EU vacklar med en vacklande världsordning

Bild: Lehtikuva/Yves Herman

EU söker sin roll i en vacklande världsordning.

"För första gången leds USA av en person som inte har något som helst förtroende för den världsordning som USA byggt upp efter andra världskriget", säger CNN-journalisten Christiane Amanpour till HBL.

Hon syftar bland annat på det samarbete med europeiska allierade som manifesteras i Nato och EU.

Dagen efter toppmötet mellan denna ledare, USA:s president Donald Trump, och Rysslands dito Vladimir Putin, rasar en debatt i USA om vad som riktigt hände i Helsingfors. Var det höjden av förödmjukelse som Trump utsatte USA för? HBL:s Washingtonkorrespondent Juri von Bonsdorff frågar till och med om nedräkningen för Trump började i Finland.

Lite vid sidan om, och på samma gång mitt i, står EU i denna vacklande världsordning.

Förvisso är toppmötesvärdlandet Finland en del av unionen, något som president Sauli Niinistö mycket riktigt underströk under sin presskonferens på måndagen.

Men frågan är ändå om det inte finns ett utrymme för EU att fylla i den tid som råder med auktoritära strömningar från allehanda stormaktshåll. Ett utrymme som går utöver rollen som facilitator.

Under den pågående politikveckan i Björneborg ventileras de tankarna i flertalet debatter. Det är många som tycker att det är dags för Europa att kliva fram och försvara de frihetliga värden som vår världsdel är byggd av. Det var här demokratins vagga stod och det var här slagorden om frihet, jämlikhet och broderskap skallade för första gången.

– Var var EU när Trump och Putin förhandlade, undrade bland annat De grönas Sirpa Hertell under en debatt arrangerad av Europaunga i Björneborg på tisdagen.

– Kommissionsordförande Jean-Claude Juncker var i Kina och det gjorde han rätt i, replikerade Europaparlamentariker Anneli Jäätteenmäki (C).

Oberoende av var man står i den här frågan tycks det hela koka ner till en sak: Hur ska Europa kunna kliva fram och visa ledarskap när världsdelen kämpar med egna, interna slitningar?

Är lösningen en utveckling mot mer federalism för att få de muskler som behövs för att kunna agera med en röst globalt?

Eller är det tvärtom så att EU på grund av sin inre splittring håller på att utvecklas mot mer regionala enklaver som agerar oberoende av resten?

Försvarsminister Jussi Niinistö (Blå) sade apropå det uppmärksammade Natomötet i Bryssel förra veckan att inga avtal är eviga och att varje land till syvende och sist måste värna om sin egen tomt.

– Det är fullt möjligt att vi i framtiden jobbar inom det försvarssamarbete som britterna initierat och som kallas JEF. Där är de nordiska och baltiska länderna med tillsammans med britterna och holländarna. Länder som tänker lika, sade Niinistö.

Tänker lika, säger han. Är det ett värde i sig? Eller ligger värdet i att tänka olika men klara av att hantera det och komma fram till lösningar som alla kan förhålla sig till?

Gemensamma spelregler, gemensamma lösningar.

Lyssnar man på de europaunga i Björneborg finns det ingen motsättning i att ha flera identiteter. Man kan känna sig som same, finländare och europé på samma gång.

Att få unga bryr sig om att rösta i EU-val behöver inte handla om avsaknaden av en europeisk identitet utan kan lika mycket handla om misstro mot institutionen EU, menar de unga.

Likväl är EU både en produkt och en garant för den liberala världsordning som nu utmanas.

Frågan blir hängande i den dallrande Björneborgsluften: Vad ska vi göra åt det?

Lena Skogberg Projektchef, biträdande ansvarig utgivare.