EU vill låta ålen simma i fred

Europeiska kommissionen vill förbjuda ålfisket i Östersjön och räknar med att Finland och områdets övriga kustnationer ska stötta förslaget. I Östnyland får idén ett ljummet mottagande.

– Det känns lite tokigt med ett totalförbud på ålfiske, säger Christian Lindén, verksamhetsledare för Nylands fiskarförbund som sedan 1992 varit med om att plantera ut 168 500 ålyngel i östnyländska vatten.

Den senaste uppsättningen ålyngel – som kommer från floden Severn i England – flögs in i mitten av augusti och planterades ut på tre olika håll i Östnyland. Lindén berättar att 1 000 ålar släpptes ut vid Löparö i Sibbo, 1 000 utanför Londböle i Borgå och 500 utanför Norike i Lill-Pernåviken. En modest mängd ålar visar det sig.

Under toppåren i början på 2000-talet var Lindén med och planterade ut omkring 20 000 ålyngel i regionen. På senare år har importmängderna trappats ner, men så har också priset per stjärt stigit till närmare 2 euro då man som billigast kunde köpa yngel för 96 penni styck.

Ålpriset handlar, som alltid, om tillgång och efterfrågan, och många olika faktorer påverkar ålstammen. Globalt sett sätter till exempel ålsoppsätande kineser och japaner sina spår på ålmängderna. Samma gäller mellaneuropéerna som ser soppa på glasål som en delikatess.

Det känns lite tokigt med ett totalförbud på ålfiske.

Dyr kalldusch

De dyra ålynglen har inte nämnvärt påverka delägarlagen i Södra Finlands havsfiskarförbund med basen i Kotka. Verksamhetsledare Teemu Tast berättar att man i år planterat ut runt 10 000 ålar i vattnen från Abborfors och österut.

– Det är dyrt att plantera ut ålyngel och våra fiskelag satsar årligen runt 2 000 euro på ålar. Ifall EU-kommissionens förslag går igenom och det mitt i allt blir förbjudet att fiska ål, så kommer det nog som en kalldusch för våra hobbyfiskare.

Det tar några år från det att ålynglen planteras ut tills de blir stora nog att fiskas, 7–10 år för ålarna att växa sig fullstora och cirka 10 år för dem att bli könsmogna. På fiskeriförbunden räknar man med att ett ålparti ger fångst i ungefär tio års tid.

Begränsad invandring

Teemu Tast bedömer att de "ålinfödingarna" i Finland är få, och att ålförekomsten till största delen är beroende av engelska ålyngel som fått växa till sig i våra vatten.

– Den naturliga ålinvandringen är mycket begränsad, nästintill noll, så det är inte obefogat att oroa sig för artens fortlevnad och överväga fredning. Ett totalförbud på ålfiske känns ändå lite överdrivet, säger Tast.

Det är inte obefogat att oroa sig för artens fortlevnad och överväga fredning.

Christian Lindén kompar.

– Den europeiska ålstammen är på nedgång och redan för fem år sedan trädde en obligatorisk förvaltningsplan för ål i kraft i alla EU-länder. Då bidrog också Natur- och miljöcentralen med pengar till importerade yngel.

Av ålynglen som utplanterats i finländska hav räknar man med att knappa 60 procent börjar sin lekvandring mot Sargassohavet och undviker att bli uppfiskade på vägen. Om de klarar sig ända fram är en annan femma.

Bjässar och andra

– Det finns en poäng med ålvandringen. De ålar som vandrat upp till våra vatten på egen hand, och alltså förekommer naturligt hos oss, växer sig mycket större än de som vandrar till Sargassohavet från Mellaneuropa, säger iktyonom Sampo Vainio på Föreningen vatten- och luftvård i Östra Nyland och Borgå å. Individer som har vuxit i insjöar och älvar är ofta stora honor som är mycket värdefulla för lekstammen.

Det finns en poäng med ålvandringen.

Som han ser det är det största hotet mot de få naturliga ålarna i Finland inte nödvändigtvis fisket, utan dammar. De hindrar unga individer att vandra till uppväxtområdena medan turbiner i vattenkraftverk dödar ålar under lekvandringen. På sin tid förekom mycket ål till exempel i Forsby å, men de som började sin lekvandring fastnade i kraftverksturbinen. I dag görs endast få ålobservationer här.

Vandringsleder

Föreningen vatten- och luftvård i Östra Nyland och Borgå å har i många års tid arbetat med att förbättra förhållandena för vandringsfiskar, främst med den hotade och numera fredade öringen i åtanke. Sampo Vainio konstaterar att allt arbete som görs för öringen också kommer ålen till godo, bland annat byggs fisktrappor och andra hinder som försvårar fiskarnas lek avlägsnas.

– Också ålen trivs på platser där det är strömt. Förra veckan byggde vi en vandringsled i Borgå å i Orimattila och gjorde forsrestaurering bakom garnisonen i Lovisa, nästan mitt i stan. Det här gynnar också ålen.

Skyddsexpert Matti Ovaska på finska Världsnaturfonden, WWF, applåderar alla insatser som görs för att förbättra ålens vandringsmöjligheter i åar och älvar. Ålen förekommer också i Insjöfinland och tenderar att växa och må bra i sjöar och åar inne i landet. Det planteras också ut ålyngel här.

Ålen trivs på platser där det är strömt.

– Det är inte smart. Problemet är att ålen inte kommer åt att vandra ut till havet, kraftverksdammar och andra hinder finns i vägen.

Kraftigt hot

Ålen är en extremt hotad art världen över. Ålmängderna har krympt dramatiskt under de senaste trettio åren och läget just nu är att cirka 5 procent av ålarna härstammar från den ursprungliga ålstammen. WWF och andra miljöorganisationer har redan länge krävt att ålen ska fredas från alla former av fiske, i alla vattendrag, men hittills har man inte lyckats.

Matti Ovaska berättar att WWF redan för ett år sedan försökte få ålen skyddad nationellt, i samband med att Jord- och skogsbruksministeriet förnyade fiskelagen. Förslaget gick inte igenom eftersom myndigheterna ansåg att en insats avgränsad till finländska vatten inte har någon större effekt. Det har Ovaska en viss förståelse för.

– Ålen är en art som vandrar långa vägar och är så till vida en internationell angelägenhet. Inte minst därför välkomnar vi EU-kommissionens förslag på en fredning i hela Östersjön. Det är vikigt att Finland och de andra östersjöländerna tar sitt ansvar för ålbeståndet.

Det är vikigt att Finland och de andra östersjöländerna tar sitt ansvar för ålbeståndet.

Vandra tryggt

Det ligger ett visst tryck på ålpopulationen i Östersjön, främst på grund av yrkesfiske. Då handlar det inte så mycket om finländska fiskare eftersom man här drar upp ålar närmast som bifångst; ålen är ingen ekonomiskt viktig art.

Annat är det med yrkesfiskare i Danmark och Sverige; där fiskas ål mera systematiskt.

Det sist nämnda ställer sig Matti Ovaska frågande till.

– Är det över huvud taget smart att tillåta fiske av en så väldigt hotad art som ålen? I stället borde vi göra allt vi kan för att ge den en så trygg färd till Sargassohavet som möjligt.

Det är EU:s fiskerikommission, närmare bestämt medlemsmedlemmarnas ministrar, som på sitt oktobermöte fattar beslutet om att eventuellt freda ålen i Östersjön.

FAKTA

Europeisk ål: Anguilla anguilla

Kallas i allmänhet ål.

Är en långsmal, ormlik fisk som mäter omkring 1,3 meter som fullvuxen och väger cirka 2,5-3 kilogram.

Könsmogna ålar kan fortplanta sig enbart i Sargassohavet öster om USA. Ålen dör efter att den parat sig.

När ålynglen kläckts sprids larverna med havsströmmarna mot Afrika och Europa. De så kallade glasålarna når kusten efter några år.

Ålen kan stanna i Östersjön i tiotals år, de exemplaren som letar sig upp längs floder och till sjöar kallas gulålar.

Därefter byter ålarna skepnad på nytt och börjar den 6 000 kilometer långa vandringen till Sargassohavet. Då kallas de för vandringsålar, silverålar eller blankålar.

100

år gammal beräknas det att en ål kan bli.

80

år räknar man med att det skulle ta för ålen att uppnå ett livskraftigt bestånd – förutsatt att allt ålfiske stoppas.

5

procent av dagens ålpopulation beräknas härstamma från den ursprungliga ålstammen.

Europeisk ål kategoriseras över hela sitt utbredningsområde som akut hotad.

Ålen är känslig för miljöpåverkan på grund av sitt höga fettinnehåll och långa livslängd. Den är också känslig för faktorer som stör dess vandring.