Jag vill gärna skicka en hälsning till mina hemtakter. Jag har bott i Australien sedan september 2015, först i Melbourne och sedan september 2016 i Ballarat.
Min man emigrerade med sina föräldrar från Yorkshire till Melbourne då han var 7 år gammal. Medan jag ännu jobbade tillbringade han största delen av tiden med mig i Ebbo men 2015 beslöt vi att flytta hit och återvända till Ebbo under somrarna.
Den svarta svanen är en av stadens officiella kelgrisar.
Det fungerade bra tills pandemin bröt ut. Förra sommaren kunde vi inte resa, och som det ser ut nu knappast i år heller. Trots att virusläget här i Victoria är bra för tillfället – inga nya fall på en vecka och ett fåtal i karantän – får vi inte lämna landet utan specialtillstånd.
Vi har haft mycket stränga restriktioner från och till men, just nu är de enda restriktionerna att vi måste ha munskydd i supermarketar och köpcentra. Här i Ballarat har vi inte haft det lika strängt som i Melbourne, där allt utom supermarketar och apotek stängdes och utegångsförbud infördes. Men åtgärderna har bitit. Och nu har vaccinationerna börjat.
Gatuvy från staden Ballarat i Australien
Ballarat ligger drygt 100 km nordväst från Melbourne. Ballarat var centrum för guldrushen som började på 1850-talet. Man ser tydligt att det fanns gott om pengar då staden byggdes; gatorna är breda och kantas av pampiga hus i viktoriansk stil. Naturen är vacker och här finns en massa gång- och cykelvägar som leder ut i bushen. Jag är med i en stavgångsgrupp och vi utnyttjar de här vägarna flitigt.
Stadsbilden domineras av två utdöda vulkaner, Buninyong och Warrenheep, som finns i närheten. Men pärlan i staden är Lake Wendouree som är centrum för invånarnas uteliv. Den botaniska trädgården ligger vid sjön. Här bor drygt 100 000 personer men antalet ökar snabbt eftersom folk från Melbourne flyr ut till landet på grund av pandemin.
Ännu ett foto från Camilla Dobson-Österbergs hemland Australien.
I och med att det blivit möjligt att jobba på distans i större skala har avståndet inte så stor betydelse. Vi har tågförbindelse till Melbourne och många pendlade redan före pandemin. Huspriserna har stigit massor, och de hus och lägenheter som kommer på marknaden säljs på mycket kort tid.
Jag trivs jättebra här med ’evig’ sommar. Ballarat hör till de kallaste platserna i Australien och i augusti i fjol snöade det i ett par timmar så marken var vit en stund. Vi har ofta frostnätter på vintern och våren. Men dagarna är vanligtvis relativt varma och på sommaren kan det bli riktigt hett, kring 40 grader.
Här är det Lake Wendoree, som ligger i kommunen Ballarat, med Mount Warrenheip i bakgrunden.
El Nina har påverkat vädret här i ett par års tid så somrarna har varit svalare och regnigare än normalt. Nu har hösten börjat och i dag har vi 17 grader varmt. Men jag saknar mina månader i Ebbo då jag kan träffa mina fullvuxna barn, mitt barnbarn, min bror och hans familj och alla andra släktingar och vänner i Borgåtrakten. Och jag saknar svampskogen! Här vågar jag mig inte ut i skogarna utom längs gångvägar. Ormarna här är av lite annan kaliber än huggormarna i de finländska skogarna.
