Ny doktorsavhandling: Den finlandssvenska skapelseberättelsen föddes i föreningslivet

De svenskspråkiga föreningarna har haft en avgörande betydelse i uppkomsten och utvecklingen av den finlandssvenska identiteten. Det hävdar Maria Saaristo som försvarar sin doktorsavhandling vid Helsingfors universitet på torsdag.

Maria Saaristos doktorsavhandling visar att de svenskspråkiga föreningarna har haft en viktig roll som garanter för den finlandssvenska identiteten. Foto: Mikael Sjövall/SPT
19.08.2020 17:59 UPPDATERAD 19.08.2020 18:34
I det tidigare ståndssamhället var yrket den viktigaste identifikationsfaktorn i Europa medan modersmålet hade en underordnad betydelse. De språkbaserade nationella rörelserna lyfte språkets roll till en identitetsfaktor på 1800-talet.
– Det var först i samband med nationalismens framväxt i Europa som språket fick en större betydelse i identitetsbygget, säger forskaren Maria Saaristo.
De svenskspråkiga i Finland betraktade alltså inte sig själva som en etnisk grupp efter skilsmässan från Sverige 1809.
– Det egentliga brytningsskedet kom på 1860-talet då tanken om att de svenskspråkiga utgör en egen nationalitet så småningom började spridas av språkforskaren Axel Olof Freudenthal i Nylands Nation, säger Saaristo.
Den finlandssvenska ankdammen tog form redan på 1860-talet. Foto: Mikael Sjövall/SPT
Finlandssvenskheten uppstod som en medveten reaktion på finskhetsrörelsens verksamhet i mitten av 1800-talet. Till en början var det svenska identitetsbygget ett projekt för den svenskspråkiga eliten. Först under 1880-talet började tanken om språkets roll som identitetsbärande faktor spridas bland folkets bredare lager.
– Under den här tiden grundas Svenska folkskolans vänner och Svenska litteratursällskapet som utvecklar och sprider idén om de svenskspråkigas gemensamma historia, kultur och framtid.

Föreningar stöttar finlandssvenskheten

Till bygget av den finlandssvenska kulturen och identiteten hörde en systematisk uppbackning av utbildning, litteratur, teater och musik på svenska i Finland. I slutet av 1800-talet får det svenskspråkiga föreningslivet en allt viktigare roll i finlandssvenskhetens framväxt.
– Innan 1880-talet umgicks finländarna i regel inte över klassgränserna. Det är först när inkluderande föreningar grundas och ett inkluderande civilsamhälle uppstår som svenskspråkiga med olika socioekonomisk bakgrund samlas kring det svenska språket, säger Saaristo.
Det är framför allt ungdoms- och nykterhetsföreningarna som går i bräschen för den här utvecklingen. De svenskspråkiga sångfesterna hade också en viktig betydelse i konstruktionen av den finlandssvenska identiteten. Svenska folkskolans vänner lyckades till exempel mobilisera över 1 300 körsångare och en publik på 12 000 personer i samband med uruppförandet av "Modersmålets sång" 1897.
Både finsk- och svenskhetsrörelsen arbetade aktivt via de lokala ungdoms- och nykterhetsföreningarna för att mobilisera politiskt stöd för sina målsättningar.
– Det här ledde till att det finländska föreningslivet blev skarpt uppdelat i två språkläger, vilket är verklighet ännu i dag, säger Saaristo.

Språket styr väljarbeteendet

Den språkliga uppdelningen av föreningslivet syntes också i den politiska mobiliseringen inför lantdagsvalet 1907.
– Valresultatet visade att svenskhetsrörelsen hade lyckats skapa en finlandssvensk gemenskap.
De svenskspråkiga väljarna röstade på Svenska folkpartiet eller det socialdemokratiska partiet, som var det enda tvåspråkiga partiet på den tiden. Den här trenden håller fortfarande i sig, hävdar Saaristo.
Språket motiverar fortsättningsvis finlandssvenskarnas väljarbeteende.
– I riksdagsvalen 2003, 2007 och 2011 röstade mellan 83 och 85 procent av finlandssvenskarna på SFP eller svenskspråkiga kandidater i vänsterpartierna. Språket motiverar fortsättningsvis finlandssvenskarnas väljarbeteende, säger hon.

Maria Saaristo

Född och uppvuxen i Helsingforsregionen.
Disputerar på torsdag den 20 augusti vid Helsingfors universitet med en doktorsavhandling om framväxten och utvecklingen av den finlandssvenska identiteten i föreningslivet.
Har tidigare jobbat som forskare vid Helsingfors universitet och gästforskare vid University of California Berkeley i Kalifornien, USA.
Har gett ut romanen "Tomma simbassänger" på Scriptum 2019.
Jobbar på KSF Media med den nya barntidningen HBL Junior som lanseras den 3 september.
Externa hot från finskhetsivrare har också bidragit till framväxten av den finlandssvenska gemenskapen. Under 1930-talet grundades det rekordmånga svenskspråkiga föreningar när den äktfinska rörelsen löpte amok.
– Efter fortsättningskriget rådde språkfred i Finland. Därför grundades också fler tvåspråkiga föreningar under 1950- och 1960-talen.
Det totala antalet svenskspråkiga föreningar har varit stabilt under hela efterkrigstiden. Cirka 100 nya svenskspråkiga föreningar ser ljuset varje år. Mellan 1970 och 2000 grundades däremot fler tvåspråkiga föreningar än enspråkigt svenska föreningar. Efter 2000 sker ett nytt trendbrott. Då minskar registreringen av tvåspråkiga föreningar.
– Den försvagade tvåspråkighetstrenden i föreningslivet på 2000-talet sammanfaller med nationalismens uppsving och ifrågasättandet av svenska strukturer i Finland.

Vilken roll har de svenskspråkiga föreningarna i dag?

– Det är inte längre den svenskspråkiga eliten som formar finlandssvenskheten. I dag är det gräsrötterna som aktivt skapar och utvecklar den finlandssvenska identiteten. Vi har Stafettkarnevalen, Popkalaset, Melodi Grand Prix och den finlandssvenska matkulturens dag som livslevande exempel på den här trenden, säger Saaristo.

ANDRA LÄSER