Ett fritt internet kräver alerta användare

Nätneutraliteten säkrades inom EU för nästan exakt ett år sedan. Det finns ändå kryphål som kan göra internet sämre för alla.

Ett populärt skämt om internet är hur vi skulle förklara det för någon från 1980-talet: ett fantastiskt verktyg där man hittar all världens samlade information på bara några sekunder. Du behöver inte ens lämna ditt eget hem. Det är det ultimata demokratiska verktyget. Det går att se alla filmer som någonsin gjorts, alla tv-serier. Att läsa alla böcker. Vad du än är intresserad av finns där, det behövs bara en sökning. Men vi använder det främst för att se på roliga kattbilder.

Skämt åsido – den första beskrivningen stämmer egentligen bäst. På gott och ont blandas falska nyheter, riktiga nyheter, rasism, tolerans, vänskap, hat, konspirationsteorier och rationalitet. Det är en värld i sig, och allt – bra som dåligt – tävlar om utrymmet med samma spelregler. Eller, det är åtminstone tanken.

Det är här begreppet nätneutralitet kommer in. Principen är egentligen ganska simpel: med nätneutralitet ska allt innehåll behandlas lika. Det innebär att din internetleverantör måste behandla trafiken lika oavsett om du ser på tv-serier eller läser protokollet från stadsfullmäktige i Lovisa. Det innebär ändå ett problem för leverantören: en film eller tv-serie använder avsevärt mera bandbredd än en sida med text.

För tillfället pågår en kamp om principen i USA, där FCC (federal myndighet som ansvarar för etermedier) jobbar för att nätneutraliteten ska urvattnas. Om det lyckas leder det i praktiken till att internetleverantören kan göra trafiken långsammare till utvalda sajter – något som sannolikt leder till extra avgifter för utvalda tjänster. Vill du se på Netflix eller HBO i HD? 15 dollar extra i månaden, tack. Vill du läsa BBC:s nyheter? Ta extrapaketet, för 15 dollar. Risken är också att det leder till censur, eftersom företag ogärna vill kopplas ihop med politiskt inkorrekt innehåll.

Nu kanske någon undrar vad USA har att göra med EU, för att inte tala om till exempel Tolkis i Borgå. Samma kamp avgjordes till synes också här för ungefär ett år sedan när EU godkände de nya nätneutralitetsreglerna. Många såg det som en stor vinst för ett neutralt internet, men de kritiska rösterna hördes också. Beslutet innehåller nämligen en rad kryphål. Man tillåter bland annat "specialiserade tjänster", en klausul som är tänkt för att spara bandbredd till allt från självkörande bilar till kirurgiska ingrepp på distans. Enligt kritikerna är klausulen ändå skriven så att den tillåter sådant som nätneutralitetsprincipen skulle förbjuda: alltså snabba filer där man kan sälja snabbare tjänster till någon viss nätsida. Kritiken är inte obefogad. Kryphålet har redan blivit föremål för försök.

Att företagen tillåts styra hastigheten på olika typers innehåll har också väckt oro. Till exempel är det tillåtet att krypterad trafik får mindre bandbredd. Det styr hur folk beter sig.

Många telebolag i Europa anser att regleringarna inte är bra och förespråkar möjligheten att sälja olika tjänster, i praktiken att kunderna får betala mera för vissa tjänster och sidor. Argumentet är att det genererar vinst, och därmed arbetstillfällen. Som kund är det inget som lockar.

Internet bygger på fri tillgång till information, och det kommer alltid att göras försök att begränsa det. Nätneutraliteten uppfattas ofta som en komplicerad sak, men det handlar om viktiga principer. Ett begränsat internet är inte till någons nytta, utom kanske telebolagen. Framtiden visar hur det går, men det gäller att hålla ett vakande öga på vad som händer.

Max Nyberg Reporter