilderna berättar hur man ska bete sig för att vara en bra kompis.

Av vänner har hon hört att många andra föräldrar inte heller vet hur de ska agera när det händer något på dagis.

Att fostra barnen till ett vettigt beteende är något som måste göras både i hemmen och på daghemmen. På Hembacka daghem hör det till rutinerna att tillsammans med barnen resonera kring sådant som hur en bra kamrat är, vad som är rätt och fel beteende. Till sin hjälp har man bilder som visar tydligt vad som är godkänt och vad som inte är tillåtet. Att knuffas, slåss och skrika finns på det röda kortet, medan det gröna kortet har bilder på glada barn som leker tillsammans.

Bättre på kommunikation

På Katarinas sons daghem insåg man att man måste bli bättre och snabbare på att kommunicera med föräldrarna. Daghemsföreståndare Sofia Lindstedt och barnträdgårdslärare Marika Halin berättar att man numera skriver rapporter dagligen, så att hela personalen känner till vad som har hänt även om man själv inte har varit med.

– Ibland går det livligt till på dagis, det kan man inte förneka. En del barn är mer energiska än andra, och ju fler barn desto lättare uppstår konflikter. Även om det finns vuxna i närheten hinner man inte alltid ingripa, säger Sofia Lindstedt.

Varje höst presenteras kompismonstren Ole, Töpsi, Piron, Faderulla och Breja för barnen. Handdockan Ole och de övriga monstren gör det lättare för barnen att hitta rätt bland känslorna som uppkommer när man blir arg, ledsen, rädd eller glad.

– Monstren är bra för de hjälper barnen att på ett konkret sätt formulera sina känslor, säger Marika Halin.

Kompismonstren är bra redskap

Efter händelsen med Katarinas son plockades Folkhälsans kompisväska fram igen och kompismonstren har varit i flitig användning sedan dess. Samtalen förs i mindre grupper och målet är att barnen ska känna ansvar för varandra och uppleva att små handlingar kan bidra till att alla mår bättre och trivs på dagis.

– I smågrupper är barnen frispråkiga och alla verkar ha lätt för att uttrycka sig med hjälp av kompismonstren, säger Marika.

I en kartläggning som Folkhälsan och Mannerheims Barnskyddsförbund gjorde för sex år sedan intervjuades barn, föräldrar och personal på åtta daghem. Dessutom observerades barnens samspel.

SAMARBETE. Ett gott samarbete mellan hem och daghem är den bästa garantin för en bra stämning både bland barn och bland vuxna tycker Marika Halin, Sofia Lindstedt och Katarina Olin.

Man såg att upprepad och systematisk mobbning förekommer redan bland små barn. Mobbning kan ta sig uttryck i att barn inte får vara med i gruppen eller utesluts ur leken. När barn berättade vad som gör dem ledsna på dagis svarade många att de blir ledsna när de inte får vara med i lekar eller inte har någon kompis i gruppen. Därför är det viktigt med mobbningsförebyggande arbete redan i daghem och förskola.

– Vi kan ju ibland höra hur barnen säger till varandra att "du får inte komma på mitt kalas", eller att "du får inte leka med oss". Hembacka är ändå ett litet dagis och vi ser om det är någon i gruppen som inte får vara med, säger Sofia.

Lösningen kan vara att en vuxen går med i leken och lotsar in den som står utanför i leken.

Barn är inte stöpta i samma form och det är okej att en del är livliga och utagerande, medan andra är tystlåtna och tillbakadragna.

Skillnad på mobbning och konflikt

Sofia Lindstedt och Marika Halin betonar också att det är skillnad mellan konflikter och mobbning. När ett barn systematiskt är utsatt och utesluts ur gruppen då kan man tala om mobbning.

– Vi strävar efter att jobba förebyggande, bland annat genom att vi vuxna är närvarande i gruppen. Personalen koncentrerar sig på barnen och jobbet, då är det lättare att se när det uppstår konflikter.

På Hembackas daghem finns sammanlagt cirka 40 barn, fördelade på två grupper. Utmaningen är att se dem som inte tar så mycket plats.

– Barn är inte stöpta i samma form och det är okej att en del är livliga och utagerande, medan andra är tystlåtna och tillbakadragna. Men det kan vara svårare att se de försiktiga barnens behov när det finns många livliga barn i gruppen, säger Sofia.

Marika berättar att man därför gärna jobbar i smågrupper. Då hinner personalen prata med alla barn.

– Daghemmet har mindre rum där barnen kan leka i mindre grupper. Vi går runt och kollar stämningarna, men man måste också vara försiktig så att man inte stör barnens lekar.

Sofia Lindstedt och Marika Halin hoppas att föräldrarna har låg tröskel för att kontakta daghemmets personal. Om det känns för stressigt när man för och hämtar barnet kan man ringa, och kanske komma överens om en träff.

– Vi vill gärna ha respons från föräldrarna. Det görs en kvalitetsförfrågan vartannat år och man får svara anonymt så det borde vara lätt att komma med såväl positiv som negativ repsons. Förra veckan skickades faktiskt ett brev med frågor ut till föräldrarna och de har tid att svara till slutet av maj, säger Sofia.

Kryss för glada smilisar

Katarinas son började på Hembacka dagis i höstas. För en månad sedan var det en liten ledsen grabb som kom hem med ett blått öga och en känsla av att inte duga.

– Men nu är han en helt annan kille. Han är glad, pigg och går gärna till dagis. När jag tittar i hans kontakthäfte så har han nästan alla dagar kryssat för den glada smilisen.