Abiturienter bitna av maratonflugan

Snart är en elva månader lång väntan slut för ett tjugotal abiturienter på Borgå Gymnasium. Den här väntan avslutas inte med studentmössor och blommor utan med något mycket tuffare: ett maratonlopp i Wien.

LÅNGDISTANSLÖPARE. Antonia Holmgren, Tobias Ekholm och Sandra Ek deltar i Wiens maraton tillsammans med de övriga BoGy-eleverna som valt att gå den traditionella maratonkursen.
Borgå Gymnasiums alltjämt populära maratonkurs sjätte upplaga når i helgen sin klimax då flyget med de dryga tjugo deltagarna lyfter från Helsingfors-Vanda mot Österrike och Wien. Maratonkursen med läraren Fredrik Karlsson och långdistanslöparen Michel Schmidt som kursledare har ordnats sedan 2013 och varje år lyckats locka ett fint antal ungdomar som vill utmana sig i form av en tuff prövning: halv- eller helmaraton.
19-åringarna Antonia Holmgren, Tobias Ekholm och Sandra Ek hör till dem som nappade på chansen att delta på kursen. Nyfikenhet och viljan att testa sig själv låg bakom deltagandet.
– Det är roligt och man vill utmana sig själv, säger Holmgren som tillsammans med Ek löper halvmaratonloppet i Wien.
– 42 kilometer är långt att springa. Man kan nästan sätta det på cv:n, säger Ekholm.

Stark idrottsbakgrund

Schmidts råd från första teorilektionen: att inte fundera för mycket utan bara fara ut och göra, minns BoGy-eleverna ännu bra. Elva månader senare befinner sig trion i bra form och då skoluppgifterna redan är undanstökade är ivern och väntan på avfärden stor.
– Man har lärt sig att man orkar mer än vad man tror. Man har vågat testa sig lite mera, blivit mognare och man tror på sig själv, berättar Holmgren om vad man lärt sig under kursen och löprundorna.
Hela trion har en stark idrottsbakgrund från grenar som fotboll och orientering som kräver en bra baskondition, men träning för ett distanslopp är ändå annorlunda och helt utan motgångar har trion inte klarat sig.
Ek har av läkaren först nyligen fått grönt ljus att träna igen efter en svår vår.
– Jag har varit sjuk och lidit av följdsjukdomar. Jag har träningsförbud just nu, säger Ek leende.
– Men jag har varit envis och sprungit ändå, tillägger hon.

Löper med världsrekordmannen

Trion skrattar och blickar på varandra då samtalet går till att ge upp. Träningsperioden har innehållit både upp- och nedförsbackar – både bokstavligen och metaforiskt.
– Inte har man gett upp helt och hållet men nog för stunden. Men så har man fortsatt träna nästa dag, säger Ek.
– Det har kommit dåliga veckor också. Men så bara fortsätter man. Den 22 april känns det säkert bättre, säger Holmgren skrattande och syftar på den efterlängtade söndagen då megaloppet – med världsrekordmannen Dennis Kimetto på startlinjen – går av stapeln.
– På långa joggningsturer kan det kännas hur bra som helst efter 25 kilometer, men efter 26 kilometer känns det som att man inte alls kan fortsätta, berättar Ekholm vars längsta joggningstur hittills är cirka 30 kilometer – tolv färre än ett helt maratonlopp.
Men allt ska gå vägen i Wien, menar gänget.
– Jo, vi litar på att vi klarar oss, säger de.
Efter fyradagarsresan till Wien får kropp och själ vila en stund, men planen är att joggningsskorna inte slängs i förrådet efter hemkomsten.
– Jag tror att jag kommer att fortsätta att löpa. Det är roligt och jag hoppas det blir en ny grej för mig, säger Holmgren.