Elcellokonserten höjdpunkt på Avantis konsert Rit

Det ska vara Avanti för att klara av en så krävande och audiovisuellt givande konsertavslutning som Jukka Tiensuus Konsert för elektronisk cello och ensemble i helheten Rit i domkyrkan på tisdag.

Konserten Rit uruppfördes med Avanti i Tempelplatsens kyrka i april i fjol och nu stod exakt samma program i tur i Borgå domkyrka, det vill säga musik från barockens tid till 1900-talets feststunder.

Ja, feststunder och feststunder, Jukka Tiensuu som verkat också som konstnärlig ledare för Avantis Sommarmusik i Borgå 2013 är en kompositör som inte drar sig för att skämta via musiken. Hans verk karakteriseras nämligen ofta av en smittande komisk stämning som visar att nutidsmusik samtidigt kan vara både rolig och pompös, högtidlig och humoristisk.

Konsertens clou var otvivelaktigt Tiensuus Konsert för elcello och ensemble där den eminente cellisten Juho Laitinen under kapellmästaren Lauri Ahokas ledning med sin stråke manade fram både skärande och sköna toner, ibland till eget strupljud och sång, som i kombination med orkestern och den elektroniska samplingen ibland gick ned i så djupa bastoner att man befarade att kyrkopelarna skulle ge vika.

Däremellan fick publiken lyssna till både vackra och experimentella avsnitt med instrumentalt hög svårighetsgrad, som bildade en mycket intressant helhet.

Dynamiskt

Konserten var som Avantis Sommarmusik i miniatyr, det vill säga en kombination av gammalt och nytt, här inkorporerad i den mänskliga ritens, såsom begravningens och festens, liksom den musikaliska ritens ramar.

Från barockkompositörer, såsom Henry Purcell och Marin Marais, via 1900-talskompositörerna Giacinto Scelsi (1905-1988) och Otto Luening (1900-1996) fram till nutidstonsättaren Pierre Henry (f.1929) gick en dynamisk grundton genom hela konserten.

Den tog sig också ett visuellt uttryck i ett välgenomtänkt rörelseschema med taktfast frammarscherande musiker som i Purcells The Queens Funeral March eller i omkring vandrande musiker som i Henrys Variationer för en dörr och en suck i två utvalda satser. Mellan verserna spelade en trumpetare, först på orgelläktaren och senare i självaste predikstolen i Scelsis Quattro pezzi per tromba del I och del II.

Purcells Pavane & Chacony samt Marin Marais strikt framflödande barockstycke Sonnerie de Ste-Geneviève du Mont de Paris, om du Mont kyrkans klockor i Paris, stod i skarpt kontrast till dels Pierre Henrys moderna konkretiska musik, förstorad med stereofoniska ljudband, dels till Otto Luenings elektroniska bandmusik i Low Speed, grundad på inspelade och långsamt uppspelade flöjtljud med tillsatta ekoeffekter.

Sen var förstås Jukka Tiensuus Kalaasi för flöjt, klarinett, basun och kontrabas, uruppförd till Kaija Saariahos 60-årsdag 2012, igen ett humoristiskt stycke.

Det fanns inklämt mellan Pierre Henrys knarrande dörrar och framstod som ett verk där musikerna liksom tog mått på varandras förmågor samtidigt som de drog fram genom kyrkorummet i ett musikaliskt drivet gyckeltåg. Men mest förtrollades man som sagt av Tiensuus cellokonsert, han skapar helt enkelt en musik som är omöjlig att inte tycka om.

FAKTA

Rit

Musik från barockens tid till 1900-talets feststunder.

I Borgå domkyrka den 14.3.

Med kammarorkestern Avanti.

Kapellmästare: Lauri Ahokas.

Elcello: Juho Laitinen.

Konserten ingår i vårens Klassikerserie.