Drömmar är vetenskapligt utforskade

I fråga om ett så vetenskapligt utforskat ämne som drömmar lönar det sig definitivt att gå lite mer på djupet.

Tack till Thomas Antas (ÖN 9.1) för en intressant I dag-kolumn om drömmar som säkert väckt tankar hos en och annan som eventuellt är intresserad av ämnet "mer än genomsnittet", för att uttrycka det försiktigt och utan att låta som en förståsigpåare.

Det har forskats åtskilligt i drömmar och tolkning av drömmar, även vetenskapligt och så rigoröst grundligt att man kan påstå att drömtolkning i dag är frågan om vetenskap. I sina inledningsord i boken "The Dreamers Dictionary" går Stearn Robinson och Tom Corbett relativt djupt in i drömtolkningen.

I inledningsorden räknar den upp en lång rad högt skolade personer bestående av bland annat magistrar, doktorer och professorer som i nutid forskat i drömmar vid bland annat University of Chicago, Walter Reed Institute of Research, Harvard University, Mount Sinai Hospital och otaliga andra vetenskapliga forskningsinstitut världen över. Experter har offrat åratal på seriös forskning i drömmarnas värld.

Robinson och Corbett har samlat ihop drömtolkningar till en skrift omfattande 3 000 drömmar och tolkningar av dessa. Det finns förvisso fler, både nutida och urtida skrifter på flera språk, allt från hebreiska till siamesiska. Utifrån dessa forskningar kan man tydligt se att det ligger något förutspående väsen i drömmarnas värld, med en exakthet som man med fog kan anse näst intill sanning. Lite på samma sätt som man kan anse slagrutan bevisad, trots att vetenskapsmän säger att den inte fungerar som vattenvisare. Men den fungerar och det räcker bra till.

Författarna berättar bland annat om astrologen Hugh Mac Craig som försökte räkna ut en formel som skulle ge månens position på himlen från 1800 till 2000 i tre enkla steg. Mac Craig var inte ensam kämpande med problemet utan även matematiker vid The Astrology Association of England liksom matematiker vid Nasa och andra instanser kämpade med problemet utan att finna en lösning. En kväll "bad" Mac Craig om en vision och följaktligen vaknade han klockan tre på morgonen och fann att han hade drömt fram lösningen på problemet.

Formeln som senare konstaterades vara riktig publicerades 1952 i hans bok, Ephemeris of the Moon. Samma sak gällde den tyske kemisten Friedrich August Kekule von Stradonitz som grubblade över bensinens sammansätting och som, efter att ha drömt om en orm som bet sig i svansen formande en cirkel, blev inspirerad att göra nya test och upptäckte att atomerna i bensinmolekylen de facto var organiserade i en stor sex kolatomers ring i stället för det rätlinjiga arrangemang som man tidigare hade trott. Det lär finnas otaliga exempel på motsvarande så kallade sanndrömmar för den som söker, som tydligt påvisar drömmars förutspående väsen.

Aristoteles har sagt att en talangfull tolkare av drömmar är den som kan tolka likheter och drömtolkningen i Robinsons och Corbetts bok handlar om samma sak – att tolka likheter. En sak som enligt författarna i alla fall är klart bevisad, även på vetenskaplig nivå, är att alla drömmer. Drömmandet är en naturlig process liksom andningen och drömmandet går inte att manipulera. Endast via specialintag av vissa droger eller via överdoserat alkoholintag kan man eventuellt påverka drömmandet

I fråga om ett så vetenskapligt utforskat ämne som drömmar lönar det sig definitivt att gå lite mer på djupet och bjuda läsaren på lite utmaning, i synnerhet som tidningsläsaren har en benägenhet att tro på det som står i tidningen. Det är sant – för det stod i tidningen.

Kenneth Hansson Lovisa