Efter döden?

Bild:

Man måste bara dö och betala skatt. Så sägs det, men uttrycket fungerar inte helt, då det finns en möjlighet att de generationer som växer upp nu hinner komma på hemligheten bakom liv och död och kanske räddar en del av de sista 1900-talisterna eller de första 2000-talisterna. Skatt behöver man ju bevisligen inte betala, om man bara är tillräckligt "smart" och flyttar pengarna till valfritt skatteparadis. Men än så länge, i skrivande stund, verkar det som om vi alla ska dö.

Vare sig man reflekterar över döden för egen del eller för någon annans, så känner många av oss en sorg inför faktumet att det här en gång tar slut. Andra känner lättnad, och vissa en vilja att komma bort så fort som möjligt. Oberoende av skäl, så kommer de flesta dödsfall med någon form av sorg, kanske hos den som vet att den ska dö och antagligen hos dennes anhöriga.

Sorgen över att något tar slut. Men den största skillnaden från allt annat som tar slut, är att vi inte vet om det samtidigt är början på något nytt.

Är det då lättare att hantera sorg på grund av död om man tror på ett himmelrike, en pånyttfödelse eller något slags evigt harmoniskt lyckotillstånd utan smärta och sorg? Att man också om man inte är troende eller har en väldigt tydlig uppfattning om paradisets innebörd, kan hitta tröst i tanken att farmor och farfar dansar lyckligt på en äng utan sjuka ryggar och knän.

Kan då en människa, eller en grupp människor, eller alla människor i världen, som fortfarande saknar informationen om vad som händer efter döden, utfärda en dödsdom? Vad är det vi dömer till, om en oskyldig blir dömd?

Jag tror starkt på att vår art är tillräckligt nyfiken och galen för att en dag hitta orsaken till och följderna av döden. Däremot är jag orolig för om vi kommer att veta vad vi ska göra med den informationen. Att vår vishet inte hinner ikapp vår tillgång till information, och vi i stället dödar fler, räddar färre eller av misstag förstör jorden genom att ge människorna evigt liv på den här planeten.

När man känner sorg är det svårt att tänka att döden åtminstone är rättvis. Men som det nu är så måste vi alla dö, och kanske är det lika bra så? Vi kan ju åtminstone satsa på att betala den där skatten, och förhoppningsvis därmed ge alla ett så bra liv som möjligt den begränsade tid vi har här.

Bicca Olin