En gång ryttare, alltid ryttare

Bild: Kristoffer Åberg

Pekka Juurikko har ridit i nästan fyrtio år, hela tiden i ridskola. På fredag fyller han sjuttio och det firar han med en ridtävling – endast öppen för ridskolehästar och -ryttare.

Tandteknikern Pekka Juurikko sitter på stoet Fias rygg och styr vant hästen så att fotografen får en bra bild. Fia är en ny bekantskap för Juurikko, men efter att i över hälften av sitt liv ridit och alltid på ridskola är han van vid att sitta upp också på främmande hästar.

På fredag fyller han sjuttio år. Själva födelsedagen firar han i arbetets tecken och tillsammans med sin familj, men på söndag blir det ridtävling i Borgå ridstalls manege i Kokon. Tävlingen går under namnet Juurikon kamppailut, ungefär Juurikkos kamp, och är specialdesignad just för att lyfta fram ridskolehästar och deras ryttare.

– Ridskolehästar kan i allmänhet användas till nästan vad som helst inom ridsport, och därför är också tävlingen sådan att den innefattar flera olika moment, säger Juurikko.

I Juurikkos kamp finns tre klassen, en på lätt D-nivå, en på lätt C-nivå och en på lätt B-nivå. Deltagarna rider ett visst dressyrprogram, och under programmet avbryts ritten varpå ekipaget utför en working equitation-uppgift, rider en hinderbana, utför en uppgift till för att efter det rida dressyrprogrammet till slut.

– Vi kombinerar tre grenar i samma tävling och hela prestationen bedöms som helhet, säger Juurikko.

Initiativet till en födelsedagstävling kom från ridskolans ägare Pia Vallgren, men Juurikko har funderat ut upplägget och tillsammans med ridlärare Heidi Päivärinta sett till så alla detaljer är på plats.

Tanken är att ridskoleekipagens egen tävling ska bli tradition. Den första tävlingen sponsras helt av Juurikko som lovar fina priser jämlikt i alla klasser. Han bjuder också på födelsedagskaffe- och saft till alla på plats.

Pekka Juurikko började rida efter att hans dotter blivit biten av hästflugan. Det var 1979.

– Jag undrade om det faktiskt kan vara så svårt. Det är det.

Ett par år senare var han fast på allvar. Efter det har det har blivit många starter i tävlingar, främst i hoppning, och ett fyrtiotal ridresor till andra länder.

– I Ungern har jag varit ungefär tjugo gånger på långritt. Följande resa dit blir i september.

Juurikko är hedersmedlem i Nylands skvadron.

– Tillsammans med Fred Sahala jobbade vi för att skvadronen skulle bli en ridande traditionsskvadron och samarbetande med andra ridande skvadroner. Det lyckades, och vi fick delta i självständighetsparaden. Jag skulle ha fått bära fanan, men på en resa i Indien innan var det en häst som sparkade mig så jag fick ett benbrott. Jag fick se paraden på tv.

Juurikko har flera gånger funderat på att skaffa egen häst och ett par gånger har det varit riktigt nära. Men han trivs utmärkt med att rida i ridskola.

– Jag har fått göra allt och prova på allt jag villat, säger han.

Bland annat tränade han en gång finnhästen Marseli att hoppa genom en brinnande ring med ryttare på ryggen.

Till familjen hör två döttrar och fästmön Karina. Henne träffade han på Filippinerna.

Pekka Juurikko fyller sjuttio, men driver ännu sin specialtandteknikerpraktik.

– Vill man rida och resa måste man jobba ihop pengar till det, konstaterar han.