En uthållig eldsjäl

ELDSJÄL. Gunnar Bomberg har varit med i Akilles verksamhet sedan den började 1973.Bild: Tommi Willberg

Allt började med en tidningsannons för 44 år sedan. Sedan dess har Gunnar Bomberg och Akilles handbollssektion gått hand i hand genom vått och torrt.

I november 1973 såg Gunnar Bomberg en tidningsannons som kom att ha långtgående följder i hans liv. Annonsen meddelade att Borgå Akilles skulle starta en handbollssektion. Bomberg, då 27 år gammal, blev intresserad.

– Jag tyckte inte om att jogga i kölden och i mörkret, berättar Bomberg om varför handbollen kändes som något för honom.

Bomberg har alltid varit av den sportiga sorten och hans idrottsbakgrund på 1970-talet innehöll såväl friidrott som rodd. Men handbollen for i väg med hjärtat och i och med att sonen blev intresserad av sporten i mitten av 1980-talet inleddes en tränarkarriär som saknar like.

– Jag kom med som tränare då sonen kom med. Jag samlade ihop ett kamratgäng av E-pojkar i tioårsåldern. Det var 1986 och därifrån har det fortsatt. Då sonen kom upp i seniorålder tänkte jag sluta men det fanns ett lag utan tränare så tog jag hand om det laget och på den vägen blev jag. Jag har trivts och roligt har det varit, säger Bomberg.

I dag, över trettio år efter att han började träna handbollsjuniorer, har Bomberg saktat ner ett snäpp. Till skillnad från de senaste tre årtiondena då han varje år medverkade i 1-3 lag, har han säsongen 2017-18 endast sporadiskt bjudit på sitt kunnande i Akilles C- och D-juniorer.

Bomberg är nöjd med hur juniorverksamheten i dag ser ut.

– Nu ser det bra ut. Det har blivit en nystart efter att vi gått neråt när handbollsskolan slutade. Nu har Akilles junioransvariga Christian Lindblad tagit i med kraft. Han går ut till skolorna såsom jag gjorde tidigare. En tid är det arbetsamt med det ser positivt ut. Det är bara att fortsätta värva med mera tränare. Det måste finnas en eldsjäl som har uthållighet, säger Bomberg som varje år vill se ett nytt pojk- och flickjuniorlag bildas.

Från Trondheim till Oslo

Det där med uthållighet, det tar Bomberg upp flera gånger under intervjun. Uthålligheten är nyckelordet både bakom 71-åringens långa och präktiga handbollskarriär och hans friska, sportiga humör.

– Jag är en allätare inom idrott. Jag har hållit på med allt möjligt och hållit mig i skick. Jag har hållit uppe konditionen och motarbetat krämpor. Jag är i rätt så bra skick.

Minst sagt. Förutom handbollen så hyser Bomberg starka känslor mot cykling. Och nu talar vi inte om att cykla till butiken och tillbaka hem.

– Jag cyklar långlopp, till exempel i Sverige och i Norge. Det längsta loppet är 540 kilometer. Visst har vi drick- och matpauser i mellan. För mig tar det ungefär trettio timmar utan sömn.

540-kilometersloppet är en klassiker från Trondheim till Oslo.

– Man är piggare än vad man tror. Men när man kommit i mål, ätit och tagit en öl så somnar man direkt, säger Bomberg leende.

Men varifrån härstammar uthålligheten?

– Jag är född lite efter kriget. Jag gick med mamma flera kilometer till butiken över en oplogad åker och då kunde man bara köpa vissa saker. När man själv skulle ha något måste man spara ihop. Och det tog flera år. Jag kommer ihåg min första kamera som jag sparade till i två år och att spara upp till en cykel räckte också flera år. Jag antar att uthålligheten kommit därifrån.

Tiderna var onekligen tuffa i Finland efter andra världskrigets slut. Men Bomberg ser glaset som halvfullt.

– Trivts har jag gjort med livet och jag har alltid kört mitt eget race. Man måste vara kompis med sig själv, funderar Bomberg innan han drar en parallell till cyklingen.

– Det hjälper att vara kompis med sig själv när man sitter i trettio timmar på en cykel och diskuterar med sig själv, säger han med ett skratt.

Kontinuitet

Akilles handbollsskola har alltid stått Bomberg nära. Han grundade den 1993 och fungerade som ansvarig fram till 2015. Handbollsskolan spelade en stor roll i att Akilles runt millennieskiftet hade juniorlag i alla åldersklasser. Den fina juniorverksamheten lär också haft en indirekt påverkan till att Akilles representationslag på herr- och damsidan hade sina gyllene år ett årtionde senare. Damerna spelade en FM-seriesäsong 2011-12 medan herrarna lirade ligahandis i sex säsonger 2008-2014.

I dag håller representationslagen till på divisionsnivå. Något som Bomberg inte alls ser som en dålig grej.

– Det går att vara på FM-nivå om man har pengar. Akilles kom aldrig till toppen fast man hade förstärkningar. Då är det bättre att man håller sig på den nivå som man klarar sig på med egna produkter.

Viktigare än FM-handboll är enligt Bomberg ändå att jobba flitigt – och uthålligt.

– Det viktiga är att man får kontinuitet i det man startat och håller det. Då ger det resultat i framtiden.

På tal om framtiden. Vad månne den innehåller för Bombergs del?

– Kan hända att jag går med i handbollsskolan. Vi får se, säger Bomberg hemlighetsfullt.