Du blir vad det blir

Nu för tiden äter läraren halvfabrikat tillsammans med sina elever, av prästsöner kan det bli också annat än präster, och halva mitt eget huvud ligger på huggkubben.

Året har bytt och det enda vi fortfarande kan vara säkra på är förändringen. Jag har nu varit företagare i tryckbranschen i 24 år. Då jag började fanns det många yrkesgrupper på vägen från idé till tryckt produkt. Sättare, reprofotograf, tryckplåtsframställare och tryckare. Nu när informationen går direkt från datorn till en digital tryckmaskin är kedjan avsevärt kortare. Och arbetslöshetsprocenten högre.

För tio år sedan sades det att snart kommer bokhandlaren själv att tillverka böckerna som han säljer. Vilket är förståeligt, inga föråldrade eller onödiga exemplar i hyllan. Men nu vet vi redan att hela den tryckta produkten förr eller senare kommer att försvinna – hela min profession alltså.

En gång i tiden var prosten och folkskoleläraren bland de högst uppsatta i byn. En sedermera bortgången lärare berättade att då han började fanns det ännu ett lönetillägg som hette mulbete. Det var alltså kommunens sak att se till att varje lärare fick en gräsplätt för sin ko. Och när lärarna inte längre höll sig med sådana förvandlades förmånen till pengar.

Ungefär vid samma tid var tryckeriägaren i mina ögon det närmaste man kunde komma en magnat från Kalle Anka. Jag minns hur Östra Nylands tryckeris ägare Christer Baumgartner i kritrandig kostym och knall gled omkring i sin metallgröna amerikanare med en cigarr i munnen. Medan vi barn på trottoaren frenetiskt tuggade Hubba Bubba och en del suktade efter samma. Själv fick jag ju det i någon form av tappning.

Nu för tiden äter läraren halvfabrikat tillsammans med sina elever, av prästsöner kan det bli också annat än präster, och halva mitt eget huvud ligger på huggkubben.

Digitaliseringen och robotiken ångar på. Magnaten har blivit en utspridd ansiktslös massa, eller egentligen deltidsmagnater – de som har råd att månadsvis placera. Allt detta sagt som konstaterande utan avundsjuka, ilska eller bestörthet. Ingenting blir som förr, och i många fall bra så.

Jag har gjort en del frivilligarbete som rådgivare för unga företagare i skolor. Mitt råd är detsamma som åt mina egna barn: satsa på det som ni gillar, det är det enda ni kan bli tillräckligt bra på och orka arbetslivet ut. Det blir allt mera sällsynt att man håller sig inom sitt eget yrke hela arbetslivet. Därför ligger den enda tilliten i att den egna passionen bär och allt kommer att ordna sig. Ingen utbildning är onödig och alla erfarenheter bäddar för kommande utmaningar. Du blir vad det blir.

Tyvärr riskerar vi att förlora en hel del förmågor på grund av osäkerhet i utsikter och professioner som försvinner redan innan barndomens drömmar blir verklighet. Därför måste vi satsa på de personliga styrkorna, vilka kan formas med tiden och passa flera olika yrken. Och genom eget exempel visa sisu blandat med ödmjukhet, gjuta tro i att slutna dörrar alltid öppnar nya – ni vet ...

Enkelt är det inte, men bitterhet binder till förlorarskap. Det rätta svaret är att det finns många rätta svar. Fast man ännu inte vet ens frågan eller kan skönja en öppen dörr.

Kristian Willner företagare och stadsfullmäktigeledamot (obunden/SFP) i Lovisa

Mer läsning