En djungel utan svansar

Djungelboken heter sommarens musikal på Lurens den som förväntar sig apsvansar, vargöron eller björnkostymer får tänka om. På Lurens berättas storyn om Mowgli med utgångspunkt i karaktärernas inre drag.

Rudyard Kiplings klassiker Djungelboken är bekant för de flesta till via Disneys animationsfilm, via populär björnfilosofi à la Baloo och via tecknade serier på teve där Djungelbokens Mowgli är ute på äventyr. I sommar gör teatergänget på Lurens berättelsen på ett helt nytt sätt.

– Disneyfilmen är lite som en roadmovie. Mowgli rör sig från djurflock till djurflock för att hitta sin tillhörighet och det enda målet är att han ska återbördas till människorna, punkt. På Lurens gör vi en helt annan version av Djungelboken, en som inte setts någonstans tidigare, säger regissören Oskar Silén som i fjol gjorde sin första sommar på Lurens med Annie Mästerskytten.

Pjäsversionen är skriven av svenska Johan Gille men har ytterligare omarbetats av Robert Hedengren för att passa finlandssvenska förhållanden och specifikt Lurens sommarteater. Här vankas det regler mot kaos, sorg mot skoj, men framför allt är det en berättelse om utanförskap, om identitet, om hur man ska vara som människa.

– Vridscenen på Lurens åskådliggör vägvalet konkret, säger Oskar Silén.

Djungeltjej

Speciellt i Lurensversionen av Djungelboken är också att Mowgli förvandlats till en djungelflicka. Men det tycker Emilia Nikkanen, som med Mowgli gör sin första huvudroll på Lurens, är en bisak.

– Pjäsen handlar om att hitta sin väg i livet, att finna den plats där man hör hemma. Vad ska jag göra i mitt liv? Hur ska jag bli godkänd av människorna? I grund och botten handlar Djungelboken om att man ska vara sig själv och inte bry sig om vad andra tycker.

Djungelboken är inte någon utpräglad barnpjäs poängterar regissören. Jo, pjäsen passar absolut familjens minsta men den appellerar också till ungdomar som kanske befinner sig i samma brytningsskede som Mowgli, som vill finna sin plats i livet.

I grund och botten handlar Djungelboken om att man ska vara sig själv och inte bry sig om vad andra tycker.

– Mowgli är halvvägs mellan barndom och vuxenliv och försöker bryta sig loss från sina fosterföräldrar björnen Baloo och pantern Bagheera.

Det hela utmynnar i ett präktigt slutslagsmål där vargar och apor gör upp om djungelflickan Mowglis arttillhörighet.

– Det är lite som en kung fu-film man kan ta till alla tillhyggen som finns på scenen för att skapa rörelse, instruerar koreografen Susanna Karvinen då Östnyland tittar in under en av teatergängets många övningar på Lurens.

– Just det, tänk Jackie Chan, inflikar Lurensveteranen Tom Pallas som axlar rollen som Baloo.

Djuriska mönster

Det är Karvinens första sommar på Lurens och hela konceptet med utomhusteater och vridläktare var nytt för henne.

– Vi är mitt i naturen och här finns massor av plats, det är otroligt inspirerande, säger hon.

Det är lite som en kung fu-film man kan ta till alla tillhyggen som finns på scenen för att skapa rörelse.

Djungelbokens koreografi börjar så smått ta form och Susanna Karvinen har bland annat lyft in hiphop-influerade dansnummer på scenen. De olika djurens karaktärer fungerar enligt henne som en utmärkt grund då hon bygger upp individuella rörelsemönster. Aporna är till exempel vilda och ystra medan vargarna är mera återhållsamma i sitt kroppsspråk.

Nytt i Lurenssammanhang är att instuderingen av pjäsen till vissa delar går på finska. Flera av de yngsta skådespelarna som ses som dansanta apor på scenen, har finska som hemspråk och har kommit med i pjäsen via Karvinen som är lärare på Lovisa dansinstitut.

Många barnskådespelare

I år är det faktiskt flera barn än någonsin tidigare som står på scenen, och Oskar Silén har fått erfara att det inte är helt okomplicerat att hålla styr på en ivrig och tjattrande apflock på arton barn.

– Det kräver en hel del att få styr på barnskådespelarna, men resultatet blir bra då man lyckas kanalisera deras fysiska energi rätt.

– Kom ihåg att då ni är i rollen så är ni det hela tiden också om ni inte har några repliker. Gräv inte i näsan och fundera inte på vädret, det är den skådespelaren som publiken lägger märke till, tipsar Tom Pallas de unga skådespelarfröna.

Det är en lyx att då jobba med så många skådespelare. Det är otroligt häftigt att kunna ha tjugo eller fyrtio personer på scenen samtidigt.

På Lurensscenen ses i sommar både gamla bekantingar som Veronica Svenskberg, Ilkka Relander, Bosse Lindfors (i fjol indianhövdingen, i år varghövdingen Akela) samt nya förmågor som till exempel Sibbobon Joonas Vartiainen i rollen som tigerelakingen Shere Khan.

Fakta

Djungelboken

Spelas på Lurens sommarteater, premiären är den 1 juli.

Medverkande Oskar Silén (regi), Markus Fagerudd (musik), Susanna Karvinen (koreografi), Tina Karvonen (kostymdesign), Jonas Randers (ljud & teknik), Mirella Pendolin-Katz (sånginstudering), Mats Tuominen (scenografi), Robert Hedengren (manusbearbetning),

I rollerna: Emilia Nikkanen, Tom Pallas, Katarina Nikkanen, Joonas Vartiainen, Bosse Lindfors, Tanya Ryynänen, Maria Ferm-Salonen, Ilkka Relander, Josefin Waked, Michelle Sarström, Magnus Engström, Veronica Svenskberg, Heini Rautoma, Minna Valkama, Emilia Schröder, Denise Niemi, Amelie Widlund, Christel Still, Wilhelm Nielsen, Linnea Westerholm, Kim Lindström, Sonja Ordén, Emilia Tenhunen, Pia Häkkinen, Ronja Skogberg, Alice Nyberg, Madeleine Gröndahl, Estrid Airas, Elli Uotinen, Berta Airas, Nelly Antas, Frida Hagman, Ida Holmsten, Jennelie Ahonen, Rebecca Halonen, Myrna Martti, Nea Vehkasaari.

Pjäsen spelas till och med den 6 augusti.

Biljetter via ÖNUF:s kansli, tfn 019–532 412.

För Katarina Nikkanen, som gör den svarta pantern Bagheera blir det fjärde sommaren på Lurens. Hon har tittat på djurvideor för att få tips om rörelsemönster och kroppsspråk.

– Jag kryper inte omkring på alla fyra och det kattaktiga kommer snarare fram i små gester. Luta på huvudet, slicka tassen, visa klorna och så.

Ej öron, ej svansar

Att notera är också att inte finns några djursvansar eller -öron och inte heller några pälsar i Lurensdjungeln utan skådespelarnas djuriska omvandling sker med mindre medel. Kostymansvariga Tina Karvonen konstaterar att de flesta dräkterna är sammansatta av helt vanliga kläder.

– Den svarta pantern är rockig och cool i läderjacka och Marilyn Monroe-aktig klänning medan björnen är småmysig med knäbyxor och väst i manchester tyg och rutiga knästrumpor. Jag har sett mycket till skådespelarnas och karaktärernas natur då jag byggt upp dräkthelheterna.

Med Djungelboken gör vi någonting helt annorlunda än vad sommarteatern på Lurens bjudit på under de senaste åren.

Lite don efter person är det också över Djungelbokens nykomponerade musik. Lovisabon Markus Fagerudd har skrivit låtarna och texterna just med Lurensskådespelarna, de enskilda och djurflockarna, i åtanke. Hur ljuder djungel och djur på Lurens då? Jo, det blir en brett upplagd genremix där det vankas allt från rockiga och popiga till hiphop-influerade och modernt svängiga låtar.

Kim Svenskberg, ordförande för Östra Nylands Ungdomsförbund, står vid sidan om vridläktaren och ser nöjd ut.

– Pjäsvalet är mitt i prick. Med Djungelboken gör vi någonting helt annorlunda än vad sommarteatern på Lurens bjudit på under de senaste åren.