Ett ljus i mörv

Mörv varar ungefär från mitten av oktober till början av mars.

Jag står en god stund utanför blomaffären och funderar. Blommor är en av mina många svagheter. Jag diskuterar ett eventuellt inköp med min bebis som sitter rund och glad i sin vagn. Han är ok med vilken blomma som helst så länge han får riva den i bitar och tugga i sig jorden. Just det är en diskussion vi säkert får anledning att återkomma till, bebisen och jag, men vi hade i alla fall stått tillräckligt länge utanför affären för att floristen skulle komma ut och fråga om hon kunde hjälpa till med något. Vi köpte en liten rosa blomma, en höstglöd som skulle ha gjort mormor stolt. På väg in i affären för att packa den frågar floristen om den ska vara en present eller till mig själv.

– Både och, tack, svarar jag sanningsenligt, men lägger till att det inte behöver vara något särskilt paket eller så.

På vägen hem tänker jag jättemycket på det där med att man ska välja om det är en present eller till sig själv som om det inte vore fullkomligt normalt att köpa presenter till sig själv. Väl hemma packar jag andäktigt upp blomman. Den ska stå på den där sneda hyllan som dottern gjort i slöjden och som är den vackraste hyllan i huset. Bebis får prassla en stund med blompappret, som kompensation för att han inte får äta blomman.

En av mina kompisar brukar kalla den här månaden för mörv. Mörv varar ungefär från mitten av oktober till början av mars. Mörv är inte min favoritmånad, men det hjälper att få blommor i present, det gör det.

Kanske är det åldern, kanske är det att världen snart kommer att gå under, jag vet inte, men jag har blivit betydligt mer mån om att försöka sätta guldkant på dagarna och i månaden mörvs avgrundsmörker gäller det alldeles särskilt. Vackra servetter, ljus och små askar hör liksom blommor till mina svagheter. Jag älskar att gå på loppisar eller gräva i affärernas lådor med bortsorterade varor. Ensamma, ledsna och ratade ligger de där. Svarta servetter med snirkligt mönster. En plåtask med krusiduller nästan gratis. Blockljus i förra säsongens färg för en spottstyver. När jag hittar billigt brukar jag köpa på mig, med tanken att jag ska använda dem så snart det blir ett festligare tillfälle. Det har jag gjort i en herrans massa år redan.

När jag för snart tre år sedan skilde mig och flyttade till ett nytt hus fanns det i min packning vackra ljus, servetter och askar som legat i åratal och förgäves väntat på det där festliga tillfället när de ska användas. Och allteftersom jag packade upp förstod jag att det festliga tillfället inte kommer för att kräva blommor, servetter, ljus och små askar utan uppstår när jag bestämmer mig för att investera några euro i en rosa blomma, duka med servetter till middagens korvsoppa, tända ljusen och servera kex ur en förtjusande liten ask med krusiduller. Jag vill inte uppmuntra till slösaktighet, men till guldkant. Till att skapa det där tillfället. Särskilt nu i mörv.

Charlotte Cederbom genusbloggare och doktor i historia