Dyblöta äventyrare på skärmjakt

Uppemot trehundra små och lite större orienterare sökte skärmar i Nickbyskogen då Sibboskolornas orienteringstävlingar gick av stapeln.

Det vimlade av unga ivriga skärmletare den gråa tisdagsmorgonen i Nickby. Över hundra skolelever från årskurs 1 till gymnasieelever deltog i tävlingsklasser och över 170 stycken orienterare letade efter kontrollerna utan tidtagning i klassen "skärmskoj".

Tävlingsledaren Ulrica Holmgren var nöjd med deltagarmängden även om siffran blivit mindre längs med åren. Mängden lågstadieelever gladde ändå arrangörerna som hoppas att många skulle bli bitna av orienteringsflugan på skoltävlingarna.

– Orientering är en rolig och mångsidig hobby. Vi vill att barnen provar orientering och skärmskoj är ett bra sätt, säger Holmgren.

I målområdet står tre lågstadieelever från Gumbostrands skola och snackar om sina tävlingsinsatser medan de mumsar på var sin macka och tar klunkar av saft. Trion som består av 7-åriga Anton, 8-åriga Rufus och 10-åriga Joona hade kul i skogen – trots att de blev nästan lika blöta som man blir i simhallen.

– Det var ett ställe där det såg ut som om det skulle vara vatten typ enda upp till knäna. Men det var nästan en halv meter vatten så jag blev helt dyblöt. Sen hjälpte jag en pojke från vår skola som funderade för han hade tappat bort sig, berättar Joona glatt.

Ett tecken på bra och rejäl anda var att också Rufus hjälpte sina medtävlare som hade det krångligt med att hitta kontrollerna.

– En från vår skola kom emot mig då han tappat bort sig och före det kom en person och frågade mig var treans kontroll är och så sade jag att den är ditåt, säger Rufus och gestikulerar mot skogsbrynet.

– Några av kontrollerna var svåra att hitta men sen hittade jag också fler än sex kontroller. Säkert tio stycken, fortsätter han.

Anton var nöjd med hur han hittade fram i skogen.

– Det gick bra. Jag hittade alla kontroller, säger han belåtet.

Gumbogossarna berättar att de ställer ivrigt upp då skolorienteringstävlingarna ordnas. Vid det här skedet vet killarna redan hur man använder kartan men att använda kompassen är ännu lite väl svårt. Men glöden att lära sig finns definitivt där.

– Kanske jag börjar orientera, funderar Joona, som förutom kontrollerna eventuellt också hittade sig en ny hobby i skogen.