Begränsa inte rätten till dagvård

04.03.2016 20:45 UPPDATERAD 04.03.2016 14:29
Att skapa jämlika förutsättningar för alla barn, oberoende av barnens bakgrund har varit den ledande principen inom den finländska utbildningsideologin under en lång tid. Utan tvekan har detta på ett alldeles avgörande sätt möjliggjort Finlands utveckling till en välfärdsstat. Det livslånga lärandet och betoningen på att stärka barnens olika kompetenser är nödvändiga i en ständigt föränderlig värld.
Det livslånga lärandet som samhället bidrar till, börjar med småbarnspedagogiken i våra daghem. Mångsidig forskning visar entydigt att en kvalitativ småbarnspedagogik har långtgående positiva effekter på barnens inlärning och på andra viktiga färdigheter, såsom social kompetens, som barn behöver för att klara sig.
Barns socioekonomiska bakgrund påverkar skolarbetet, hur mycket stöd barnet får och också val av fortsatta studier. Ju högre utbildning föräldrarna har desto större är sannolikheten att också barnet väljer att utbilda sig. Forskning visar att småbarnspedagogiken jämnar ut de skillnader i inlärningsresultat som barns socioekonomiska bakgrund ger upphov till. En kvalitativ småbarnspedagogik har positiva effekter på inlärningsresultaten ända upp i tonåren.
Småbarnspedagogiken är vid sidan av den grundläggande utbildningen det mest effektiva sättet att stöda barnfamiljer. OECD har konstaterat att Finlands styrkor inom småbarnspedagogiken är personalens utbildningsnivå samt att antalet utbildade vuxna i förhållande till antalet barn är högre än medeltalet av OECD-länderna.
Regeringen ger nu kommunerna möjlighet att förstora grupperna i våra daghem och att begränsa rätten till heldagsvård då ena eller båda föräldrarna är hemma på grund av arbetslöshet eller föräldraledighet. Dagvården kommer också att bli dyrare. Ingen bedömning av de sammantagna effekterna har gjorts.
Om barnets utveckling det kräver, om behovet av stöd är stort eller om förhållandena i familjen är sådana att fler än 20 timmar behövs är detta också i framtiden möjligt enligt behovsprövning.
Bevisbördan överförs på de familjer som anser sig ha behov av flera än 20 timmar trots arbetslöshet eller föräldraledigheter. Det får inte gå så att enbart barn där barnskyddet är inkopplat har rätt till heldagsvård. För många familjer där ena föräldern är hemma med ett yngre syskon är säkert halvdagsvård ett bra alternativ. Redan då vi talar om barn till långtidsarbetslösa blir frågan svårare, ska ett barn nekas till heldagsvård under flera år, eller kanske under hela sin småbarnstid, också då viljan hos barnet och familjen är en annan?
Då ena eller båda föräldrarna får jobb efter arbetslöshet har barnet rätt till heldagsvård igen. Regeringen har gett barnen rätt att stanna på samma daghem också efter det att situationen förändrats. Hur många daghem har egna grupper för barn som vårdas heldag respektive halvdag? Daghemmen kommer knappast inte att kunna ha halvdagsplatser som lätt omvandlas till heldagsplatser ifall behoven förändras.
Begränsningen kommer alltså att innebära mera behovsprövning och därmed byråkrati. Av de drygt 2 700 barn inom småbarnspedagogiken i Borgå är det drygt 70 barn som har en heldagsplats trots att endera föräldern är hemma. Av dessa drygt 70 barn finns det barn som är berättigade till heldagsvård på grund av sociala orsaker.
Då riksdagens kulturutskott hörde sakkunniga var så gott som alla sakkunniga eniga om att i de kommuner som går in för att erbjuda enbart 20 timmar i veckan bör småbarnspedagogiken erbjudas dagligen. Att dela på en plats så att ett barn fyller platsen 2,5 dagar och ett annat barn resterande tiden av veckan är enligt de sakkunniga inte förenligt med en ändamålsenlig och kvalitativ småbarnspedagogik.
Ingen vill frånta föräldrarna ansvaret för uppfostran för sina egna barn. Barns absoluta rätt till sina föräldrars tid och omsorg ifrågasätter ingen. Tvärtom.
Men att begränsa rätten till dagvård för vissa barn kommer bara att skapa mera byråkrati och leda till ännu större variation i sammansättningen i daghemsgrupperna på bekostnad av en kvalitativ småbarnspedagogik. Och i värsta fall till mycket större grupper eftersom livssituationerna förändras snabbt och det inte i praktiken är lätt att anvisa hel- och halvdagsplatser på samma daghem i samma takt som förändringarna i familjernas situation skulle kräva.
Därför ska inte heller Borgå gå in för en begränsning.

Mikaela Nylander

Stadsfullmäktiges ordförande (SFP), riksdagsledamot, medlem i riksdagens kulturutskott

Catharina von Schoultz

Medlem (SFP), bildningsnämnden

Elin Blomqvist

Ersättare (SFP), bildningsnämnden

Borgå

ANDRA LÄSER