En jakt på gamla skatter

Barnkläder, unika fynd och Marimekkomönster. Det råder ingen brist på vare sig försäljare eller kunder på de östnyländska loppmarknaderna. Ägarna tror att det ekonomiska läget i Finland gör att flera väljer att handla begagnat och billigt i stället för nytt.

Det är tidig eftermiddag på Kevätkirppis i Vårberga i Borgå. Ett tiotal kunder vandrar runt klädhyllorna i jakt på allt från barnkläder till festutstyrslar och böcker. En van loppmarknadsbesökare har gett mig rådet att tänka på det hela som en skattjakt – det gäller att tålmodigt gå igenom hyllorna och hitta borden där någon eventuellt har samma storlek som du.

FYNDHÖRNA. Det är en hobby för många att gå på loppmarknad. Då gäller det att veta vad man letar efter och ju oftare man besöker loppiset, desto bättre koll har man. Bild: Erika Lindström

– Vi har en 300-600 besökare här varje dag. På sommaren är det lite mera folk, i synnerhet om det är fint väder, säger Timo Tölkkö som äger Kevätkirppis.

Kevätkirppis håller till i en stor lagerlokal i Vårberga. I ena delen finns kläder och i den andra står möbler och elektronik. Framme vid kassan säljs det också mat, godis och öl.

Medan näthandeln ökar och konsumtionen överlag pekar nedåt i Finland är det ingen brist på loppmarknadskunder. Tölkkö säger att det har varit en jämn ström med besökare under de fyra åren Kevätkirppis varit öppet.

LOPPIS LOCKAR. Pertti Lampinen, som arbetar på Lovisa Suurkirppis, ser inga större hot mot loppmarknaderna i framtiden. – Vi har ofta kö till kassan om dagarna, säger han. Bild: Erika Lindström

– Barn- och kvinnokläder säljer i synnerhet bra, medan få vill köpa använda skor. Men det är väldigt sällan som vi inte får bortsålt saker. Dessutom har vi en bred kundkrets – rika som fattiga kommer hit och fyndar, berättar han.

Loppmarknader som livsstil

Många av de som går på loppmarknader gör det regelbundet. Då har man bättre koll på utbudet och större chans att vara där när till exempel en favoritförsäljare kommer med nya kläder eller saker till sitt bord.

– Vi sitter vanligtvis två i kassan och det kan vara kö till båda kassorna. Eftersom loppiset är i mitten av staden så är det enkelt att komma hit.

På Lovisa Suurkirppis berättar Jenni Sandvik att hon besöker stället flera gånger i veckan.

– Jag söker saker till mina barn och mig själv. Här hittar man alltid något. Ju oftare jag går hit desto mera saker hittar jag.

Pertti Lampinen, butiksskötare på Lovisa Suurkirppis, berättar också att loppmarknader är en hobby för många. Han möter ibland kunder som reser runt till olika loppmarknader i Finland.

– Vi sitter vanligtvis två i kassan och det kan vara kö till båda kassorna. Eftersom loppiset är i mitten av staden så är det enkelt att komma hit.

Miljön och priserna viktigt

Lovisa Suurkirppis och Kevätkirppis hyr ut bord till försäljare för 25 respektive 27 euro per vecka. Försäljarna ställer i ordning och städar sina bord själva.

– Det gäller att hålla allting snyggt och rent med fräsch luft. På Kevätkirppis har jag satsat på att det inte ska lukta unket eller gammalt. Det är viktigt, säger Tölkkö.

Sirpa Flinck är både försäljare och regelbunden kund på Suurkirppis. Hon berättar att loppiset var kaotiskt under den tidigare ägaren, men att borden nu för tiden är väl organiserade.

– Det är ingen vits om det är smutsiga bord. Som försäljare ska man också tänka igenom vad man lägger på sitt bord.

BEGAGNAT PÅ BORD. Försäljare ansvarar själva för sina bord på loppmarknaden. Det gäller att ställa upp sina saker snyggt och organiserat. Bild: Erika Lindström

På Suurkirppis är det stor skillnad mellan borden – vissa är smockfulla medan andra bara har tomma galgar och en del krimskrams kvar. Enligt Lamppinen går ändå majoriteten av försäljarna åtminstone lite på plus. Förutom att sakerna och kläderna ska vara i bra skick beror åtgången till stor del på prissättningen.

– Man ska inte ha för höga priser. Jag brukar ta max tio procent av vad plagget eller produkten kostade som ny. Kläder, mattor och gardiner som har rätt pris går jättebra åt, säger Flinck.

Bra alternativ i ekonomiskt dystra tider

Både Lamppinen och Tölkkö säger att flera människor söker sig till loppmarknader nu på grund av det ekonomiskt dystra läget. Det gäller både kunder och försäljare.

– Här säljer vi relativt nya kläder för låga priser. Det har dessutom blivit vanligare med pensionärer som har bord här regelbundet. Då får de en extrainkomst till en annars liten pension, säger Tölkkö.

Tölkkö säljer inga nya kläder och saker på Kevätkirppis för att han vill hålla prisnivån låg. På Suurkirppis tvivlade ägarna också på om de nya kläderna, som säljs till normalpris, skulle gå åt.

– I slutändan har folk handlat de nya kläderna också. Vi har ju inte så många klädbutiker i Lovisa, säger Lamppinen.

– Men det ekonomiska läget påverkar förstås att många söker sig hit. De nya kläderna kostar över 20 euro och bara några hyllor bort finns något mer använda tröjor för tre euro. Givetvis påverkar det – i synnerhet försäljningen av barnkläderna som barnen växer ur.

Varken Lamppinen eller Tölkkö är oroliga för den ökade konkurrensen från näthandeln. Loppmarknaderna bjuder på en upplevelse och har trogna kunder.

– Jag tror å andra sidan att människor ibland köper saker här för att sedan sälja dem vidare till ett högre pris på olika loppisgrupper på nätet. Men det bekymrar inte mig, säger Tölkkö.

Nischade butiker mera marginella

Kevätkirppis och Lovisa Suurkirppis har satsat på ett brett utbud. Båda butikerna erbjuder också annan verksamhet såsom matförsäljning eller passfotografering, men butikerna är inte nischade.

I vintagebutiken Doris & Duke i Borgå är det därför en helt annan atmosfär och andra strategier för att hålla i gång butiken. Kläder kan endast benämnas som vintage om de är från 1980-talet eller äldre, och plaggen är mycket svårare att få tag på.

NÅGOT FÖR ALLA. Kevätkirppis ägare Timo Tölkkö berättar att många unga människor kommer till loppiset när det är dags för olika temafester. Bild: Anna Lillkung

- Det bästa scenariot för oss är när någon kommer hit och donerar gamla kläder som de köpt en gång i tiden. Men vi importerar en stor del och säljer numera också nya kläder som är retro och gjorda enligt vintagemodeller, säger delägare Christian Lönegren.

Doris & Duke är en liten butik, fylld från topp till tå med Great Gatsby-klänningar, 1970-tals mönster och vintageaccessoarer. Kläderna är inte billiga, i motsats till loppmarknaderna, utan prissätts i enlighet med märke, kvalitet och originalitet.

– Ett Marimekko-plagg från 60-talet har ett visst standardpris i hela landet och tyg som silke är givetvis dyrare.

De flesta som kommer till butiken är väldigt intresserade av specifikt vintagekläder.

- Man kan alltid hitta festkläder här och gamla kläder väcker ofta olika minnen. Men ekonomiskt är butiken inte helt vettig eftersom den är så marginell. Vi tycker om göra det här, men man måste nästan ha lite samlarfel själv, säger Lönegren och ler.