En dag att minnas

Som liten visste jag att alla helgons dag existerade, men jag förstod aldrig riktigt skillnaden mellan halloween och den.

I morgon är det alla helgons dag, en dag som väcker många känslor hos många av oss. Alla helgons dag betyder olika saker för olika människor. Dess betydelse kan vara helt annorlunda utifrån vilken religion man har, om man har förlorat någon och i så fall vem, vilken ålder man är i och så vidare. För några är det en dag som är som vilken annan dag som helst. Även för mig kommer den dagen antagligen betyda olika saker i olika skeden av mitt liv.

Som barn passerade alla helgons dag rätt så obemärkt förbi mig, jag var mer intresserad av att klä ut mig och kanske ha en halloweenfest att gå på. Nu infaller ju inte halloween och alla helgons dag under samma dag utan det är en vecka emellan, men det är inte många som vet det. Så därför har det ofta ordnats halloweenfester eller dylikt under alla helgons dag och det är säkert bland annat därför helgen ofta fallit i skuggan av halloween och hamnat i skymundan.

Som liten visste jag att alla helgons dag existerade, men jag förstod aldrig riktigt skillnaden mellan halloween och den. Kanske att jag någon gång till och med följde med min mamma till kyrkogården för att tända ljus på hennes morföräldrars grav, men det var inte mer med det. Inte förrän jag var tolv och det första dödsfallet i min släkt inträffade. Sedan dess passerar alla helgons dag inte obemärkt förbi och jag lärde mig även skillnaden mellan den och halloween. Även intresset för halloweenfester minskade och är numera nästintill obefintligt.

Nu när jag har blivit äldre och tyvärr även förlorat fler av mina nära och kära är alla helgons dag en dag då det sticker till lite extra i hjärtat. Det är en dag då jag tänker på dem som har gått bort och köper ljus att sätta på deras gravar eller föra till närmaste kyrkogård om jag inte har möjlighet att besöka personens grav. Men det är också en dag då jag känner tacksamhet över de personer som funnits hos mig och över allt de gav mig och alla minnen jag fortfarande har av dem. Att byta ut sorgen mot en känsla av tacksamhet går aldrig, men det är en känsla som kan underlätta sorgen lite grann.

När jag väl står ute i mörkret och blickar ut över en kyrkogård som badar i ljus känner jag ändå att det finns något vackert med det hela. Att det finns en dag insatt i kalendern som återkommer år efter år som är till för att minnas och hedra minnet av de nära vi har förlorat. Det är en dag att stanna upp och blicka tillbaka på den tid man har haft med någon man hållit kär, men det kan även vara en bra dag att blicka framåt och ta en titt på sitt eget liv och relationen man har till dem som ännu finns kvar i livet. Det kan vara en dag då man besöker eller ringer någon närstående som man vet har det extra tungt en dag som denna. Som sagt är möjligheterna och betydelserna många.

För alla oss som har förlorat någon närstående blir livet så skört och man inser att man inte är odödlig, och att ingen annan heller är det. Man slutar ta saker och ting och framför allt relationer för givet.

Chanette Härus studerande och fotograf