Att doppa tårna i sorgens bassäng

Linda Varoma funderar på livets gång, och om att gå vidare.

Jag har ett antal gånger i den här spalten behandlat min pappas plötsliga död, som inföll just innan jag började som kolumnist på ÖN. Det är fortfarande en händelse jag återupplever i mina tankar ofta, kanske för att aldrig glömma. Min strategi var ju att omringa mig med pappas saker, att hoppa direkt in i djupa ändan så att säga, för att se om det skulle hjälpa mig i sorgeprocessen. Att ännu i dag, nästan ett och ett halvt år senare, med jämna mellanrum, doppa tårna i bassängen är en logisk fortsättning på taktiken.