En bra kniv rostar

ENDA I SITT SLAG. Så vitt han vet är Marcus Granqvist den enda smeden i regionen. Så har det varit sedan hans vän och lärare Toni Turunen dog i en trafikolycka. Bild: Kristoffer Åberg

– Pröva här, säger knivsmeden Marcus Granqvist i Lovisa. Och verkligen: kniven han räcker fram "vill" verkligen ner i träet när man täljer. Hemligheten är förutom materialet kolstål även slipprofilen på eggen. Den ser man sällan på massproducerade knivar.

Marcus Granqvist visar oss in i den åttkantiga byggnaden "muttern" som står på gården Norr Sarvlax ägor. Här finns både en trä- och en metallverkstad och det var i den sist nämnda han började arbeta år 2004. I nuläget har han hela bygganden till sitt förfogande.

– Det var en kompis som hade hyrt träverkstaden och han trodde att metallsidan var fylld med bråte. Men en dag när han började röja upp upptäckte han att där också stod en traditionell tegelässja. Så han kontaktade mig eftersom han viste att jag gått kurser i knivsmide, säger Granqvist och tar en klunk Club-Mate som står på ett av arbetsborden.

Granqvist är född i Borgå men då han var sex år flyttade han med sin mor till Åland. I unga år började han jobba på sjön och han har bland annat seglat sandrutten mellan Vessö och Helsingfors tillsammans med sin far och han har också jobbat på Viking Lines kryssningsfartyg.

– Det sist nämna är något jag inte vill tänka på, jag klarar inte ens av att åka på kryssning med Viking. De är ju partybåtar dit de allra flesta passagerare kommer för att festa med allt vad det innebär. Att höra till besättningen var kanske roligt i början men med tiden börjar man tycka allt mer illa om det.

Traditionella material

Arbetet på fartygen hade ändå den positiva sidan att Granqvist på ett naturligt sätt fick en symbol, ett märke, för sina knivar. Han har lagt fram några färdiga exemplar på en bänk och alla knivblad är prydda med något som ser ut som MR. Men det är det inte.

– När jag var på sjön skulle alla i besättningen ha sina initialer på arbetshandskarna. Men det blev ändå oreda eftersom flera sjömän hade samma initialer. Så jag började märka mina handskar med ett runtecken, jungfruns tecken. Samma symbol i en lite omarbetad version använder jag på mina knivar.

Det här med skandinaviska runtecken passar också i övrigt in Granqvists varumärke. Han säger att han såväl i bladet, skaftet som i slidan använder sig av den klassiska skandinaviska s-formen som tillämpar principerna i det gyllene snittet.

Det gyllene snittet återfinns i naturen och det mänskliga ögat tycker att det känns behagligt. Så därför gillar du mina knivar utan att exakt kunna förklara varför.

– Det gyllene snittet återfinns i naturen och det mänskliga ögat tycker att det känns behagligt. Så därför gillar du mina knivar utan att exakt kunna förklara varför, säger Granqvist och skrattar.

Invid knivarna ligger också exempel på materialen han använder till skaft och slida. Här finns läder, djurhorn, ebenholts och cocobolo.

– Ett träslag som jag själv gillar mycket är masurbjörk. Det har vackra linjer och kan färgas på ett naturligt sätt till exempel med alrot. Ett annat intressant material är ek från sjöbottnen som kan vara nästan hur gammalt som helst. Jag har gjort en del specialbeställda knivar till dykare som själva dykt upp träet.

Till en viss gräns tar Granqvist gärna i beaktande kundernas önskemål när det gäller material, färg och form. Men några ramboknivar eller cirkusknivar är han inte intresserad av.

– Folk vill ibland ha knivar med helt onödigt långa blad eftersom de tycker det ser tufft ut. Ibland har jag också fått förfrågningar om jag vill göra knivar med dubbla eggar. Men det gör jag inte, mina knivar är verktyg och inget annat.

För att bevisa att han har rätt drar han fram sin täljkniv han har i bältet.

– Det här är den första kniven jag gjorde och den är slipad så mycket att bladet endast är cirka fem centimeter långt. Men det räcker bra.

Inte bli fyrkantig

Granqvist sträcker fram en nyare kniv och en bredplanka. Att tälja med kniven känns tillfredsställande, som att skära i smör. Inte ens den vassaste morakniven kommer i närheten av känslan.

– Bladet är gjort av kolstål som genom lämplig värmebehandling blir både starkare och hårdare än rostfritt stål. Dessutom har eggen en konkav slipning som styr det in i träet. Den konkava profilen gör också att eggen kan vässas många gånger innan det måste slipas om på nytt.

Nackdelen med kolstål är att det rostar men Granqvist säger att man klarar sig med några enkla skötselråd.

– Torka av kniven direkt när du använt den och smörja in bladet med matfett då och då. Bladet tappar med tiden sin glans och blir flammigt vilket en del människor kan tycka är fult. Men det påverkar inte knivens prestanda.

Granqvist säger att han som mest tillverkat ungefär trettio knivar per år men att antalet varierar beroende på efterfrågan och på knivsmedens eget humör.

Ålder: 38.

Bor: På hyra i en av byggnaderna på gården Norr Sarvlax i Lovisa.

Familj: Flickvän och fyra katter.

Utbildning: Sjöman.

Yrke: Skogsvårdare. Röjer och fäller träd på beställning i Lovisa- och Borgåområdet.

Andra jobb: Förutom knivsmide behärskar han även smide i allmänhet och han arbetar även som snickare och timmerman.

– Tidigare hade jag mina knivar till salu i Henrikssons järnhandel och i Kalles sump i Borgå men efter att de slutade har jag sålt bara direkt till kunderna. Många knivintresserade ryggar ändå bakåt när de får höra att priset per kniv är trehundra euro och uppåt men med tanke på hur många timmar det tar att göra knivblad, skaft och slida för hand så är knivsmidet verkligen ingen guldgruva.

Granqvist tillägger att han får brödfödan genom skogsröjning, just nu håller han på med att samla ihop ett gäng på 3–4 kompisar som vid behov kan ta sig an även lite större skogsområden.

– Man blir fyrkantig i huvudet om man bara sitter här i verkstaden, skogsröjningen ger en terapeutisk omväxling. Trots det här tycker bruden att jag tillbringar alltför mycket tid i verkstaden, men jag har en plan, säger Granqvist och pekar på en gammal vävstol som står på golvet.

– När den här blir i skick är det antagligen hon som kommer att spendera mer tid i verkstaden än jag. Och då får vi också trasmattor i egna färger.

Mer läsning