Dramatiskt i snöstormen

INSNÖAT. Personerna i Karin Erlandssons deckare Pojken tar sig fram i djup snö på ett fysiskt och mentalt plan. Pärmbild: Schildts & Söderströms förlag.Bild:

Karin Erlandssons deckare Pojken tar läsaren med till en österbottnisk småstad 1992 mitt under ett massivt snöfall. Under ytan finns problematiska familjerelationer och en mördad mamma som utmynnar i en desperat konflikt.

Att börja läsa på den andra, ofta kallade "mellanboken" i en trilogi, borde åtminstone i teorin innebära problem. Men Pojken fungerar utmärkt som fristående läsning utan bakgrundskunskap, i synnerhet som Karin Erlandsson berättartekniskt gör boken till en bladvändare.

Det framgår rätt snart att den populära läraren, Monika, mamma i en familj från Nykarleby blivit mördad. Men på vilket sätt är oklart för bokens familj, som hamnar i fritt fall.

Pappan Krister har gått totalt i baklås och ligger dagarna i ända i sängen och sover. Dottern Kajsa som blivit utfryst i skolan, går och sörjer och försöker ställa allt till rätta, med dåligt resultat, medan sonen Jonas har gjort sorgen till en våldsam utåtriktad ilska med paranoida drag.

Sin egen smak åt brygden ger vänparet Gunnar och Inger, vars äktenskap går på autopilot. Han är sjukskriven alkoholist och har tvingats lämna jobbet på lokaltidningen medan Inger drömmer sig tillbaka till bättre tider och går omkring och putsar kakel med ättika.

En tredje länk i intrigen bildas av den unga lokalreportern Sara Kvist, som liksom den i skogen mördade Monika utsatts för våld, i hennes fall av pojkvännen Robert, men inte vågar tala om det.

När snöstormen sätter i blir hela samhället paralyserat, strömmen går, telefonlinjerna bryts, vägarna snöar igen och folk kämpar sig fram i djupa drivor både på ett fysiskt och på ett mentalt plan.

Välskriven

Som deckare betraktad är Pojken välskriven. Handlingen går framåt ur tre perspektiv, vilket höjer avsevärt på spänningen. Klimax uppstår när en av personerna får nog av att vara osedd och gör en desperat handling i stadskärnan. Det får polisen och hela stadens befolkning på benen.

Den psykologiska biten har Erlandsson delat upp i associationer bakåt i tiden och i huvudpersonernas känslostormar i nuet. De vuxna bär på hemligheter som förgiftar, vanställer och naturligtvis också uppenbarar sig i nuet, bland annat i form av gamla brev som några av barnen hittar.

Det förflutna förklarar delvis varför familjerollerna ställs på huvudet. I boken är det de vuxna som beter sig som lättstötta omogna ungdomar medan den yngre generationen fått ta över rollen som fostrare och den som tänker klart och vågar ta initiativ.

Det är för övrigt märkligt hur många goda författare och skådespelare som sett dagens ljus just i Nykarleby. Karin Erlandsson visar med Pojken att hon är en slipad skribent, som kanske någon gång förfaller till klyschor, men i huvudsak har en drive och ett helhetsgrepp som imponerar. Hoppas den tredje delen i deckartrilogin med Sara Kvist snart dyker upp i boklådorna.

FAKTA

Pojken

Författare: Karin Erlandsson. Född i Nykarleby 1978. Verkar som journalist i Mariehamn. Har utkommit med sex böcker. Belönad med Runeberg Junior-priset för barnboken Pärlfiskaren i år. Pojken är andra delen i en deckartrilogi. Första delen Missdåd utkom 2016.

Utgiven på Schildts & Söderströms förlag 2018, 202 sidor.