Lovisa vill lösa ledarskapskrisen

Stadsstyrelsen diskuterade kort saken i slutet av sitt möte på måndagskvällen.

– Det är viktigt att vi nu sätter oss in i problemen och ändrar på verksamhetssätten, konstaterar Mia Heijnsbroek-Wirén.

Bakgrunden är som ÖN tidigare rapporterat, att flera personer i nyckelställning bytt jobb och kommun under de senaste åren. Då det blev klart att Jouni Piippo, som i bara cirka 1,5 år jobbat som rektor för Lovisanejdens högstadium, blivit vald till bildningsdirektör i Lappträsk, blev måttet rågat för många. Han antydde nämligen ganska tydligt att allting inte är som det bör inom den aktuella sektorn.

Missnöjet med ledarskapet sägs ha pyrt i flera år, men nu brast fördämningarna och många talade ut. Det sägs bland annat att bildningssektorn i Lovisa har brist på vision och ledarskap, teamanda och konkret stöd i arbetet är bristvara och de anställda är rädda att uttala sig.

Heinjsbroek-Wirén säger att ämnet givetvis är svårt att diskutera i offentligheten eftersom enskilda personer berörs.

– Men problemen får absolut inte sopas under mattan.

Hon upplever att den operativa ledningen inte hittills tagit itu med situationen, trots att den åtminstone delvis har varit känd. Hon har själv tagit upp saken flera gånger.

– Vi har tyvärr misslyckats med att göra förändringar, vilket är beklagligt.

Nu verkar alla ändå förstå att någonting måste göras och det är hon glad för.

Maria Grundström vill helst inte diskutera missnöjet i offentligheten eftersom problemen är interna.

– Det jag kan säga är att vi funderar på olika slags åtgärder på flera fronter. Ingenting sopas under mattan.

Hon framhåller ändå att förändringar inte sker över en natt.

– Processer av detta slag tar tid. Målet är ändå att alla ska känna att det blir bra.

Jouni Piippo är glad för att staden tar itu med problemen, men hans beslut är fattat och han ändrar sig inte trots massor med övertalningsförsök.

– Visst har politiker, vårdnadshavare och elever kontaktat mig och bett mig stanna, stort tack för det, men jag känner på mig att Lappträsk är en bättre kommun för mig personligen.

Han vill fortfarande inte gå in på detaljer och direkta orsaker till att han efter en så kort tid söker sig bort från Lovisa.

– Situationen inom bildningssektorn är ändå besvärlig. Jag vet att det finns jättestor potential i Lovisa, men själva organisationen är nog en aning ålderdomlig. Enbart personkemi är det inte fråga om.

Han säger sig vara van vid att man diskuterar och förhandlar, tar med människor från olika nivåer, jobbar tillsammans för att utveckla verksamheten.

– Man kan kanske tala om den svenska modellen.

Så räknar han med att kunna jobba i Lappträsk. Dit styr han kosan redan i april.