Musikkavalkad hade pärlorna på slutet

Konserten Borgå Big Band & Finland 100 år på Grand i fredags bjöd på musik från alla decennier under vår självständighet. Musikkavalkaden under maestro Robert Löflunds ledning och med ”veteranerna” Tobias Andersin och Anna Wiksten som solister framfördes i en nästan fullsatt sal.

DUETT. Anna Wiksten och Tobias Andersin uppträdde solo men men också som duett.
Konserten som var ett led i vårt lands 100-årsjubileumsfestligheter hade lockat en huvudsakligen äldre publik. Den fick full valuta under konsertens första avdelning då låtarna bildade ett pussel med gamla evergreens och den tidens stora hits.
Hit hörde den mycket samspelta och välklingande Borgå Big Bands instrumentalversion av konsertens äldsta örhänge, En voi sua unhoittaa poies från 1920-talet, uppföljt av bland annat Georg Malmstens Suurin on, Dallape orkesterns Kissa Vieköön, med flera.
Nostalgin flödade friskt och romantiken stod som högst i tak när det var tur för Tobias Andersin som solist i Romanssi (Sua vain yli kaiken mä rakastan), som Leif Wager sjöng in i den finländska folksjälen i filmen Katarina och greven från Munknäs 1943.
En tydlig röd tråd började skönjas med Laila Kinnunens låt Valoa ikkunassa. Den var Finlands bidrag i Eurovisionstävlingen 1961. Ett flertal andra finländska Eurovisionsbidrag följde under konsertens andra avdelning, bland annat Virve Rostis ursnygga Sata salamaa och Lordis Hard Rock Halleluja, som tog hem Finlands hittills enda jackpot i Eurovisan 2006 och med fortfarande tidernas högsta poängtal.

Pärlor på slutet

Tobias Andersin och Anna Wiksten bidrog inte bara med utmärkt sång utan svarade också tvåspråkigt för en elegant speakning med mycket info och många välträffande anekdoter om den framförda musiken och dess originalartister och kompositörer, såsom Olavi Virta, Erik Lindström, Fredi Siitonen, med mera.
Musik är en smaksak men personligen blev konsertens nyare låtar både de som lät bäst och som stannade mest kvar i minnet, på ett undantag när. Det var när den alltid lika sympatiska, chosefria och tonsäkra Tobias Andersin uppförde Olavi Virtas fina tango Hurmio från 1957 och efteråt pustade ut genom att erkänna att det var en svårsjungen låt. Verkligen.
I refrängen drar melodin i väg i förbluffande svåra slingor, här finns inga genvägar för solisten, durpartierna går oväntat uppåt, för att med ens växla om till moll och tillbaka. På det hela taget en ovanligt krävande men ack så vacker tango, komponerad av ett geni.
Till konsertens höjdpunkter hörde Anna och Tobias duett i Lasse Mårtensons Mä lähden stadiin och hör och häpna Anna Wiksten som solist i Paula Koivuniemis Aikuinen nainen.

Utveckling

Anna Wiksten som hängt med som solist i Borgå Big Band sammanhang under mer än tio år, både solo eller tillsammans med SoulSisters och systrarna Kiviharju, har förstås aldrig sjungit dåligt, tvärtom. Men under konserten såg man resultatet av en utveckling som fick fraseringarna att bära bara vidare och vidare och detta framfört med en röstvolym som var helt ny och imponerande.
Saara Aalto eller Anna Wiksten som Finlands representant i Eruviosionen i vår? Visst, det är ju redan avgjort, men jag skulle nog ha hållit en hacka på Anna. Till de minnesvärda låtarna hörde också Ultra Bras Sinä lähdit pois med Anna och Tobias i högform, och Anna som solist i Kaija Koos snärtiga Tinakenkätyttö samt det vackert balladartade encorenumret Missä muruseni on av Jenni Vartiainen av årgång 2010.
När också Borgå Big Bands sjutton musiker starka orkester igen uppvisade en spelglädje- och humor samt ett kunnande som håller i alla väder kan man inte annat än applådera konserten som blev ett fullödigt bidrag till Finlands 100-årsjubileum.

Borgå Big Band & Finland 100 år

På Grand 1.12.17.
Dirigent: Robert Löflund.
Solister: Tobias Andersin och Anna Wiksten.
ANDRA LÄSER