Dörröppningar där det yttre och inre möts

SKÖRHET. Linda Roschiers naivistiska drömlandskap öppnar upp dörrar till dimensioner. Bildens verk heter Beröring. Bild: Kristoffer Åberg

I Linda Roschiers (f. 1979) naivistiska drömlandskap hittas ofta öppningar till andra dimensioner. Via rutor visar hon hur världen fysiskt är uppbyggd, men hon lockar oss också att se sådant som vi vanligen inte ser.

Den färgstarka rutiga byggnaden i oljemålningen Dörren är öppen konfronteras med målningen Beröring mittemot på andra sidan galleriet. Rutorna påvisar världens fysiskhet, de kan se ut som tegel eller kroppens byggmaterial celler. I den ena målningen ser man utsidan av rutbyggnaden och i den andra förs man inuti den, där en skuggestalt tycks utforska innandömet. Linda Roschier belyser med andra ord en plats där det yttre och det inre finns samtidigt.

REPETITION. Färgstarka rutor återkommer i Linda Roschiers utställning, men också öppningar som leder till nya landskap. Bild: Kristoffer Åberg

Roschier målar efter intuition och med lekfullhet. Det är tysta berättelser och stigar som för oss in på nya landskap. Hon visar likheter med hur landskap och hela människokroppen är uppbyggd. Landskapen visar hur mikro- och makrokosmos ständigt blandas ihop.

SKELETON. Utgår vi endast från skalet eller kan vi också ta del av innandömet är en av frågorna som Linda Roschier ställer. Bild: Kristoffer Åberg

Jag grips av det stora blåa verket Samma tid, annan plats som jag upplever syftar både till ambivalens och till en djup enhetlighet. Två fåglar står på gränsen och kan inte riktigt mötas i målningen. Men det kosmiskt svarta i mitten öppnar upp möjligheter.

TITELTAVLA. Dörren är öppen heter oljemålningen där "rutorna påvisar världens fysiskhet, de kan se ut som tegel eller kroppens byggmaterial celler", som recensenten Camilla Granbacka uttrycker det. Bild: Kristoffer Åberg

Fåglar, som i många kulturer symboliserar själen, kan lätt kan röra sig mellan himmel och jord. Utställningen föder fram frågan på vilket sätt vi är en del av vår omgivning och hur vi möter andra människor; utgår vi endast från skalet eller kan vi också ta del av innandömet.

Livets förgänglighet och skörhet framkommer i den lilla färgstarka målningen Blommor till de levande, som står i dialog med det mörkare verket Trollstav. Det för tankarna till att blommor ska helst med närvaro ges till levande och inte stort på begravningar.

Intryck av kinesiskt landskapsmåleri

Roschier, som är bosatt i Helsingfors har en bildkonstexamen från Aalto-universitetet. Hon har i fjol bland annat ställt ut i Galleri Huuto i Helsingfors, samt gjort performanser tillsammans Minnamari Toukola under namnet Rakennusliike Lähiöjumalattaret.

HJÄRTA. Linda Roschier målar hjärtats vildvuxenhet som en snårig, spännande skog. Bild: Kristoffer Åberg

I sina tidigare målningsserier har hon tagit intryck av kinesiskt landskapsmåleri. Spår av denna gamla holistiska livssyn kan man även hitta i denna utställning, mest i form av hur hon behandlar världsbilden och vår existens. Målet med det traditionella kinesiska landskapsmåleriet är inte att skapa enbart en bild som ser ut som den fysiska verkligheten, utan att väcka en medvetenhet. Det kinesiska förhållningssättet till landskap är att människan är starkt en del av helheten.

Jag upplever Linda Roschiers bilder som positivt uppbyggande, utan att det hela blir för sentimentalt. I det inledande verket Hjärta dras man in i hjärtats vildvuxenhet; en svart, spretig men ändå inbjudande skog som formats som en skål. I ett träd kan man ana två figurer. Det är snårigt, spännande och överraskande, där det bakom varje krön alltid kommer en ny vy.

Linda Roschier, The Door is Open / Ovi on auki, Gamla Kaplansgården till 4.9.

Mer läsning