Drömmarnas stad: Citysiluett eller småstadsprofil?

Bild: Arkiv/Kristoffer Åberg

Sällan har stadsplanering varit ett så hett ämne i Borgå, som de senaste åren. Det rivs och det byggs. Centrum förtätas och förändras.

En naturlig utveckling för en stad som växer kraftigt, samtidigt som det väcker sorg och oro hos många som ser sina barndoms kvarter försvinna.

Borgå ska vara ett trivsamt, levande och attraktivt stadscentrum, centrum ska ha mer stadskänsla – liv och rörelse, evenemang, verksamhet och kultur. Stadens centrum ska byggas ut och göras tätare. Det här kan man läsa ur Borgå stads strategi, men mera konkret än så är inte visionen av vad ett trivsamt, levande och attraktivt stadscentrum är. Sanningen är väl att vi alla har olika åsikter om hur staden bäst ska utvecklas.

Kanske det är en orsak till varför det så ofta hettar till sig när planer på nybyggen i centrum presenteras?

Borgå Energis anrika fastighet på Mannerheimgatan och tomten intill, Alexandersgatans östra ända som får två höghus, och västra infartens förvandling är några exempel på platser i staden som kommer att ändra karaktär. Förfärligt, tycker en del. Alldeles som det ska, tycker andra.

Senast i raden av planer som väcker känslor är detaljplanen för Teboiltomten. Den ska uppdateras och nyligen publicerades planer på hur hörnet i korsningen av Brunnsgatan och Mannerheimgatan kan komma att se ut. Debatten, som numera huvudsakligen förs på sociala medier, om förslaget tog snabbt fart.

Som väntat var det mest kritiska kommentarer. Om diskussionen speglar en allmän opinion så är det risken att funkisbyggnaden, den gamla Teboilmacken, döljs av höga huskroppar som upprör mest.

Teboil-tomten är en av de bästa i centrum. Oturligt nog, för byggaren, finns den där vita funkislådan som många hellre skulle vilja se som något annat än det planerade garage och förråd, som är ägarens vision. Konsthall? Musiklubb? Restaurang och bar? Goda förslag allihop, men finns det realism i dem?

Ekvationen lönsamhet, etiska värden, trivsel och det där extra, som gör att folk är beredda att betala för en centrumbostad, kan vara svår att få att gå ihop. Byggföretagen vill bygga högt, effektivt och billigt. Bostadsköparna vill hitta drömlägenheten till ett rimligt pris och övriga invånare vill att stadsbilden ska vara tilltalande och beakta stadens historia.

I planeringen av centrum tävlar motstridiga värden. Ska Borgå vara city med en modern höghussiluett, eller mera hemtrevligt stan med en småstadsprofil? Det går kanske att kombinera båda.

I sin kolumn i ÖN den 24 september frågar stadsplaneringschef Dan Mollgren vilka kvarter som fortfarande är attraktiva i framtiden, och ger exemplen Empirestaden i Borgå 200 år, Gamla stan i Stockholm 400 år, och Florens medeltida centrum som är 600 år.

Borgås Gamla stan och Empirestaden är fina exempel på tidstypisk arkitektur, som vi älskar också efter flera hundra år. Men det finns gott om exempel, även i Borgå, på fina byggnader som fallit offer för en rivningsboom under tidigare decennier, och fastigheter som förfular centrum med sitt förfall.

Staden kan och bör kräva att när det byggs nytt bygger man hållbart, också ur estetisk synvinkel.

Byråkratins kvarnar maler långsamt. Det tar alltså tid innan planerna på ritbordet för Teboiltomten har blivit till ett nytt kvarter. Mycket hinner ändra i den politiska processen – även om det verkar som att det väldigt ofta är markägarnas och byggföretagens vilja som styr slutresultatet.

Helén Kurri Nyhetschef och chefredaktör för Östnyland