Dolda historier väcks till liv

Historier om platser i nationalstadsparken har redan länge legat framme på stadens webb. De har utformats främst med tanke på skolorna, som ändå inte känt till saken. Strömborgska skolan ordnar nu en stadsorientering för sjuorna med historierna som färdkarta och de ska också tas med i undervisningen.

"All laglig person- och godstrafik till staden gick via tullportar. Brotullen i närheten av den gamla bron var den västra ankomstplatsen till staden, de övriga tullarna var prästgårdstullen i norr, Illby tull i nordost, Veckjärvi tull i öst och rietullen i sydost.

Ibland fanns det för få tullarbetare och övervakningen var svår. Ofta berodde det på människors egen ärlighet om de betalade tullavgiften eller inte. År 1786 anmäldes en tullinspektör för att flera bönder hade väntat på tullkontroll och tullsedlar framför tullen men tullinspektören syntes inte. I hörnet av tullhuset fanns en krog som hette Sista slanten. Där kunde de bönder som kom från staden med sina sista slantar köpa en sejdel före hemresan."

Allting börjar med att ÖN tar kontakt med rektor Carola Wiksten för att fråga om Strömborgska skolan använder sig av de historiska faktaberättelser och skrönor som finns på webben och svaret är nej. Lärarna känner av allt att döma inte till att den här sortens material ens finns. Samma har framkommit tidigare i samtal med lärare i andra skolor.

Tidigare kortkurs

Wiksten blir genast intresserad och berättar att hon åren 2004-2016 ordnade kortkurser med temat Borgå min skolstad.

– Grupperna var inte så väldigt stora, mellan 10 och 20. Vi gick bland annat omkring i stan och tittade på olika platser, lokalhistoria är inte något ungdomarna vet mycket om, många har inte ens en aning om var olika stadsdelar ligger. Här finns nog mycket att göra fortfarande.

Det räcker inte länge förrän hon bekantat sig med historierna lite grann och föreslagit för lärarna att den stadsorientering som ordnas för sjuorna den 11 september ska ha nationalstadsparken som tema. Lärarkåren är med på noterna och de bortglömda (eller okända) historierna plockas nu fram.

– Materialet är ju hur bra som helst och kan också användas i den normala undervisningen, till exempel modersmål och historia, påpekar hon.

Vid ett besök i lärarrummet några dagar senare bekräftar lärarna Gunvor Venninen, Sonja Rehn-Schmidt och Jenna Wackström att man inte vetat om att den här sortens material finns.

– Historierna är kanske lite tråkigt upplagda på webben, säger Venninen som vid det här laget hunnit ta sig en titt på materialet.

Men i övrigt tycker hon att den historiska informationen är intressant och värd att ta fasta på.

Rehn-Schmidt och Wackström säger att också de ska gå in på stadens webb och kolla vad som finns.

– Visst kan man ha nytta av den här sortens uppgifter i undervisningen.

Vid Muminparken?

"I Borgå beslutade man 1834 sälja rättigheter till brännvinsbränning åt den som bjuder mest på auktion. Carl Gustav Langéen fick för 25 år ensamrätt till att bränna och destillera sprit samt att tillverka öl, mjöd, porter, svagdricka och ättika. Arkitekt C.J.E. Gustafsson planerade spritfabrikens byggnad och den blev 1843 den första byggnad som Borgås nybyggnadskommission godkände.

År 1855 tog bryggerimästare Carl Axel Lewin över fabriken. Den ursprungliga fabriksbyggnaden på Ågatan blev hem för Lewins familj och 1880 byggdes det på andra sidan gatan en spritfabrik med tre våningar. Följande år köpte Lewin Kiala gård och här byggdes ett nytt bränneri 1882. Lewin var med i många projekt som var viktiga fört Borgå, till exempel i byggandet av järnvägen."

Ute på skolgården träffar vi Christa Wallenius, Wilhelmina Vall, Alva Törnroos, Aron Syrjä och Emil Lönnqvist, alla går i åttan.

Det visar sig att de inte har en blekblå aning om var nationalstadsparken ligger och lika ovetande är de om historierna på stadens webb.

– Finns parken någonstans vid Muminparken?

Att ungdomarna inte känner till saken är ingenting att förundra sig över eftersom nationalstadsparken egentligen först ganska nyligen fått lite mera publicitet. Av allt att döma är den okänd för majoriteten av stadsborna. Många rör sig på området utan att veta om det.

Fortfarande saknas exempelvis skyltning men arbetet med att göra parken känd har startat. Exempelvis östra strandpromenaden vid Ågatan har försetts med en stor karta över parkområdet. Kartan täcker 200 kvadratmeter.

Från 2010

Nationalstadsparken grundades redan den 18 maj 2010 och var ett av de nationella projekt som förverkligades i samband med Förenta Nationernas temaår för biologisk mångfald och det Europeiska kulturarvsåret.

Parken omfattar flera olika värdefulla kultur- och naturmiljöer. Förutsättningarna för att en stad ska få grunda en nationalstadspark är att man lyckats bevara stadsnaturens mångfald och sammanhängande helheter som förenar byggda kulturmiljöer med park- och grönområden.

"Konstnären John Engelberg började år 1907 tillverka leksaker av papp. Han fick en impuls till leksakstillverkning då han inte kunde hitta lämpliga leksaker till sina egna barn. Redan följande år fick han på hemslöjdsutställningen första pris för sina leksaker. Delar till leksakerna tillverkades med en pappmaskin. Barnarbetarna, som var händiga flickor, limmade och spikade ihop dem. I början finslipade konstnären själv alla målningsarbeten.

Leksakerna hade en stor efterfrågan redan från början. Produktionen kunde utökas 1912 när Engelberg flyttade sin verkstad till den byggnad som blivit tom efter Borgå Nya Bryggeri i hörnet av Alexandersgatan och nuvarande Linnankoskigatan, som då hette Nya Berggatan.

I den nya byggnaden började man också tillverka träleksaker, dockmöbler, bilar, tåg, spel och djur, till exempel en björn som sparkar när man drar i snöret. Finska Leksakswerkstads AB verkade i Borgå till 1915."

Exakt hur sjuornas stadsorientering i nationalstadsparken ska ordnas är tillsvidare lite oklart, lärarna har visserligen börjat med att utforma konceptet.

Carola Wiksten säger att man kan förfara på många olika sätt.

– En möjlighet är att eleverna tar bilder av olika platser, de kan också få svara på frågor. Vi ska nog jobba fram en bra modell.

Även Finlands historia

Nationalstadsparken bjuder på en rejäl dos Finlandshistoria med början från medeltiden. Kulturhistoriska områden av riksintresse är bland annat Gamla stan, den medeltida Borgbacken, Näsebackens begravningsplats och empirestadens trähuskvarter. Områden av särskild betydelse för den biologiska mångfalden är framför allt den internationellt värdefulla fågelviken vid Borgå åmynning och naturskyddsområdena i Stensböle.

Till de parkskogar och utsiktsplatser som omtalades redan på 1800-talet hör Näse gårds parkskog, Kokonuddens folkpark, Jonasbacken, Tornberget, Gammelbacka herrgårdsträdgård samt Telegrafberget i Haiko.

"Den första bron över Borgå å byggdes troligen på 1300-talet och i närheten av den fanns stadens västra tullport. Gamla Helsingforsvägen som går förbi Näse följer den medeltida linjen, grunden för Kungsvägen. Kungsvägen är en gammal postrutt som går från Bergen i Norge till S:t Petersburg i Ryssland. Vägdelen i Finland har kallats Stora strandvägen. Den förenade rikets östra och västra delar. Vid vägen uppkom gästgiverier och värdshus. Rysslands tsarer och Sveriges kungar som använt vägen har övernattat i herrgårdarna längs den. I Borgå går rutten nära Näse gård och där har exempelvis Gustav Vasa övernattat."

FAKTA

Nationalstadsparken i Borgå

Grundades 2010.

Sträcker sig från Gamla stan cirka 10 kilometer söderut längs ån, åmynningen och skärgården, och cirka 8 kilometer österut.

I parken rör man sig på gator, gång- och cykelvägar, trottoarer och naturstigar, eller paddlar eller åker med båt längs ån och ut på havet.

Årsdagen firas i maj, då staden arrangerar utflykter och övriga tillställningar.