En seger värre än en förlust

Domarpoängen lönar det inte att grubbla över desto mera, det är den skadade handen som är den stora snackisen.

Sällan har Robert Helenius och hans fans fått en sådan kalldusch som i lördagskvällens kampsportsgala i estniska Rakvere. Matchen mot vitryssen Jurij Byhovtzev skulle vara lätt som en promenad i parken men det blev slagpåsen som pucklade på boxaren i stället för tvärtom, då Helenius hand gick sönder i rond två.

Jo, visserligen vann Helenius, men resultatet var ett större bakslag än förlusten mot topprankade Dillian Whyte i oktober. Publiken i Rakvere buade ut Helenius – och domarna – efter att domarpoängen upplästes. Två domare ansåg att Helenius vann 77–76 medan en domare gav matchen åt vitryssen 78–75. Ett ytterst kontroversiellt domslut. Precis som 2011 i EM-titelmatchen mot Dereck Chisora.

Känns otrevligt att jämföra dessa två duster då de liknar varann på så många sätt. Både Helenius-Chisora och Helenius-Byhovtzev slutade i en domarfars och i ett brutalt bakslag i form av en skada. Känns också jobbigt att det i dag krävs ett kontroversiellt domslut för att Helenius ska vinna en boxare i topp-400 då 2011 det handlade om en kille som platsar i topp-20.

Domarpoängen lönar det inte att grubbla över desto mera, det är den skadade handen som är den stora snackisen. Helenius meddelade på sin Facebooksida att han har en fraktur i sin högra hand. Frågan är nu hur allvarlig skadan är och hur svår rehabiliteringen blir. Helenius skadehistoria är nämligen tragisk.

Efter Chisora-matchen 2011 var han borta nästan i ett år och kort därpå (2013-2015) blev det en paus på två år från toppboxningen då Helenius arbetsredskap inte höll. Det har handlat om såväl axeln som knytnävarna och tummen. Det senaste var en twar-infektion som effektivt sög musten ur Helenius träningar under det senaste året. Man behöver vid det här laget knappast påpeka att den 34-åriga tungviktaren inte har klockan på sin sida. Ett längre skadeuppehåll kan vara rätt ödesdigert.

När och framför allt var får vi då se Helenius i ringen nästa gång? Mellanmatchen i Rakvere sänkte ytterligare hans marknadsvärde och den klara poängförlusten mot toppnamnet Whyte underlättar heller inte resan tillbaka mot världstoppen.

Förhoppningsvis får vi se en frisk Helenius i ringen ännu i år. Blir det då en ny mellanmatch mot en slagpåse i stil med Byhovtzev där Helenius har allt att förlora eller försöker hans bakgrundsteam få en på riktigt relevant match till stånd? Säkerligen kan Helenius med sitt snärtiga proffsfacit på 26–2 tjäna en vacker slant i diverse galor i några år till men om han på allvar vill få sig ett försök på ett riktigt VM-bälte så börjar det vara på tiden att ta en risk och möta ett toppnamn.

Tommi Willberg Reporter