En bortglömd samhällsklass

Specialforskare Veli-Pekka Suhonen och arkeolog Andreas Koivisto arbetar för att sprida ljus över hur de obesuttna levde i det medeltida Östnyland. Nu har den första backstugan i Finland inventerats och den ligger på Vessö i Borgå.

Jämn mark är inget som intresserar arkeolog Andreas Koivistos yrkesgrupp. Men gropar och kullar fångar deras uppmärksamhet. För de här topologiska formerna kan vara spår av forntida bosättningar, men ofta är de så svåra att urskilja att ett otränat öga lätt avfärdar dem som vanliga höjdvariationer i terrängen. Ett exempel på det här ser vi när vi åker längs med Tarkisvägen på vår färd från Borgå centrum mot Vessö där vi ska se landets första inventerade backstuga. Plötsligt pekar Andreas Koivisto ut genom sidorutan mot en plats några hundra meter höger om vägen.

– Titta vid skogsdungen, inte där som det växer granar, utan där längre bort vid kullen med mycket stenar. Där råkar jag veta att det finns en övergiven forntida boplats.

Medan vi åker vidare berättar Koivisto mera om de medeltida småsamhällenas uppkomst och död.

– När herrgårdarna expanderade sina marker under medeltiden och fram till 1600-talet kunde de vräka existerande små byar på sina nya områden. Byborna tog sitt pick och pack och flyttade längre bort från storgodsets marker.

Det var med andra ord inte så gott att höra till småfolket i det medeltida Östnyland. Koivisto säger att de kortlivade byarna ändå är en positiv sak ur dagens arkeologers synvinkel.

– Eftersom det finns flera gamla herrgårdar både i Borgå och i Pernå så finns här gott om övergivna boplatser att undersöka.

Bild: Kristoffer Åberg

Från slott till koja

Specialforskare Veli-Pekka Suhonen svarar i sin arbetstelefon på avdelningen för kulturmiljöskydd på Museiverket i Helsingfors. Han berättar att han vid sidan av sin ordinarie tjänst även jobbar på en doktorsavhandling vars tema är medeltida bosättningar, torp och backstugor i Östnyland. Sin pro gradu, som Suhonen skrev för ungefär tjugo år sedan, handlade om medeltida slott i regionen, så han har helt bokstavligt gått från slott till koja inom sitt ämnesområde.

Enligt den allmänna uppfattningen levde de ett hårt och fattigt liv och de var ofta utlämnade till godsägarnas goda vilja.

Men där den dåtida samhällseliten lämnat efter sig tydliga fotavtryck i historien finns det anmärkningsvärt lite information om de obesuttna.

– Det är först på 1600-talet som de mer allmänt börjar synas i mantalsskrivningar och verifikationsböcker. Före det här var statsmakten rätt så ointresserad av de obesuttna. Eftersom de inte betalade skatt finns de inte upptagna på skattelängderna och av samma orsaker finns inte heller torpen eller backstugorna inritade på kartorna.

Vilka var då de obesuttna? Suhonen säger att de var till exempel toppare, backstugusittare, drängar, skomakare och smeder som i utbyte mot sin arbetsinsats fick bo på storgodsens område.

– Enligt den allmänna uppfattningen levde de ett hårt och fattigt liv och de var ofta utlämnade till godsägarnas goda vilja. Sedan fanns det ju också landsstrykare och luffare som bodde olagligt på godsens mark och om dem vet vi om möjligt ännu mindre.

Inventera först

De obesuttna var ingen liten grupp. Det finns uppskattningar om att mellan 20 och 30 procent av befolkningen i nuvarande Finland hörde till den här befolkningsgruppen på 1600-talet. Att närmare en tredjedel av invånarna föddes, levde och dog så gott som obemärkt är en fascinerande tanke om man jämför med nuläget då vi alla bokförs och registreras under hela vår livstid.

Men något lämnade medeltidens obesuttna kvar för eftervärlden: ruinerna av sina bosättningar. Suhonen räknar med att man via dem fortfarande kan få en inblick i torparnas och backstugusittarnas liv. Problemet är att man måste hitta dem först. Suhonen säger att till exempel historiska namn på platser och gamla kartor som beskriver åkrarna kan erbjuda hjälp på traven. Eftersom backstugorna oftast låg vid åkerkanterna är det där som det lönar sig att leta efter dem. Men i sista hand är det gammalt hederlig fotarbete i terrängen som gäller.

Det första steget mot en arkeologisk utgrävning av en fornlämning är att inventera den, det vill säga föra in den i det nationella fornlämningsregistret. På våren inventerades den första backstugan i Finland under Suhonens ledning. I tio års tid har han och Andreas Koivisto samarbetat, så det var naturligt att Koivisto var med under inventeringen. Trots att det just nu inte finns något projekt med syfte att utgräva backstugor hoppas han arkeologiska undersökningar så småningom kan bli aktuella.

– Livet lämnar alltid spår efter sig. Genom att undersöka eldstäderna kan vi kanske få veta vad invånarna åt och om vi hittar skärvor av keramik eller glas kan det ge en bild av levnadsstandarden.

En stuga i backen

FAKTA

Namnen berättar

Ortnamn som slutar på -by eller -böle härstammar oftast från medeltiden.

Om ortnamn innehåller "est" eller "munk" finns det ofta en koppling till Estland och munkarna i Padis. Klostret där köpte mark i Nyland under andra hälften av 1300-talet.

Andreas Koivisto, som till vardags jobbar på Vanda stadsmuseum, har direkt ett svar då han får frågan om hur han blev intresserad av arkeologi.

– Jag växte upp vid en stenåldersboplats i Vanda. På hösten när åkrarna plöjdes skickade morfar ut mig för att leta efter keramikskärvor. På den vägen är jag.

De centrala delarna av Borgå är sedan tidigare bekanta för Koivisto å yrkets vägnar. Han har deltagit i utgrävningarna vid gamla rådhustorget, vid den före detta snigelrestaurangen och på innergården vid det gamla andelsbankshuset. Men Vessö var rätt så obekant för honom innan han, Suhonen och ett par andra arkeologer kom hit för att inventera backstugan på våren.

Vi parkerar invid en lada på Håbackavägen och går den sista biten. Efter att vi vandrat ett stycke över först en harvad och sedan en tröskad åker närmar vi oss målet vid åkerkanten.

– På gamla kartor över åkrar och ängar heter den här platsen Estböle, men till exempel i skattelängderna finns den inte med, säger Koivisto.

Ett par meter in från kanten av åkern ligger vad som ser ut att vara stenfoten till en gammal jordkällare med dörröppningen ut mot åkern. Vi har kommit fram.

– Resterna av gamla backstugor har ofta felaktigt ansetts vara jordkällare eller tjärmilor. Men till exempel den här byggnaden står på en sydsluttning och det skulle inte ha varit en god idé att bygga en jordkällare där det är som varmast. Dessutom ser man tydligt resterna av eldstaden som upptagit en betydande del av arealen.

När en plats fått fornminnesstatus får man enligt lag inte röra det. Men det finns alltid människor som bryter mot lagen och letar efter skatter vid fornminnena.

Aldrig tidigare undersökt

Koivisto går längs med ena sidan av den nästan kvadratiska stenfoten och konstaterar att den är knappt tre meter lång.

– Här har kanske en hel familj suttit och kurat under kalla vinterkvällar. Om man granskar eldstaden så hittar man inget murbruk så det verkar vara fråga om ett rökpörte. Det har alltså inte funnits någon skorsten. Man har först eldat i eldstaden för att värma stenarna och sedan vädrat ut röken via gluggar. Allt inne i stugan har varit täkt av sot och lukten av os har säkert varit stark.

Efter inventeringen syns backstugan på Vessö som en punkt på det offentliga fornminnesregistret. När de inventerade backstugorna blir fler hoppas Koivisto att man kanske kan börja urskilja mönster om på vilka ställen backstugor byggts. Att fornminnesregistret är offentligt har lett till att en del fornminnen plundrats men Koivisto räknar med backstugan i lugn och ro kan vänta på en arkeologisk utgrävning.

– När en plats fått fornminnesstatus får man enligt lag inte röra det. Men det finns alltid människor som bryter mot lagen och letar efter skatter vid fornminnena. Problemet har blivit värre när priset på metalldetektorer sjunkit. Men jag tror att skattletare inte har så mycket att hitta vid en fattigmans backstuga. För en arkeolog är situationen ändå en annan: en backstuga har aldrig tidigare undersökts i Finland och jag räknar med att utgrävningarna kunde ge ny information om backstugusittarnas liv.