En strand med variationer

Då större områden bebyggs hör det på något sätt till att kritisera planerna. En del byggnader är för höga, andra har fel form och så vidare. Då helheten är klar brukar missnöjet dämpas. Så sker också för västra åstrandens del.

I århundraden var västra stranden ett betes- och odlingslandskap, sedan kom Wilenius båtvarv och industrin. Lager- och industribyggnaderna började rivas på 1960-talet. Den länge ganska fula, ovårdade stranden uppfattades som ett randområde trots sitt centrala läge.

På 1980-talet insåg beslutsfattarna att platsen har enorm potential och byggandet kom sakta i gång. Kay Bierganns segrade i den arkitekttävling som staden ordnade 1989 men planen justerades efteråt bit för bit. Det kan vi vara glada för i dag.

Moderna trästaden fick byggstart 2002. Husen delade ortsbornas åsikter och det talades om bland annat fågelholkar. Byggandet skulle mer eller mindre genast fortsätta mot söder och planen för fortsättningen av den moderna trästaden blev klar 2006. Men så började bostadsmarknaden hicka och 2008 års recession försvårade läget ytterligare.

När ekonomin fick ett uppsving och byggandet igen kom i gång gick allting med fart. Västra åstranden har på några år förändrats radikalt, även om området ännu inte är fullt utbyggt. Till och med en ortsbo, som ganska ofta rör sig väster om ån, förbluffas över byggtakten. Platsen ser redan stadslik ut och medges, riktigt trevlig. Här finns olika sorters hus och lite annorlunda lösningar har tillämpats. Allt är inte stöpt i samma form utan stilarna och också färgerna varierar.

Glad blir man också över den konst som dyker upp här och där. Västra stranden ska vara en plats för samtidskonst och detta sätter sin prägel över hela området. Strandremsan närmast ån utvecklas för fritid och rekreation och om några år uppstår ett nytt, centralt vardagsrum.

Att många gillar västra stranden bevisas av att de nybyggda bostäderna är väldigt eftertraktade. Den ökande befolkningsmängden lockar småningom också serviceföretag.

Och så till den mest omtvistade frågan: Citymarket. Om hybridprojektet förverkligas byggs ett nytt höghus ett stenkast från Konstfabriken. Själva konstruktionen avviker knappast från flera andra nybyggnader på stranden efter att helheten är klar och vore det inte för Citymarket skulle planerna säkert gå ganska oförmärkt förbi.

Men, men, nybygget ska ha en Citymarketaffär i gatuplan. En perfekt lösning är det givetvis inte. Med hjälp av god planering och strikta regler från stadens sida, kan affären säkert ändå byggas in i komplexet på ett relativt snyggt sätt.

Då återstår trafiken, som naturligtvis ökar via en dylik etablering. Så är det alltid. En intressant sak är att trafiknätet på området har byggts enligt Kay Bierganns visioner från slutet av 1980-talet, då Alexandersbågens sträckning ritades in. Är det kanske därför strukturen nu känns konstig eller rentav fel på vissa ställen?

Alla stadsdelar är produkter av sin tid, så även området väster om ån. Näse har sin prägel, det gamla småhusområdet sin. Den nyaste stadsmiljön kompletterar de övriga.

Det sorgliga är att satsningarna på gamla stadskärnan i dag är obefintliga. Här måste snabbt ske en ändring. Hutlöst dyra bostäder är ändå inte en lösning.

Tora Mattheiszen Nyhetschef